The Lightyflip - LightCloud Candyflippar (MDMA + 5-MeO-MiPT) - Väldigt mycket text!

Kort information om rapporten:

OBS! Rapporten är lång. Vidare gjordes den här trippen för drygt två månader sedan, vilket gör att jag har varit med om både det ena och det andra från dess till i skrivande stund.

Det som skiljer den här rapporten från många andra rapporter, både som jag själv har skrivit och som andra har publicerat här är att jag i första hand fokuserar jag på själva tänkandet och den psykologiska biten som upplevelsen gav mig där jag försöker att förklara hur jag tänkte under tiden jag var påverkad och därför kommer beskrivningar av saker så som fysiska effekter lite i skymundan men jag försöker ändock att trycka in även det under rapportens gång för att variera lite grann. Det som jag skriver i den här rapporten är alltså ingenting som jag vill ha en diskussion kring om huruvida det är så eller ej, utan jag har skrivit den utifrån vad jag funderade på just när ruset pågick. Sedan som jag sade ovan är rapporten även extremt lång och för er som är intresserade av att veta hur lång den är så kan jag avslöja att den innehåller ungefär 8000 ord och strax under 46 000 tecken.

Tyvärr, om man kan säga så... Eller egentligen så tycker jag inte så illa om det hela med att experimentera och vara lite oförsiktig på sätt som sticker ut för att uppleva väldigt svårflörtade känslor och därför har det blivit lite av en grej jag sysslar med som jag också trivs med. Jag gillar att leva på gränsen. Just den här kombinationen är inte särskilt märkvärdig om man ser till substanserna och dess mängd, men det kommer förmodligen att dyka upp rapporter på betydligt värre och mer vågade kombinationer som jag har utfört efter den här trippen. När eller om de kommer vet jag inte, men jag ska försöka att ta tag i det så att det kommer upp lite nytt och fräscht material från min sida. Som vanligt hoppas jag att rapporten uppskattas och att ni finner någon form av njutning eller underhållning i att läsa den. Uppskattande och värmande ord är alltid trevliga att höra om ni tycker om det ni läser, men är det något ni vill påpeka så gör gärna det också men håll det då på en konstruktiv nivå. Jag vill utvecklas med mitt skrivande.

Information om mig:

Man
19 år
184 centimeter
83 kilo

Tidigare erfarenheter:

Psilocybin
Metoxetamin
2-FA
25i-NBOMe
2C-P
LSB
”Special”/(LSB-D?)
Kodein
Tramadol
AH-7921
Diazepam
Etylmorfin
Alkohol
3-HO-PCP
Zolpidem
5F-AKB48
N-Ethyl-Norketamin
3-MMC
Pyrazolam
Zopiklon
5-MAPB
Allylescaline
5-APDB
6-MAPB
4-EMC
bk-MDMA
5F-PB22
STS-135

Tidsintervall:

~ 01.00 → ~ 11.00

Substanser:

MDMA → 100 milligram
5-MeO-MiPT/Moxy → 10 milligram
Starköl 4,6% → 4 stycken
Starksprit 37% → 12 centiliter
STS-135/5F-AKB48 → 0,25 gram
5F-PB22 → 0,6 gram
Pyrazolam → 2,5 milligram
Citodon (30/500) → 1 tablett

Administrering:

Rektalt → MDMA
Oralt → Pyrazolamen, alkoholen, Citodonen
Intranasalt → 5-MeO-MiPT
Inhalation → Rökmixar

Bilder och videos för att förbättra förståelsen för er som läser vad jag menar i texten:

Audiosurf:
http://static.giantbomb.com/uploads/original/0/4262/191218-images.jpg
http://www.youtube.com/watch?v=KSFThVycjVI

Hjärnan:
http://31.media.tumblr.com/tumblr_m84cio8f3d1qhoc3bo1_500.jpg

Tunnel:
http://s12.postimg.org/6laklh5pp/psychedelic_tunnel_1600x1200_1.jpg

Synfält i annorlunda skärpa:
http://25.media.tumblr.com/0e2004a96c3a560125ad5493d1d07cd4/tumblr_mnl2khHT7Q1s815mqo1_500.jpg

