Kan någon förklara Jackson Pollock för mig?

Håller verkligen med, finns inget tråkigare än avbildande målningar!

OnT: så tycker jag att de är rätt så sköna att liksom vila ögonen på. Sedan är de ju inte helt jävla slumpmässiga heller, man ser ju att han gjort medvetna val om hur tavlorna ska se ut ibland. Framförallt Nummer 11 tycker jag är riktigt fin! Fast värd sådana gigantiska summor pengar? Absolut inte. Det vore väl på grund av storleken på verket isåfall.

Nummer 11:

Bacon var gay. Var Pollock gay?

Det som är intressant är väl om folk gillar tavlorna eller inte. Antar att du ratar Pollock utifrån argumentet att en apa skulle kunna målat tavlan och tänker att det inte är "svårt". Pollock kunde inte teckna kroki eller måla avbildande. Men det han faktiskt gjorde var att välja färger, blanda dom och bestäma hur/var de skulle kastas på duken, vilket gör honom till mer "designer" är till målare i sammanhanget kanske.
Personligen är jag intresserad av varför du bara inte kan ignorera Pollock om du inte gillar honom.

Förstod du konst mer än bara Carl Larsson skulle denna tråden inte funnits.

Jag tycker Carl Larsson är sjukt tråkigt, men det är min subjektiva bedömning. Antar att hans dokumentation av dåtidens svenska landsbygd får gamla antikhandlare att onanera av lycka.

Du som förstår konst mer än bara Carl Larsson, kanske kan berätta om Pollock för mig?

Kunde Pollock måla annat än kludd? Läste någonstans att han målade på det här sättet just för att han inte klarade av något annat. Men har också läst att det fanns en matematisk perfektion i hans tavlor, så jag vet inte.

Pollock är allt annat än "bara kludd" tycker jag. Han målade fart och energi och rytmer. Den fart och energi syns direkt på tavlorna, är tavlorna, i form av äkta avtryck och spår.

Delvis skulle det kanske kunna jämföras med japansk kalligrafi. Man duttar inte och fyller i snyggt bit för bit, utan tar varje penseldrag med en enda röresle. Som ett hopp från ett dyktorn. För sent för att backa eller ta om. I kalligrafin kan kanterna på tecknen bli ojämna och det kan bli mindre bläck och torka ut mot slutet av rörelsen. Det levande är med. Materialiet är med. Fysiken och fluiddynamiken är med, på riktigt, inte som representation.

Så målade Polock fast med ett stort djup i tavlorna också. Flyger det droppar och stänker så flyger det droppar och stänker och det syns och känns. Vi lever på en ofantlig tung kula som snurrar och far genom rymden. Det syns. Dessutom blev han mycket bra på det, vilket du lätt kan kontrollera genom att försöka göra en tavla som ser ut som hans. Lycka till. Han planerade. Och han tog den spontana tekniken och lyckades göra den vansinnigt uttrycksfull.

Har man lärt sig lyssna på en Pollocktavla kan man bli mycket berörd av den, förirra sig i den. Men tavlan är inte ute efter att smickra lyssnaren eller bjuda på karameller.

Fan vet. Först tyckte jag det bara var kludd,nu tycker jag dom är "fina" (skithäftiga, asballa, whatever). Ingen aning om varför men det räcker för mig. Kan nån förklara varför Natalie Portman är så snygg ?