Asatrons vara eller icke vara?

Jag klassar mig själv inte som kristen men när det kommer till sådana frågor så är det alltid någon som måste dela in folk i små fack.. Jag brukar klassa mig själv som asatroende eller "hedning" då detta är en religion som ligger mig varmt om hjärtat!

Vad anser ni? Kan man kalla sig för asatroende eller hedning i dag?

Man kan med enstaka begränsninger kalla sig vad man vill. Hurvida det kommer i kontrast till allmäna demokratiska normer eller akademisk rationalism är en annan sak.

Hedning betyder någon som inte är Jude. Dvs alla som inte är kristna.
Tror du på att asagudarna (Tor, Oden osv) finns så är du troende... men hedning.
Tror du inte på några gudar alls är du ateist.

Varför ligger asstron dig varmt om hjärtat? Tror du på asagudarna?

Det är inte främst tron på asagudar som utgör om man är troende hedning, utan att man lever efter forn sed.

Hur menar du?

Klart man kan kalla sig det, och man får tro vad man vill. Kan vara bra att ha någon form av andlig tro att falla tillbaka på i svårare tider. Ren rationalism och vetenskap kan ha svårt att ge all den stimuli en människa behöver. Med detta sagt så tar jag för givet att du i övrigt är en moderna och rationalistisk individ.

http://www.samfundetfornsed.se/

Det är i regel en avsevärd skillnad på denna typ av naturreligiösa utövande och de monoteistiska religionerna. Man tillber inte gudar som personer utan som krafter. Man tillber alltets helighet och den egna existensen. I samklang med naturens skiftningar och beskaffenhet.

Självklart går det väl att vara asatroende eller följa "den forna seden" i Sverige idag. Exempelvis är väl Samfundet Forn Sed Sverige ett registrerat trossamfund för utövare av nordisk naturreligion. Det får väl dock klassas som någon form av polyteistisk rekonstruktionism då det kanske inte alltid funnits en glasklar levande tradition.

Allt gott!

Korrekt ..... angående det doktrinella underlaget.

Däremot finns det en levande tradition för direkt-upplevelse.

Fast en "tradition av upplevelse" är väl mera generell? Religiösa oberoende av religiös tradition "upplever" väl mer eller mindre något exempelvis i sina böner, meditationer eller mässande? Detta också oberoende av "traditionens ålder".

Det jag åsyftade var att jag förstår exempelvis vissa grupper som utövar bhakti-yoga (exempelvis Hare krishna) som att ha en mer "levande eller oavbruten tradition", inte minst i sin lärjunge-tradition än vad dagens asatro har. På samma sätt skulle man kanske kunna betrakta att Ortodoxa Kyrkan har en mer "anrik" tradition då de fortfarande har hög respekt för och läser kyrkofäderna och använder sig av gamla liturgiska texter än vissa protestantiska grupper som kanske vill "rekonstruera" församlingslivet i Apostlagärningarna i en mera modern tappning. Både har väl dock en "tradition" av upplevelse skulle jag säga.

Allt gott!

Ja, men ändå specifik för en viss typ av religioner.


Naturligvis.


Jag bestridar inte detta. Min poäng är, att med tyngdpunkt i direkt-upplevelsen är behovet av rekonstruktion förminskat (men självklart inte helt borta).