Nepotism i kristendomen

Judarna var Guds förlovade folk. Gud behandlade Abel bättre än Kain, vilket ledde till ett mord. Jesus var den sjunde sonen i led från David, som var den sjunde sonen från någon annan. Det finns ett ordspråk som säger "livet är inte rättvist men Gud är god". Osv...

Mycket av kristendomen verkar handla om speciellt utvalda personer och deras familjer, och jag förstår inte hur det går ihop med att Gud ska döma oss i livet efter detta. Han framstår som långt ifrån "rättvis" själv och inte direkt kompetent att dela ut belöningar och straff (han skulle inte anställas som fotbolls- eller hockeydomare). När agnarna ska sållas från vetet, om det handlar om vilka människor kristendomens Gud gillar bäst, säg det då istället för att kalla det för att "döma"?

Gud rättar ditt prov och sätter lämpligt betyg därefter, sen hamnar du på den linje poängen räckte till. Enkelt så är det.

I en del fall verkar Gud ge dig betyg innan du skrivit ditt prov...

Om det talades om Guds mörka sidor så skulle folket fly kyrkorna. Lättare att sälja ett paket med lort om det är inlindat i sidenpapper.

Vad vi kan göra är att hjälpa folk som köpt paketet att verkligen titta på vad det innehåller.

Det är ingenting Kristendomen lever på om anhängarna skulle lämna till den större delen att den sen dör ut. Folk har lämnat den i gamla tider från förr och gör det idag med. Således skulle det inte vara en ny företeelse som du verkar tro att det skulle vara.

Är Kristendomen sann ja så saknar det relevans om majoriteten av människorna skulle förneka den. Är den sann så är det enda som räknas är att de få som tror på den kommer sedan ansluta sig till Jesus Kristus.

Vad är Guds mörka sidor?

Det är inte alls "enkelt".

Det är én .... av flera tolkninger .... av bibeln med tyngdpunkt i auktoritativ elitism.

GT-'guden' är tydligen sociopat.

När han rättfärdigar slaveri och utför massmord, tex?

Är ganska övertygad om att det är du själv som sätter dina egna "betyg". Den smärta, det lidande du upplever i det här livet kommer göra att du kommer närmare din sanning. Det gör att du kommer göra fler och fler kärleksfulla val. Dessa val ökar din medvetenhet vilket skapar en ytterligare förståelse för dig själv och andra. Då slutar du till sist leta utanför dig själv.

Du kan inte generalisera med en "lidande" metodologi som ett dogma.

Dels ÄR det inget dogma, och dels är det många som kommer bort från en möjlig sanning genom att gå den vägen.


Varför skall nån sluta leta utanför sig själv före det är tydligt fastställd att en extern verklighet inte finns?

Och det är inget argument för att en extern verklighet inte finns, att du anser dig själv för att vara epistemologins Keanu Reeves.

"Lidandet" innefattar all känslomässig smärta, men jag var möjligen oklar.

Det stämmer. Lidandet kan temporärt föra dig bort från en möjlig sanning, men en förändring sker. Denna förändring ger dig erfarenhet och förhoppningsvis ett större perspektiv.

Min uppfattning är att dom flesta fortfarande tror på en extern verklighet.