Tracers:
http://31.media.tumblr.com/tumblr_lvhrnbph2A1r7wwr6o1_500.jpg

Känslan av att flyta iväg:
http://ashleyharrigan.files.wordpress.com/2013/06/alex21.jpg


Prolog:

Natten som skulle komma att bli en av de mest betydelsefulla nätterna i mitt liv sedan en längre tid tillbaka var oroväckande spontan och oplanerad när jag ser på hela händelseförloppet nu i efterhand. Tankar som snurrade i mitt huvud var hur jag kunde vara så inställd på att det får gå som det går, hur mycket jag egentligen förtränger risker och inte reflekterar över konsekvenser som kan uppstå. Å andra sidan var jag nöjd med att jag gjort valet eftersom att jag gick ur hela situationen som en mer vis människa enligt mig själv. Trots respektlöshet mot min egen hjärna, min kropp och trots mitt stora lager av syntetiska kemikalier kunde jag känna en känsla av belåtenhet efteråt även fastän jag var medveten om att det är med hjälp av externa tillsatser som jag kunde uppleva vad jag gjorde. Det hade faktiskt gett mig väldigt mycket insikter, värdefulla saker att tänka på och en mer klar bild av vem jag är på insidan. Både psykiskt och fysiskt. Vad jag syftar på med en klar bild av vem jag är på insidan fysiskt kommer jag till senare i texten.

Hela rusets grund låg i en kombination som är känd för att reducera det långsiktiga och konsekventa tänkandet. Ruset var således vare sig planerat eller särskilt genomtänkt men till mitt eget försvar satt jag under rusets gång och läste lite om hur de olika substanserna interagerar med varandra för att vara åtminstone lite visare gällande kombinationerna. Ändock är det forskningskemikalier i huvudsak och dessa kan som tidigare känt fungera lite hur som helst.

En annan viktig sak att poängtera som jag också är lite förbryllad över just med hur jag tänkte för stunden och mina val är den att jag natten innan hade kört cirka 200 milligram bk-MDMA/Metylon blandat med alkohol, bensodiazepiner och rökmixar. Min hjärna behövde således vila egentligen, men mina tankar som infann sig när jag bestämde mig för att kvällen efter köra denna kombination var att jag kanske är död imorgon och då ska jag minsann inte missa möjligheten jag precis har bäddat upp för mig själv. Det är en livsåskådning som jag kan tycka är den enda rätta och förnuftiga, att verkligen passa på medan du kan och har chansen men om man vänder på det och är någotsånär rationell och tänker lite längre långsiktigt än en pulverlina redo för att inandas av 2C-P i jämförelse är hela resonemanget väldigt dumt och naivt eftersom att hjärnan faktiskt kan ta skada.

Nå väl, nu börjar vi cirkusen. Jag kommer enbart att skriva rätt upp och ned då tiden och klockan inte var särskilt viktig när jag var som mest påverkad och därför har jag heller inte antecknat eller memorerat vad klockan var. Vissa svaga minnen av klockslag finns. De jag kommer ihåg nämner jag.

20/7-13, 01.00...

Efter att ha suttit en bra stund och funderat över vad jag skulle inta för natten eller om jag överhuvudtaget skulle bara ta det lugnt kom jag fram till att jag lika gärna kunde prova en dos MDMA, fastän jag borde vänta för att få ut någon vidare effekt. Saken som gjorde att jag valde att ta detta beslut beror med största sannolikhet på att jag någon timme tidigare hade druckit öl och svalt ett par Pyrazolam. I nyktert tillstånd hade jag förmodligen avstått från åtminstone MDMA.

Som många redan känner till om mig är jag inte mycket för oral administrering och föredrar alternativa sätt att inta droger på. Jag håller inte på med sprutor, vilket därför ger mig ett antal andra sätt att stoppa i sig substanser på. Intranasalt vet jag sedan tidigare att många inte anser fungerar särskilt bra på MDMA och därför blev den metoden utesluten. Sublingualt fanns i åtanke, men jag ville inte känna smaken av kemikalien och vad finns kvar av de vanligare sätten att inta en drog på då som för övrigt har blivit lite av LightCloud's specialitet? Vad syftar jag på då månntro?

