Citat:
Ursprungligen postat av Cruff
Hej FB:are!
Sitter och sliter mitt hår för försöka förstå SkbrL... Har verkligen problem att greppa hela denna lag, gick bra med AvtL, men denna del förstår jag bara inte..
1. Vad menar man med raden "..till viss man eller order" frå 11 § 1 st. vad betyder order i sammanhanget?
2. Sen så står det hänvisat till 13 § i min föreläsnigsanteckningar med orden "formel legetimation". Jag läser den paragrafen och tycker inte den säger något annat än vad som är självklart: Att den som har skuldebrevet i sin ägo har rätt att kräva fodringen.
3. Nästa sak är ännu mer förvirrande. 22 § står med orden "sakrättsligt skydd genom tradition". Betyder denna paragraf att en tredje man inte kan kräva penagar av gäldenären genom borgenärens skuldebrev?
4. slutligen § 31. Säger den inte samma sak som paragraf § 22, men gäller för enkla skuldebrev?
Tack på förhand och ha tålamod med mig, är verkligen en nybörjare på detta område.

Hej.
Skuldebrevslagen är svår men genial.
1. Till order innebär att skuldebrevet kan göras gällande antingen av "viss man" vilket är den borgenär som anges, eller den som kan visa en fullständig överlåtelsekedja från denna. Om du har ett skuldebrev som är utställt till Cruff eller order innebär det att du kan överlåta det till mig genom att teckna överlåtelsen på brevet. För att öka tydligheten övergår rätten enligt ett löpande skuldebrev bara genom att handlingen hamnar i en ny borgenärs händer. Rätten enligt ett enkelt skuldebrev övergår genom att gäldenären underättas om överlåtelsen. Rätten enligt ett orderskuldebrev övergår alltså genom att förvärvarens namn tecknas på skuldebrevet (tror även att en skriftlig överlåtelsehandling kan duga)
2. Det är inte så mycket svårare än så. 13 § handlar om aktiv betalningslegitimation, det vill säga vem som kan kräva betalning enligt skuldebrevet, vilket vid löpande skuldebrev är innehavaren enligt presumtionen (som är stark). Det innebär exempelvis att du inte, såsom vid enkla skuldebrev, behöver utfärda en fullmakt för att kunne skicka ombud för att kräva fordringen. Presumtionen kan brytas, jag vet dock inte vad som krävs, men om du har mycket starka skäl att tro att den nuvarande innehavaren stulit skuldebrevet kanske?
st 2 handlar om orderskuldebrev, och kompletterar kravet på innehav med en sådan överlåtelsekedja som jag skrev om i under 1.
3: Det här är en rent sakrättslig regel och kan vara lite knepig om du inte läst det rättsområdet än. Innebörden är att om du förvärvar ett skuldebrev, men överlåtaren fortfarande har det i sin besittning, kommer brevet fortfarande kunna utmätas hos överlåtaren. Det kommer även ingå i en konkurs. Det är egentligen samma regel som gäller för all lös egendom i svensk sakrätt, och inte anmärkningsvärt. Men svårt om man inte kan sakrätt. Borgenären i paragrafen har alltså inget med borgenären enligt skuldebrevet att göra, utan är den tidigare ägarens utmätnings- eller konkursborgenär.
4: Den säger inte samma sak men reglerar samma problem. Vid enkla fordringar uppkommer borgenärsskydd inte genom handlingen byter besittningshavare (handlingen är ju inte legitimerande vid enkla skuldebrev) utan genom att gäldenären underättas om att den bytt ägaren.
Exempel:
A är skyldig D 10 000 :-, fordran är förfallen till betalning. C är skyldig A 10 000:- enligt ett löpande skuldebrev som förfaller om en månad. För att kunna betala sin skuld till D ringer A sin kompis B och erbjuder denna att få köpa skuldebrevet med C som gäldenär till det förmånliga priset av 5 000 :-. B tackar ja. Eftersom A måste betala D direkt ber han att få pengarna överförda till sitt konto pronto. D går med på detta. Dagen efter kommer kronofogden för att inkassera skulden till D. A har råkat sätta sprätt på pengarna han fick av B, och har således bara skuldebrevet som han har sålt i sin besittning, vilket fogden tar. B kan nu inte kräva att få ut skuldebrevet eftersom han inte fått det i sin besittning. Hade B däremot kommit och hämtat brevet innan fogden skulle utmätningsförsöker misslyckas och D skulle inte kunna göra några anspråk på skuldebrevet.
Hade det istället varit ett enkelt skuldebrev hade det räckt om B underättat C om att han var ny ägare till fordringen för att utmätningen inte skulle kunna genomföras.
Klart som korvspad va?
Edit: ska tillägga att du gärna får fråga om det är svårt.