Följ Buddhas läror och finn Dharma

Hej!

Buddha har sagt att ”Sanningen är endast en. Därför finner de vise ingenting att tvista om”.

Dharma är en sanning som Buddha kopplades till i slutet av hans resa. Dharma är källan till upplysning. Dharma är den ultimata sanningen. Om Ni vill bli upplysta så bör ni förstå konceptet Dharma. Intressant nog uppnås upplysning om man ändrar sitt beteende till det bättre. Beteendet och människans sanningssökande går hand i hand. En människa som söker sanningen och inte beter sig förenligt med den moraliska koden kommer aldrig att uppnå upplysning. Den moraliska koden inom oss människor är den första byggstenen för att vi över huvud taget ska kunna inse existensen av en absolut sanning (Dharma).

De Fyra Ädla Sanningarna och Den Åttafaldiga Vägen som Buddha lär ut är A och O om ärliga sanningssökare vill uppnå upplysning. Nyckeln är att följa den moraliska koden och framhäva den så gott det går.

Ödmjukhet är en egenskap som ni, ärade vänner, måste utöva för att finna sanningen.

Nedan följer frågor som berör ämnet:

1. Anser ni att en absolut sanning existerar (den sanning som Buddha insåg)?
2. Anser Ni att följa den inbyggda moraliska koden i människan leder till insikt av sanningen?
3. Anser ni er själva vara ödmjuka?

slutligen, tror ni att tankfullhet och meditation skänker glädje till människan?

Må Dharma vara med Er!

Det är en omöjlighet att komma fram till att så inte är fallet. För i den stunden man kommit fram till det så har man hävdat en absolut sanning.


Nej och Ja.
Nej: Dvs jag anser utifrån min kristna tro att den moraliska koden ger ytterst begränsad insikt, dvs en insikt som endast stannar inom samvetet domäner och inte är gudomlig.
Nej: Om man känner en moralisk kod så kan man inte få mer insikt om den, eftersom den i sig själv isåfall är en insikt, annars hade man ju inte kunnat följa den.
Nej: För med sanningen definierar jag något större än det som människan i sitt samvete kan pussla med.
Ja: Genom att kämpa tillräckligt länge kommer man fram till att man befinner sig i ett begränsat fängelse och behöver hjälp någon annanstans ifrån.


Nej. Och en sådan insikt eller fokus är ett uttryck för högmod, då ödmjuk är ett relativt begrepp och man således har jämfört sig med andra och ansett sig förtjäna tituleringen ödmjuk, och i samma stund har man förlorat ödmjukheten. Det finns också så olika typer av ödmjukhet.. t.ex. som ett känslomässigt temperament, en ödmjukhet inför den egna kunskapens begräsningar, en social ödmjukhet inför andra människor, en ödmjukhet inför Gud osv.


Komplext.

Det finns så många olika typer av meditation, och vissa insikter, som i sig själv är goda och upplysta, ger bedrövelser och smärta, oavsett om det handlar om människan generellt, om sin egen person osv. Jag tror att en del människor mediterar mer intellektuellt och medvetet, medan andra mediterar rätt omedvetet, som en hunger eller törst efter mer kunskap och förståelse.

Nu har jag ändå bara talat om meditation som begrundande, och inte om vissa meditationsmetoder som mer går ut på att fokusera på vissa ljud, eller att avstanna strömmen av tankar.

Självklart inte.


Låt bli att deformera buddhismen för att anpassa den till abrahamismen.


Eftersom 1&2 ovan redan har låst frågorna i demagogi, är denna fråga också meningslös.


Varför i Noodlis namn skulla man vara ödmjuk? Sånt hör till i kräla-falangen av abrahamismen.

Ja, det finns en sanning, men den innefattar många sanningar.
Jag har bara hört ordet Dharma och inte satt mig in i vad det betyder. Däremot anser jag mig själv upplyst även om ordet inte tilltalar mig.

Ödmjukhet för mig är att följa sin sanning, inte vara medveten om sina begränsningar som det står i Wikipedia.

Som i teologiska sammanhang ofta är inkompatible, så apologeter av din typ är tvugna till att införa 'stöd-sanningen' att logik inte är så viktigt.


Alla 'guruer' anser sig själv ha elitistiska insikter; det betydar inte ett dyft i verklighetens värld. Lika lite som när nån fusk-synkretiserar buddhism och abrahamism.

Jag har aldrig ansett mig själv som "guru". Det är du som sätter stämplar på människor vilket bara begränsar. Jag undrar om det finns någon härinne du inte satt "stämpel" på?
Dessutom finns det inga elitistiska insikter. En insikt kommer från hjärtat och resonerar med hela dig. En insikt är i samklang med universum. Där finns ingen hierarki.

Vi har i så fall olika definitioner av vad detta är och hur det manifesterar sig.


Men du är inte kritik-immun och du är inte det offer du vill göra dig till.


Jodå.


Jodå.


Detta är t.ex. elitism. Bhakti är INTE den exklusiva metodologin.


Enligt din exklusiva bhakti-metodologi.


Det finns alltid hierarki i självutnämnd exklusivitet.

En av buddhismens kanske klaraste punkter är kritiken av sån .... ofta doktrinell .... exklusivitet.

Fast problemet är att du är inte absolut säker om absolut sanning existerar eller inte, så du kunde lika gärna ha låtit bli att skriva något.

Korrekt, det är jag inte säker på. Men det ledar varken till formuleringen av falska dikotomier (som du gör) eller till total kunskaps-brist (som du insinuerar).

Men som sagt, du är inte absolut säker på det heller, så det är möjligt att du har fel om det...

Visst, och vart vill du komme: "Gud eller kaos" eller bara lite förvirrat flum-filosofi?

Jag är som du skriver inte kritik-immun och jag har ett ego som är lika stort som alla andras.
En insikt "tänker" du inte, den "känner" du. Det är allt annat än elitism.
Sanningen uppfattas möjligen inte som vår definition av ödmjuk, men det är ändå sanningen.