Jo, givetvis pratar jag om rektal administrering. Att med hjälp av en pump, vatten och lite förträngda känslor om hur pundigt man beter sig föra in en substans i ändtarmen på sig själv. Cirka 100 milligram MDMA laddades i en pump och ganska kort senare låg jag på rygg i sängen med rumpan upp i vädret och en pump instucken mellan mina skinkor. Kände jag mig besudlad och vanhedrad? Nej, inte det minsta. Jag kände mig som LightCloud. Personen som genom ett något säreget samarbete med sina intima kroppsdelar lyckas erbjuda sig själv en möjlighet att uppnå ett rus som tar en till himlen genom att utföra en anal våldtäkt mot sin egen röv.

När lösningen var inne och pumpen var rengjord sprang jag till sängen igen och lade datorn framför mig. Som jag i stort sett alltid gör på alla andra rus onanerar jag alltid före ruset kommit igång och särskilt gäller detta centralstimulanta droger eller andra substanser som kan orsaka det välkända fenomenet ”tjackballe”. Under berusning av droger med denna bieffekten har jag allt som oftast extrema problem med att kunna få upp min skinnstav i erigerat tillstånd vilket i sin tur bidrar till att om jag inte onanerar innan ruset har nått sin peak känns det lönlöst att ens försöka att ge sig på det under berusningens timmar.

Väl klar med onanin började jag känna av effekter av MDMA;n som infann sig i första hand i magen och benen. Jag kände ett pirrande/surrande inne i musklerna och en avslappning började eskalera i hela kroppen. Humöret ökade i takt med vad minuterna på klockan tickade förbi. Effekten från substansen uppgick till en viss nivå och stannade där. Jag hade inte förväntat mig mer effekt än vad jag fick med tanke på den tidigare nattens rus och att dosen inte heller var speciellt märkvärdig. Jag spenderade några ynka timmar på denna nivån och rökte lite mindre mängder då och då av olika cannabinoider samt drack både öl och slängde i mig Pyrazolam under timmarna som gick.

När klockan blivit framåt 03.00 satt jag och diskuterade med en annan person från Flashback huruvida kombinationen MDMA och 5-MeO-MiPT kunde tänkas fungera. Jag satt även och läste på Bluelight samt Drugs-forum och andra utländska drogforum om kombinationen och såg att flera tidigare har blandat dem utan att uppleva några negativa effekter och att de skulle interagera fint med varandra. Efter en stunds betänketid valde jag att dela en tablett Moxy och rada upp den till en lina som jag sedan med hjälp av ett plaströr gjorde någonting som man bara får göra på film.

Mina förväntningar för den här substansen var inte så överdrivet höga egentligen och inte i så låg dos, men redan efter några minuter kände jag att jag fick ytterligare ett höjt humör och en liten stund efter det kunde jag känna svaga, svaga visuella förändringar. Det var inga direkta hallucinationer eller extrema färgskiftningar, andetag av materiella ting och sådant utan snarare att hela världen förvandlades till en högupplöst film. Allting tycktes vara i HD och just för stunden kändes det som att min syn förbättrades, jag inbillade mig att jag fick ögon som en falk. Fokuserade jag på golv, väggar eller glasrutor kunde jag se svaga former som yttrade sig i linjer, subtila fraktaler och sprickor, som jag för stunden inbillade mig var de pusselbitar i hela det materiella tingets uppbyggnad. En glasruta som jag kollade på kunde jag inte bara se igenom, jag kunde även se på vilket sett den var uppbyggd och förstod hur hela väggarna, golvet, tv-skärmar, glasrutor, bord och annat såg ut om man hade delat upp dem i minsta beståndsdelar. Dessa effekter blir ännu starkare efter att jag intar andra halvan av tabletten senare under natten.

Jag gick ut och rökte en cigarett med syntetiska cannabinoider i där jag inte minns vilken av styrka det var nu i efterhand, men jag skulle gissa på att jag rökte runt 0,1 gram av en av cannabinoiderna. Väl ute förstod jag hur vackert universum är och hur apatiska många människor faktiskt är, inklusive jag själv som nykter. Jag stod där och kollade rätt fram från var jag befann mig. Egentligen kunde jag inte se något märkvärdigt eftersom att den bilden jag hade där framför mig är samma bild jag ser varje gång som jag är ute och röker eller springer in och ut från källaren.

