Hej fb.
Hoppas någon vänlig själ vill läsa igenom denna långa tråd.
Till problemet hör att jag har, i några dagar nu, gått med en nacke som gör knakljud. Har alltid varit lite "stel" i nacken, och det är ju inget ovanligt i sig. Men saker har förvärrats lite (däribland mer sprakljud och kallrinningar längs ryggen samt ibland stickningar ut i armarna och händerna, som kommer och varar ibland någon halv sekund) och därför kan jag inte bara förbise detta.
Jag vill nämna att det inte gör direkt ont som ett huggande eller ilande (jag kan gå och titta mig omkring och röra huvudet utan någon direkt smärta), det bara sprakar något oerhört och gör hemska oljud. Men jag har däremot en mindre belastnings-påkänning i nacken. Men en sak som jag aldrig kan komma ifrån är att när jag tittar åt höger så låter det som ett mystiskt "gnekande" ljud. Väldigt kort och konsist, men alltid ständigt där oavsett. Jag fattar det dock som att det bara är jag som kan höra det, folk i min närhet säger att de inte kan höra det utifrån. Men med "gnekande" ljud menar jag att det låter väldigt dovt och knarrande, ungefär som två plattor som ligger och gnider mot varandra (två ryggkotor månntro?). Bättre än så kan jag inte beskriva ljudet.
När jag säger nacken så menar jag just vid skallbasen, där skallen sitter mot den första kotan. Om jag tittar upp, låter skallen vila bak mot ryggen, och försiktigt gör en cirkelrörelse med huvudet så sprakar det värre än en påse riskorn! Ibland låter slående likt sådant där godis som sprakar och knäpper när man stoppar det i munnen, och ibland hör jag även ett sipprande ljud (ryggmärgsvätska, tryckutjämning eller nåt?)
Senast igår hjälpte jag en familjemedlem med datorn. Väl vid datorn upplevde jag ett fåtal stickningar ut i armarna och känslan att jag slagit i armbågsnerven, trots att jag inte alls hade gjort någonting sådant. Även en kall rinnande känsla längs ryggen. Det försvann lika snabbt som det kom. (nerver i kläm någonstans?)
Jag har anledning för min oro. Det är givetvis rätt långsökt men ändå en teori, men för ca 3 år sedan hade jag den fula ovanan att knäcka nacken vid stress, och det gjorde jag en gång och fick då akut nackspärr. Det körde till som en kniv i nacken och jag kunde inte vrida huvudet utan att det högg till. Läkaren då förklarade vid ett besök att tillståndet kallas torticollis och att en disk förmodligen åkt ur nacken. Menade på att det ändå skulle lugna sig och återgå till det normala inom ett par dagar. Och så skedde också, smärtan försvann. Men nu börjar alltså dessa gnekande och sprakande oljud uppkomma i nacken. Och jag tror tyvärr det inte kommer sluta här. Jag har inte knäckt nacken medvetet på jättelänge, den ovanan är sedan länge borta. Ändå dessa sprakande ljud. Men jag beskyller ingen, nackknäckningarna och felet ligger förstås hos mig, men jag skulle ge väldigt mycket för att försöka bli fri eller åtminstonde lindra symptomen, om det går.
Jag har redan uppsökt en sjukgymnast två gånger nu, första gången för stelhet i ryggen (detta för snart 5 veckor sedan) och det visade sig tack och lov bara vara en enklare låsning. Andra gången för bara dagar sedan (då för detta nackproblem) och jag fick samma sjukgymnast som gången innan, men jag tror tyvärr vi båda missuppfattade varandra här. Sjukgymnasten menade ungefär på att alla kan knäcka nacken liksom fingrarna och andra leder, och att det inte är någonting direkt farligt och undrade samtidigt om jag var orolig för att börja träna. Visste inte vad jag skulle svara, men jag sa att jag inte var direkt rädd för träning i sig, men att jag inte ville träna fel eller belasta nacken för hårt vid övningar. Denne visade då en bild över kroppens alla muskelgrupper. Jag frågade om träning av trapezius-muskeln (den som sitter upp mot nacken) skulle hjälpa mig, men denne menade på att det även finns mindre muskler som är mer svåråtkomliga under trapezius-musklerna (vad heter dessa isådanafall?) och att direkt träning av trapezius-musklerna inte skulle vara någonting dåligt men att risken för att få en stor "muskelnacke" var överhängande och skämtade med att "jag inte såg ut som någon som var ute efter att bli kroppsbyggare". Nej, svarade jag. Men överlag vet jag ärligt talat inte vad jag fick ut av det besöket.
