Citat:
Ursprungligen postat av
redlineoffside
Hej, nu kanske jag är lite off topic men jag undrar över en sak: Hur i helvete orkar ni följa svensk klubbfotboll? Det går över mitt förstånd fullständigt just nu faktiskt. Att stå på en halvtom läktare (som oftast håller på att rasa) och se tex Kalmar FF mot Brommapojkarna spela typ 0-0 i snålblåst med en fotbollskvalitet som skulle få paralympics att framstå som raketforskning, med alla dessa träben och tjongbollar?! Men jag vet, kanske det finns en annan sida ni vill dela med er av?
Visst sthlm:s lagen har hejarklackar, som genererar en del stämning, men när man tänker på kvaliteten på lagen dom hejar på blir det hela ganska falskt. Men det har ju iof inte så mkt med fotbollen att göra.
Men med tanke på att Allsvenskan va rankad 27a bland alla ligor i europa för några år sedan så förstår ni som gillar fotboll att det knappt är fotboll ni tittar på. Har ni tänkt den tanken? Å då har man altså inte räknat med andra och tredjeligorna från tex: Eng, Ita, fra och Holland osv. (vilka många av dom är förml mkt bättre) Och heller inte räknat med övriga världens ligor. På världsbasis är det väl ungefär som att titta på ett damlansdlag (kvalitetsmässigt altså) i typ VM lr EM man inte hejar på, fast med mindre publik och TV-övervakning. Ja ni läste rätt... jag hävdar seröst att vilket topp-damlandslag som helst (Brasilien, tyskland etc) skulle kunna matcha alla Allsvenska herrlag vilken dag som helst.
Once again, hur orkar ni? Var får ni motivationen ifrån? Är det bara för att ni känner tillhörighet och gemenskap etc? Kanske finns många nyttiga saker att hämta och lära i dom svaren, vad vet jag?
Snälla berätta!
Falskt?
Att heja på ett lag oavsett kvalité är väl allt annat än falskt, tvärtom!
Nu håller jag på AIK och vi har väldigt sällan under 10000, i år har vi inte haft under 12000. Kanske inte lika kul när det bara är 4000-7000, men älskar man ett lag så är det bara så.
Jag är glad att jag älskar ett svenskt lag som jag har möjlighet att se live varenda hemmamatch och även ett par bortamatcher per år.
Gemenskap är självklart en stor del - det är underbart att gå på varje match med sina vänner och dela sorg och glädje. Hellre det än att se på favoritlaget på TV och eventuellt göra någon/några resor per år.
Sedan så kan jag säga dig att damlandslagen inte skulle ha en chans. Dom skulle inte slå ett division 3-lag. Där har du helt fel, det är ingen åsikt utan ren fakta att dom inte har en chans.
Svenska damlandslaget förlorade mot AIKs P-17.
Jag fattar inte hur man pallar ha ett distansförhållande även hur snygg bruden är. Hellre en som bor där jag bor och ger mig den kärleken jag behöver. Get it?