Vad som syntes framför mig och min kropp är i en förkortad förklaring: en bil, ett garage, ett staket, en gräsmatta, en uppfart som är gjord av kvadratiska stenar, ett järnvägsspår och så slutligen skog med träd och buskar. Själva skogen ligger på ett berg där början av berget börjar nere vid järnvägen och har sin lägsta punkt i ungefär samma höjd som jag stod, fastän jag stod 100 meter från början av skogen. Ovanför berget och alla träd syntes himlen som svagt började ljusna och lite moln kunde skymtas mellan trädtopparna. Denna bild, denna syn, detta intryck var något jag har upplevt så många gånger förr, men hur kunde jag ha missat hur vackert det var?

När jag stod där och stirrade samtidigt som jag rökte och blev fascinerad över att universum kunde skapat något så mäktigt. Just denna platsen jag befinner mig på nu är infekterad av hus, bilar, flaggstångar, staket, trädgårdsland, uteplatser och asfalt. Människan har förstört vad universum har tagit flera miljoner år på sig att producera. Varje litet löv jag kunde se hade en innebörd och en mening. Det lövet jag kunde se några meter ifrån mig har med hjälp av vinden landat där. Tidigare befann det sig på en gren ihop med massvis med andra löv som såg nästintill identiska ut. Det var i gemenskap med sin familj. Nu, på grund av naturens grymhet, ligger det där gult och håller på att ruttna på marken. Ensamt, förlorat och dött. Hur kan universums allsmäktiga funktioner som har skapat alla dessa extraordinära delar av denna värld, dess yttre och inre rum och hela verklighetens existens låta något så harmlöst som ett litet löv låta dö ut så hemskt, där det skiljs från sitt hem i trädet och för att sedan landa på marken där det bara får ligga och ruttna tills det försvinner från jordens yta?

Jag stod och reflekterade över livets brutalitet och kunde relatera till både mänsklighetens hidösa dåd genom historien så som alla brutala folkmord, slavhandel, världskrig och försök till utrotning av människor av en annan kultur. Vidare kom jag in på tankar om djurvärlden och känslan antiloper eller dylika djur får uppleva när de står och äter för att sekunden senare uppmärksamma hur ett lejon kommer springandes mot den i hopp om att kunna äta sig mätt. Empatin som uppstod efter intaget av MDMA var påtagligt just i den stunden och de filosofiska tankarna hade exponerats för mitt medvetande sedan jag intagit Moxy och rökt av cannabinoiden. Förnuftet fanns kvar i mitt inre och för att återgå till den ständiga kampen som pågår i hela världen mellan djur för att varje djurart ska överleva gav mig lite insikter om det.

Lejon, tigrar, krokodiler, hajar och rovdjur av den typen behöver föda precis lika mycket som antiloper, zebror, elefanter, fiskar eller fåglar. Jag kunde se framför mig hur universum resonerade när det organiserade upp en framtidsplan för hur världen skulle komma att te sig och hur både naturen, människan och djuren skulle få sin plats i det biologiska kretsloppet. Likaväl som antilopen på savannen som står och äter gräs för att överleva behöver lejonet som smyger upp bakom den äta precis på samma villkor för att överleva och kunna mata sina ungar. Saken som jag kom underfund med är att trots att verkligheten är horribel och att världen vi lever i är mycket hemsk, är trots det väldigt logiskt och simpelt uppbyggt. Hade inte det biologiska ekosystemet fungerat som det gör idag där djungelns lag gäller och det handlar om att äta eller ätas hade världen inte räckt till särskilt länge. Samtliga djurarter hade dött ut på ett eller annat vis om inte somliga djurarter dör, försvinner eller omkommer i olyckor så som de gör idag. Även om jag inte tror på ödet tror jag på vissa teorier människor har lagt fram genom århundradena.

