Mästaren och Margarita

Den är litet svår att genrebestämma, får man väl säga. "Spänningsroman" är fel ord, men det är inte heller satir i vanlig mening, som till exempel mästaren Gogols fortfarande oöverträffade drift med det ryska kejsardömets korrumperade lokalförvaltningar i Revisorn:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Government_Inspector

Bulgakovs bok är av ett helt annat slag. Det rör sig, uttryckt med modern terminologi, om en vild och kaotisk fantasy med tydligt religiösa övertoner, i vilken övernaturliga makter bryter sig in i samhället och genom själva det anarkistiska vansinne de bidrar med exponerar hur galet också vardagslivet ofta kan vara, med detta reflekterat såväl i miljö som enskilda personers erfarenheter. När djävulen vandrar på gatorna i kroppslig gestalt är ingenting sig likt, men ändå är blott alltför mycket sig blott alltför likt. Stilen, handlingen och tematiken är fjärran från Lovecraft, men likväl fick den mig av detta skäl att tänka en smula på denne begåvade författares "Nyarlathotep":

http://en.wikipedia.org/wiki/Nyarlat...short_story%29

Sedan finns det självklart andra paralleller som man kan dra, med mer eller mindre rättvisa; det är som sagt ett mycket egensinnigt verk. Men läsvärde har boken hur som helst, jag rekommenderar den gärna.

Jag tycker den är enastående bara scenen med: är så bisarr och makaber att det sätter hela tonen för boken med en gång.

Jag vet ärligt talat inte heller hur man ska beskriva den riktigt. Tänk dig att du är i - vad är det - Moskva eller St:Petersburg(?) i början på 1900-talet, du är jättereligiös och har ätit ett par beskedliga men ganska underliga hallucigena svampar, det kommer väl rätt nära.

Någon som läst det tragiska förordet till Norstedts nya Mästaren och Margarita-utgåva? Vet inte riktigt vem Amanda Svensson är och varför hon ansågs lämplig att skriva ett förord. Hon verkar tillhöra Norsteds författarstall på något vis och hade läst boken en gång när hon var sexton. Fina meriter ...

Men i vilket fall som, hennes användande av sej istället för sig, inkastande av ord på engelska till exempel "deep meaning" och "crazy" och användande av liksom (för att tilltala "kidsen"?) får det att krypa i hela mig. Inte nog med det, jag tycker att det visar en sådan brist på respekt och brist på tilltro till sin produkt för Norstedts att dra in någon slumpmässigt utvald författare utan kunskap om eller kärlek till boken att skriva förord. Inte undra på att förlagsbranschen är döende när man bara behöver läsa förordet för att inse att inte ens förläggaren själv tror på sin produkt.

Kan Amanda Svenssons lämplighet att skriva förord till världsklassiker månne bero på nedanstående?


Per Svensson är sedan 2008 "senior columnist" på Sydsvenska Dagbladets kultursida och var förut kulturchef på Expressen, där han arbetat under mer än 20 år.[2] Under en period var han chefredaktör för Kvällsposten, innan han år 2002 blev Expressens kulturchef.[3]

Per Svensson har belönats med Stora Journalistpriset 1997[4]. Hans bok Storstugan eller När förorten kom till byn nominerades till Augustpriset. År 2012 fick han Dagens Nyheters kritikerpris Lagercrantzen. 2013 tilldelades han Jolopriset. 2014 utsågs Per Svensson till hedersdoktor vid Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola.[5]

Per Svensson är far till författaren Amanda Svensson.[1]

Jaa, har man en pappa med lite inflytande i ens egen hemisfär så...

Degenereringen och dekadensen av den kulturella sfären är inget nytt, men det är talande att en så uppenbart infantil och idiotisk undermänniska tillåts besudla Norstedts.

Intressant, det ger ju någon förklaring i alla fall. Kan det vara förklaringen till att hon fått publicera sina böcker också månntro? Inte för att jag läst någon av dem, men det här förordet invaggade mig inte i några illusioner om att hon faktiskt kunde skriva.

Funderar i alla fall på att skära ut förordet eller något. Översättningen i sig verkar spontant okej även om jag inte läser ryska och kan jämföra med originalet. Jag var med hjärtat i halsgropen tvungen att bläddra fram och se att översättaren kunde stava till "sig" och i allmänhet skriva på tjänlig svenska, men det verkade inte vara någon fara.

Fantastisk bok! Men jag älskar ryska klassiker. Känns kanske som att den kräver en viss allmänbildning, men å andra sidan kan man läsa den flera gånger och säkert upptäcka nya saker varje gång.

Mej, dej, sej och dom finns med i SAOL sedan åtminstone 1986, du har uppenbarligen varit inlåst på sluten institution i mer än 30 år.

Jag är fullt medveten om det. Tycker fortfarande det ser för jävligt ut och bruket av mej, dej, sej har ju knappast slagit (kanske för att andra tycker att det ser lika fult ut som jag). Snarare är min upplevelse att bruket gått bakåt sedan erkännandet i SAOL. (Oavsett, Akademien har inte alltid rätt det borde man väl lärt sig vid det här laget )

Nåväl, nu låg inte min största kritik mot förordet i just detta utan att man låter någon utan vare sig någon större kärlek till eller kunskap om ett verk skriva förordet. Det i min mening tyder på en brist på tilltro till produkten. Hon skulle nog till och med fått skriva värre än hon gör om hon åtminstone hävdade att hon läste om romanen varje år för att hon älskade den så mycket eller något sånt. Det skulle jag nog kunnat sympatisera med.

En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Tyvärr blev jag besviken när jag läste "Det vita gardet" och "En hunds hjärta" vilka båda var alltför politiskt färgade för att tilltala mig.
"Mästaren och Margaita" kan jag dock rekomendera till alla och envar.



MVH/Gnomegirl