Nu går jag alltså här, och känner mig dum över att behöva ringa samma sjukgymnast en tredje gång, för samma besvär. Alla besök dokumentförs ju, och risken att bli tagen för oseriös eller bara hypokondriker är överhängande. Varför liksom uppsöka sjukgymnasten igen, en tredje gång? Och vad ska jag säga denna gång?
Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Sjukvårdsrådgivningen som jag ringde tidigare idag bad mig vända mig till sjukgymnast (hmm...) alternativt en läkare på det vårdställe jag är skriven. Positivt var ändå att denne tog mitt tillstånd seriöst och tyckte det lät allvarsamt. Jag ska ringa min vårdcentral, men receptionisten har vid tidigare gånger vid förfrågning om att träffa en läkare sagt att det är i första hand sjukgymnasten jag ska vända mig till för dessa besvär. Så det är ett ekorrhjul, jag kommer inte att kunna träffa en läkare för nackproblemet, oavsett vad jag säger.
Rent spontant skulle jag mer än gärna ställa upp mig i vårdkön för en röntgen-undersökning av nacken. Så att man ganska direkt får svart på vitt om det verkligen är någon belastningsskada i nacken, eller inte. Och ta nästa steg därifrån. Har man rätt som patient att kräva en röntgen-undersökning? Om man bekostar det själv?
Jag är sedan tidigare även under en pågående ögonutredning (lider av grumlingar och andra konstiga besvär, däribland en gång då jag fick olika stora pupiller och de svarade dåligt på ljus). Ögonläkarna har vid två tillfällen nu inte kunnat hitta någonting ovanligt med just ögonen (lyst in i ögonen) men jag börjar tro att symptomen med olikstora pupiller och vissa "dragningar" i ögonen faktiskt är nervpåverkan och kan, OM MÖJLIGT, komma från rygg eller nacke. Där sitter ju hela nervcentralen.
Nu låter jag som världens gnällspik, men varje stund jag går med detta besvär är oroande. Särskilt då jag "bara" är 24 år gammal. Så alla tips och förslag om vad det kan vara för fel, alternativt vad jag kan göra nu för att lindra problemen, är väldigt viktiga för mig.
Är det rena förslitningsskador tro? Eller är det muskler som dragit ihop sig (muskler som blir stela kan väl ge ifrån sig sprakande ljud?). Senor, brosk, ligament? Eller någonting helt annat?
Tack iaf fb
Hoppas någon vänlig själ vill läsa igenom denna långa tråd.
Till problemet hör att jag har, i några dagar nu, gått med en nacke som gör knakljud. Har alltid varit lite "stel" i nacken, och det är ju inget ovanligt i sig. Men saker har förvärrats lite (däribland mer sprakljud och kallrinningar längs ryggen samt ibland stickningar ut i armarna och händerna, som kommer och varar ibland någon halv sekund) och därför kan jag inte bara förbise detta.
Jag vill nämna att det inte gör direkt ont som ett huggande eller ilande (jag kan gå och titta mig omkring och röra huvudet utan någon direkt smärta), det bara sprakar något oerhört och gör hemska oljud. Men jag har däremot en mindre belastnings-påkänning i nacken. Men en sak som jag aldrig kan komma ifrån är att när jag tittar åt höger så låter det som ett mystiskt "gnekande" ljud. Väldigt kort och konsist, men alltid ständigt där oavsett. Jag fattar det dock som att det bara är jag som kan höra det, folk i min närhet säger att de inte kan höra det utifrån. Men med "gnekande" ljud menar jag att det låter väldigt dovt och knarrande, ungefär som två plattor som ligger och gnider mot varandra (två ryggkotor månntro?). Bättre än så kan jag inte beskriva ljudet.
När jag säger nacken så menar jag just vid skallbasen, där skallen sitter mot den första kotan. Om jag tittar upp, låter skallen vila bak mot ryggen, och försiktigt gör en cirkelrörelse med huvudet så sprakar det värre än en påse riskorn! Ibland låter slående likt sådant där godis som sprakar och knäpper när man stoppar det i munnen, och ibland hör jag även ett sipprande ljud (ryggmärgsvätska, tryckutjämning eller nåt?)
Senast igår hjälpte jag en familjemedlem med datorn. Väl vid datorn upplevde jag ett fåtal stickningar ut i armarna och känslan att jag slagit i armbågsnerven, trots att jag inte alls hade gjort någonting sådant. Även en kall rinnande känsla längs ryggen. Det försvann lika snabbt som det kom. (nerver i kläm någonstans?)