Just i detta fallet och för stunden insåg jag att den vetenskapliga principen vid namn Ockhams Rakkniv, som framfördes av filosofen William Ockham under medeltiden, faktiskt är svaret på hur universums elementära system fungerar. Universum har skapat ett kretslopp, ett ekosystem och skickat en boll i rullning som utesluter de avancerade händelserna och istället låter det enklaste sättet att få världen att flyta på, dag efter dag, genom att låta djurarter döda varandra och att träd ruttnar, människor dör av sjukdomar eller olyckor inträffar. De saker inom universums uppbyggnad som människan ännu inte har förstått sig på och som inte vetenskapligt kan bevisas är kanske inte heller meningen att det ska vara möjligt. Människan är trots allt bara en djurart som blivit placerad på jordklotet i syfte för att leva sitt liv, reproducera sig själv ihop med en partner för att bringa ytterligare en ny människa till jorden genom att tillsätta sina spermier i en äggstock och därefter dö precis som vilken annan art som helst. Vi är inte ämnade för att förstå in i minsta detalj hur hela verkligheten faktiskt fungerar, vilket i detta fallet innefattar exempelvis: jordklotet, rymden, havet, biologiskt liv, kemisk sammansättning, matematiska formler, fysiska under eller sammanfattningsvis allt vad det stora hela universumet innehåller.

En skrämmande sak som jag började tänka på efter detta är just att människan är på väg att gå detta öde tillmötes. Överpopulation är ett problem som är allvarligt och inom några sekel är jorden med största sannolikhet så pass överbefolkad att jordens resurser, som redan idag är hotade, helt och hållet slut. När den inte så vackra dagen är kommen, då är det redan för sent att börja tänka på hur man ska lösa situationen med en fullt söndergasad atmosfär, förgiftat vatten, utdöd grönska och extrema väderförhållanden.

Jag började vandra inåt mot rummet igen och effekten av både cannabinoiden och Moxyn stegrade för varje minut som gick. Mina tankar kvarstod vid ämnet om universum och började mer och mer inriktas på vad människan och mänsklighet egentligen är samt det generella sättet en normal människa lever på. Jag gick och reflekterade över att jag, LightCloud, mitt medvetande och min kropp som jag känner rör på sig när jag fokuserar på att vandra mot min säng där musik väntade var en astronomiskt liten pusselbit i ett outgrundligt och spektakulärt program. En mjukvara var den bästa liknelsen jag kunde relatera till. Universum som är vår icke organiska levande tsar styr vad som kan ses som en dator med ett operativsystem. Vår härskare, universum själv, är den som agerar och iscensätter händelser och oförutsedda överraskningar för de som lever på jorden. Jordklotet är själva datorservern, huvudenheten som innehåller alla komponenter för att få en verklighet att vara i rullning och sist är det som vi upplever som omvärlden och allting som finns på jordklotet operativsystemet, vilket varje människa, djur, träd, grässtrå, sten, bil, hus, vattendroppe, syror och allt vad världen innebär tillhör. Universum kan med hjälp av sina metafysiska krafter som människan inte förmår att förstå sig på skapa extrema situationer. Vår tsar kan med sensationella ingripande få mänskligheten, djurvärlden och hela naturen att överleva trots att katastrofer och enormt destruktiva händelser sker i form av sjukdomsepidemier, världskrig och möjliga utomjordiska faror i stil med meteoriter som kan förinta jorden.

Väl liggandes i sängen med stängda ögon lade jag nu min fokus och mina tankar på mänskligheten i sig som en biologisk art och valde att lägga mitt tänkande om universum och dess häpnadsväckande existens åt sidan. En ganska kort tid innan jag hade den här upplevelsen hade jag tänkt på filmer jag har sett med postapokalyptiska drag. Filmer som behandlar jordens undergång eller om tiden efter att någonting har hänt som mer eller mindre har utplånat större delen av mänskligheten. Just manuset ur filmen Oblivion från 2013 med bland annat Tom Cruise och Morgan Freeman i huvudrollerna var något som jag analyserade på en väldigt nyanserad nivå. Saken som gjorde att jag blev så väldigt fast vid just filmen Oblivion var sättet som, i detta fallet var utomjordingar, människan skulle utplånas på. Vad som hände var att dessa utomjordingar angrep vår jords måne och mer eller mindre tillintetgöra och helt sonika spränga sönder månen vilket försätter mänskligheten i en väldigt jobbig situation när jorden som är beroende av månen börjar utplåna sig själv mer eller mindre. Trots detta lyckades människan skapa en lösning och tanken som uppkom efter att jag legat och tänkt på denna film var att oavsett vad som händer så tycks människan alltid att överleva. Vi är en fascinerande art. En spektakulär varelse. Människan är minst sagt full av makt. Dessa tankar spred sig även vidare till filmer så som The Road, där en far och en son vandrar genom USA efter någon form av domedag men trots det finns det människor kvar. Likaså kom jag att tänka på The book of Eli vilket handlar om hur en man vandrar igenom en väldigt tom, anarkistisk och grotesk värld i hopp om att till slut komma fram till en slutdestination där boken han bär med sig genom hela filmen kan reproduceras och människan återigen kan börja om på nytt.

