Är det okej att sitta och göra ingenting? och vad är egentligen 'att göra ingenting'?

Mycket bra formulerat om hur vi faktiskt inte blir zombier av meditation utan medvetna om våra tankar och vad de faktiskt är för några egentligen.

Det kan hända att vi blir rädda av våra egna tankar, men det fina är ju då att vi har möjlighet att hjälpa oss själva att ta åt oss mindre och mindre personligt, inte döma.

Att göra eller inte göra, det är frågan....... mån ädlare att utstå ödets bistra svärd än att osv etc.

Hur kan man göra ingenting? Om man är död möjligtvis. Annars räcker ju lägesbeskrivningen, jag ligger (sitter, står, hoppar osv). Men jag fattar, vi menar improduktivitet. Inte så populärt i arbetarsamhället. Saker som haschrökning och meditation kommer inte så högt upp på listan heller, tyvärr. Att sedan meditation är att föredra framför haschrökning är en annan debatt.

Jag föredrar att vara framför att göra. Jag Är. Oavsett vad man gör är man alltid där.

Som att dammsuga med glädje, självklart, det är ju helt upp till en själv, jobbet måste göras vare sig man har mungiporna uppåt eller neråt.

Glädje är gratis och nyttigt och utan biverkningar. Om man har en dammsugare tex så kan man känna glädje eller iaf tacksamhet för att man har en dammsugare, det finns många människor som inte har en dammsugare, för att de inte har elström, för att de inte har en lägenhet eller ett rum att dammsuga. Man kan också vara glad över att bo i ett land med VVS och mataffärer i varje hörn.

Frågan är faktiskt, håll i dig, att vara eller inte vara. I varandet finns glädjen, lyckan, friheten.
Så länge det inte brinner i håret så kan vi utnyttja varje sekund till att känna tillfredsställelse.
Det som stjäl vår frid är görandet, vårt tankearbete. Vi är så oerhört upptagna med våra tankar så vi skymmer det rena varandet.
Alltför ofta glömmer vi se den stillastående bakgrund där allt utspelas på, vårt varande, scenen för alla tankar och känslor. Vi blir så fångade i dramat så vi tror att vi är skådespelarna, när vi i själva verket är scenen, den opåverkade, bakomliggande evigheten.

Att sitta still och bara glo rakt ut i luften och inte tänka på någonting kan ju vid en snabb okulärbesiktning verka väldigt oproduktivt, fast, vid en närmare kontroll visa sig vara precis tvärtom.
Ett meditativt tillstånd höjer livskvaliten avsevärt, så genom att göra ingenting får man allt

Man lär sig efter hand att integrera det meditativa i vardagen och kanske inte alltid är den som är längst fram i kön så att säga. Man bryr sig definitivt inte om vad andra gör, så länge det inte inkräktar på ens egen frihet och pursiut of happines.

Tack så mycket. Jag tycker denna tråden förtjänar mer uppmärksamhet det är en bra och givande tråd. Man får tänka lite och kommer fram till sina egna svar på frågor som är väldigt viktiga för självutveckling.

Rädsla är ett monster vi alla har inom oss som vi måste ta upp strid emot för att bli modigare/vinna självkänsla. Det är svårt men meditation ger en möjligheten att släppa oron över vad som redan är och gör det lite lättare att hantera sin ångest och därför kan man lättare fokusera på det som är viktigt (besegra sina rädslor).

Ang om det är ok att göra inget. Det är ju en moralisk fråga. Jag tycker mig kunna se att moral allt mer utgår från individen. Men den kommer ju även från samhället. Så det som sägs på tv och tidningar formar moralen.
Min far har en granne som är pensionär och min far är också egentligen pensionär. Men nu är det så att min far väljer att fortsätta att arbete som lärare, för han tycket det är roligt och givande.
Detta fenomen kan inte grannen förstå. Det är för honom både konstigt och omoraliskt. Han säger "- Men Varför jobbar du? Varför?".
Min observation är den att många människor tror sig ha den enda och rätta både moralen och sanning om världen. Dvs vad jag tycket är bra, det borde även andra tycka vara bra och det som jag tycker är rätt och fel, det är universellt och det borde även andra tycka. Den som inte tycker så, den är udda och har konstiga åsikter.

Så på din fråga om det är moraliskt rätt att göra inget. Så beror det på om du går efter din egen moral eller den moral som en majoritet just nu tycks gå efter.

Min moral säger mig att det är mer moraliskt rätt att göra inget. För det sliter mindre på planetens resurser.

Det går inte att göra ingenting för du gör alltid någonting. Redan i första frågan i trådstart gör du något när du påstår dig göra ingenting, du sitter.



Budskapet kan väl tolkas olika tycker jag då du faktiskt mediterar när du gör 'ingenting', alltså någonting. Jag har många gånger försökt göra ingenting, men kommit fram till att jag gör någonting när jag försöker göra ingenting, till exempel; jag 'ser' (kan dock stänga ögonen, upplever mig dock "se" ändå i vissa aspekter), jag 'hör/lyssnar', jag 'känner', jag 'andas' ...slutsatsen jag kom till efter många försök att göra ingenting var att det är omöjligt att göra ingenting, för ingenting är alltid någonting.

Vad man anser vara "ingenting" är högst personligt. Då man inte kan göra ingenting i den rätta bemärkelsen gör man nog bäst i att ändra ordet till "så lite som möjligt".

För att mäta hurvida det är "okej" att göra så lite som möjligt får man ta en titt på produktiviteten, och även det är högst personligt vad en individ anser vara acceptabelt.

Att göra ingenting är väl att göra saker du blir deprimerad av?