Finska köket vs Italienska köket

Tyvärr hann jag inte posta denna guldklimp innan topicen låstes. Jag chansar vilt med en nystart:

Min svåger som är hjärtmedicinare (läkare) berättade om en studie man gjort på sk infarkt-gubbar, dvs män i 50-årsåldern med div risksymptom. Studien var ett samarbete mellan finska och italienska forskare. Främsta anledningen till att man valde Italien resp Finland var att dessa två länder ligger i varsin ända på skalan vad det gäller hjärtinfarkter, Finland på max och Italien på min.

Studien gick ut på följande: 200 st infarkt-gubbar från vardera landet fick nogsamt skriva ned vad dom satte i sig under 1 månad. Med utgångspunkt från detta skapades en Italiensk meny och en Finsk meny. Samtliga infarkt-gubbar mättes upp map blodtryck, kolesterol mm, och sedan sattes de finska gubbarna på Italiensk meny och de italienska gubbarna fick Finsk meny.

Nå, hur gick det då? Blev dom finska gubbarna frikare och dom italienska gubbarna sjukare?

Tyvärr får vi inte svar på det, de italienska forskarna avbröt försöken efter 2 veckor "av humantitära skäl". Man tyckte inte det var mänskligt att tvingas äta den finska kosten.

hihi ja finnarna är råa sällar

Njae nu beror det ju på många saker, man kan väl inte härleda allt till kosten.

Klimat och livet i övrigt måste väl spela in också. Sen hjälper väl inte finnarnas brännvinskonsumtion till heller..

Man kan ju undra varför dom avbröt undersökningen om det nu stämmer.
Så dålig kan väl inte maten vara, och absolut inte sämre än Engelsmännens kost.

Jamen, det går ju för bövelen inte att jämföra?

Finsk (och svensk, norsk, rysk) mat är ju begränsad dels pga tillgång på råvaror - allt växer ju inte här uppe i arktis, dels så äter man för att hålla kylan borta, dvs energirik kost.

Italiensk mat (och öht medelhavsmat) har ju tillgång till alla möjliga goda råvaror och dessutom äter man för att det är gott.

Grundfelet är väl att den maten vi traditionellt äter här uppe utgår från kroppsarbete, äter man den utan att röra på sej så blir den ohälsosam.
Italienare är väl inte direkt kända för att vara utpräglade skogshuggare.
Men maten smakar bra, tycker jag iaf.

Fast det handlar ju inte uteslutande om tillgången på råvaror. Det svenska köket tycker jag utklassar det finska, trots att råvarorna torde vara snarlika. (Möjligtvis undantaget våra södra och västra delar, som ju saknar motsvarighet i Finland).
Likaså är jag inte särskilt inponerad av det grekiska köket (med vissa undantag) som ju har liknande råvarutillgångar som världens främsta kök - det italienska.
Visst är råvarorona väldigt viktiga för formandet av ett nationalkök, men det är ju inte det enda.

Nå, nu är det kanske lite OT - men jag tycker nog att finnarna har ibland bättre kvalitet på sin mat än svenskar, piroger t ex.

Men - grekisk mat?! Du gillar inte grekisk mat? Tsatsiki? Lamm? Fisksoppor. Oj oj oj. Du har missat mycket.


Annars är väl det faktum att medelhavsmaten är baserad på olivolja och här uppe har vi animaliskt fett - det stora avgörande skillnaden m a p hjärtinfakter?

Sen kan man ju undra om det verkligen bara var traditionell Finsk mat som dom åt, USA har präglat inte bara Finnarna när det gäller ett o annat.
Italienarna är helt klart minst präglade i så fall.

Vissa undantag skrev jag ju. Souvlaki är en liten favorit t ex, så visst finns det god mat i Grekland.

Vad gäller Medelhavsmat så är det ju tveklöst så att den har hälsomässiga fördelar jämfört med nordeuropeisk mat, särskilt ur kardiologisk synvinkel. Mer fleromättat fett, större andel grönsaker etc. Man äter i allmänhet bättre och godare helt enkelt. Det italienska kökets intåg är alltså något som förhoppningsvis kan ge medicinska fördelar om några år. Om detta har med Sveriges EU-medlemskap att göra låter jag dock vara osagt.
Man får dock inte glömma att svenskar lever längre än t ex Italienare, så vi kan heller inte bortse från andra faktorer än kosten.

Jag antar dock att det i ovan nämnda studie snarast var smakupplevelserna Italienarna hade åsikter om.

Ah MATDISKUSSION!! Mina latinska gener gör sig påminda.

Italienarna har ju inte så mycket skog att hugga i längre, den högg de ner för 2500 år sedan. Fast det finns en del lärkträd i norr.

Det som skiljer sig är naturligtvis råvarorna. Säsongen är längre i Italien, klimatet mildare och därmed har man större tillgång till grönsaker. Fettkällorna är lite olika - italienarna använder mer oljor (omättat fett) medan nordborna använder mättat (fett från varmblodiga djur), samt styggelsen transfetter (härdat vegetabiliskt fett=margarin). Fett som är flytande vid kroppstemperatur kalkar inte igen ådrorna (omättat, fiskfett s.k. Omega-3) utan fungerar som lösningsmedel.
Men visst förekommer det både grädde och smör i det norditalienska köket!
En viss mängd alkohol anses också vara hälsosamt, isht. vin, det går inte att odla norr om Rhen.

Men SÅ stor skillnad är det inte på det nordiska och det sydeuropeiska köket. Många rätter liknar varandra. Jag kan ju det rumänska och jugoslaviska köket på mina fem fingrar (som i sin tur har mycket av det italienska och turkiska), och det skiljer sig inte så våldsamt från det svenska. Grytor, långkok, mycket baljväxter, kål i Rumänien, gris/nöt/lammkött.
Skillnaden på en ungersk gyulas, en italensk osso buco eller en kalops är marginell, mest kryddor som skiljer. Köttbullar finns i hela europa ("chiftele" i Rumänien, "keftedes" i Grekland, "köfte" i Turkiet) etc. etc.

Berlusconi tramsar, det finska köket är utmärkt, framför allt har man god fisk.
Och vad är skillnaden på en norsk lufttorkad "spekeskinke" och en italiensk "prosciutto di Parma" mer än myten? (Priset kanske...)
---
Ugriska folk (finnar, ungrare, ester och diverse västasiatiska folk) lär vara genetiskt predisponerade för hjärt- och kärlsjukdomar (färgblindhet, multipel skleros, suicid till följd av klinisk depression, alkoholism m.m.), vilket kan vara en förklaring. De tillhör en annan ras än övriga européer.

Stress kan vara en förklaring. Italienare äter lugnare och varvar ner när de äter. "Slow-food"-rörelsen kommer från Italien. Mat är KULT, inte födointag.
Det är väl bara en latino vars frukostkonversation handlar om vad man ska äta till middag. (känner igen det på rumäner också. Äta, dricka, äta, dricka..)

Men det mesta hänger nog på fettet som tidigare skrivits om. Eftersom det det är gamla gubbar det handlar om så tror jag även att Finnarna slitit hårdare på sina kroppar under livstiden. Klimat, jord-, skogsbruk m.m.
Själv har jag inga svårigheter med varken italiensk eller finsk mat. Italiensk mat i Finland finner man hos Kotipizza
Jo så måste det vara. Jag är nog undantaget som bekräftar regeln eller så är det mina 50% germanska gener som ställt allt till rätta.