Jag har anledning för min oro. Det är givetvis rätt långsökt men ändå en teori, men för ca 3 år sedan hade jag den fula ovanan att knäcka nacken vid stress, och det gjorde jag en gång och fick då akut nackspärr. Det körde till som en kniv i nacken och jag kunde inte vrida huvudet utan att det högg till. Läkaren då förklarade vid ett besök att tillståndet kallas torticollis och att en disk förmodligen åkt ur nacken. Menade på att det ändå skulle lugna sig och återgå till det normala inom ett par dagar. Och så skedde också, smärtan försvann. Men nu börjar alltså dessa gnekande och sprakande oljud uppkomma i nacken. Och jag tror tyvärr det inte kommer sluta här. Jag har inte knäckt nacken medvetet på jättelänge, den ovanan är sedan länge borta. Ändå dessa sprakande ljud. Men jag beskyller ingen, nackknäckningarna och felet ligger förstås hos mig, men jag skulle ge väldigt mycket för att försöka bli fri eller åtminstonde lindra symptomen, om det går.
Jag har redan uppsökt en sjukgymnast två gånger nu, första gången för stelhet i ryggen (detta för snart 5 veckor sedan) och det visade sig tack och lov bara vara en enklare låsning. Andra gången för bara dagar sedan (då för detta nackproblem) och jag fick samma sjukgymnast som gången innan, men jag tror tyvärr vi båda missuppfattade varandra här. Sjukgymnasten menade ungefär på att alla kan knäcka nacken liksom fingrarna och andra leder, och att det inte är någonting direkt farligt och undrade samtidigt om jag var orolig för att börja träna. Visste inte vad jag skulle svara, men jag sa att jag inte var direkt rädd för träning i sig, men att jag inte ville träna fel eller belasta nacken för hårt vid övningar. Denne visade då en bild över kroppens alla muskelgrupper. Jag frågade om träning av trapezius-muskeln (den som sitter upp mot nacken) skulle hjälpa mig, men denne menade på att det även finns mindre muskler som är mer svåråtkomliga under trapezius-musklerna (vad heter dessa isådanafall?) och att direkt träning av trapezius-musklerna inte skulle vara någonting dåligt men att risken för att få en stor "muskelnacke" var överhängande och skämtade med att "jag inte såg ut som någon som var ute efter att bli kroppsbyggare". Nej, svarade jag. Men överlag vet jag ärligt talat inte vad jag fick ut av det besöket.
Nu går jag alltså här, och känner mig dum över att behöva ringa samma sjukgymnast en tredje gång, för samma besvär. Alla besök dokumentförs ju, och risken att bli tagen för oseriös eller bara hypokondriker är överhängande. Varför liksom uppsöka sjukgymnasten igen, en tredje gång? Och vad ska jag säga denna gång?
Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Sjukvårdsrådgivningen som jag ringde tidigare idag bad mig vända mig till sjukgymnast (hmm...) alternativt en läkare på det vårdställe jag är skriven. Positivt var ändå att denne tog mitt tillstånd seriöst och tyckte det lät allvarsamt. Jag ska ringa min vårdcentral, men receptionisten har vid tidigare gånger vid förfrågning om att träffa en läkare sagt att det är i första hand sjukgymnasten jag ska vända mig till för dessa besvär. Så det är ett ekorrhjul, jag kommer inte att kunna träffa en läkare för nackproblemet, oavsett vad jag säger.
Rent spontant skulle jag mer än gärna ställa upp mig i vårdkön för en röntgen-undersökning av nacken. Så att man ganska direkt får svart på vitt om det verkligen är någon belastningsskada i nacken, eller inte. Och ta nästa steg därifrån. Har man rätt som patient att kräva en röntgen-undersökning? Om man bekostar det själv?
Jag är sedan tidigare även under en pågående ögonutredning (lider av grumlingar och andra konstiga besvär, däribland en gång då jag fick olika stora pupiller och de svarade dåligt på ljus). Ögonläkarna har vid två tillfällen nu inte kunnat hitta någonting ovanligt med just ögonen (lyst in i ögonen) men jag börjar tro att symptomen med olikstora pupiller och vissa "dragningar" i ögonen faktiskt är nervpåverkan och kan, OM MÖJLIGT, komma från rygg eller nacke. Där sitter ju hela nervcentralen.
Nu låter jag som världens gnällspik, men varje stund jag går med detta besvär är oroande. Särskilt då jag "bara" är 24 år gammal. Så alla tips och förslag om vad det kan vara för fel, alternativt vad jag kan göra nu för att lindra problemen, är väldigt viktiga för mig.
Är det rena förslitningsskador tro? Eller är det muskler som dragit ihop sig (muskler som blir stela kan väl ge ifrån sig sprakande ljud?). Senor, brosk, ligament? Eller någonting helt annat?
Tack iaf fb
__________________
Senast redigerad av Cal45 2013-09-14 kl. 16:48.
Senast redigerad av Cal45 2013-09-14 kl. 16:48.
Valde att lägga mig ner och försöka somna om igen. Tårarna var inte långt borta.