Efter en stunds avkopplande i sängen gick jag på toaletten och innan jag gjorde det drog jag i mig ytterligare fem milligram Moxy intranasalt. När jag snortat i mig substansen gick jag upp till övervåningen för att utföra sådant som nöden ibland kräver av en och i samma stund kunde jag sakta men säkert känna hur effekterna eskalerade ytterligare lite grann och då i huvudsak när det gällde de psykedeliska effekterna och hur mina tankar förändrades. De fysiska effekterna förändrades också, men inte i samma utsträckning som psyket påverkades. Det fanns eufori, en känsla av att kroppen var som bomull och att varenda liten känselnerv på hela kroppen var aktiverad och på sin vakt, vilket i sin tur gjorde att hela kroppen kändes levande och extremt bekväm. Jag kände mig oerhört trygg och nöjd med tillvaron. Min kropp kändes som rena paradiset, de psykiska effekterna var väldigt påtagliga och utöver det fanns det även inslag av empatogena känslor, stor sympati för det jag tänkte på och ett väldigt analytiskt tänkande som jag njöt av. Jag överanalyserade precis allting och nöjde mig inte bara med att komma fram med ett eventuellt svar på en fråga jag kom att tänka på, utan jag skulle även bryta ned svaret i beståndsdelar för att förstå varför svaret på frågan var logiskt och korrekt.

När jag väl lämnat toaletten och hade kommit halvvägs mot mitt rum upplevde jag något riktigt häftigt. Jag har tidigare erfarenheter av ”out of body-experience”, men nu var det extremt påtagligt! När jag gick genom köket som behöver passeras för att nå dörren till trappan som leder ned till mitt rum upplevde jag någonting väldigt speciellt som jag inte ofta är med om. En känsla som jag kände igen, men som denna gång var extremt tydlig och omöjlig att det inte gick att inte fascineras över den. Vad som hände var att helt plötsligt klickade det till och blev tyst i några tiondels sekunder för att därefter återkomma till jordklotet och känna mig helt annorlunda precis som om ett program i hjärnan som först användes stängdes ned och ett reservprogram inträdde men som skilde sig från den ordinära mjukvaran jag vanligtvis levde utifrån.

Precis efter klicket tycktes hela omvärlden vara oväsentlig och det som var av relevans var att bara gå rakt fram. Känslan var magisk och vad jag tycktes uppleva var att medvetandet befann sig 30 centimeter framför själva pannan i form av en suddig dimma. Jag såg inte omgivningen från mina ögon längre, utan tycktes befinna mig en bit ovanför, bakom, min kropp och såg hela händelseförloppet som om det vore filmat med en kamera. Trots att min syn var placerad ovanför mig själv och bakom min kropp kände jag hur mitt tänkande ägde rum i dimman framför pannan. Jag kunde se hur det svaga, dimmiga molnet som skulle föreställa mitt medvetande blev mer kompakt och rörligt ju mer jag tänkte, för att sedan avta och nästan försvinna helt och hållet om jag slutade tänka på något ansträngande.

Jag kom ned till rummet igen och gick ut för att röka en rökmixcigarett igen. Även någon öl och en Pyrazolam slank ned har jag för mig. Dosen på rökmixen är okänd, men det rörde sig om drygt 0,2 gram av någon av de cannabinoiderna jag har listat i början av rapporten. Mängderna som jag skriver under vilka substanser som förbrukades under natten är den totala mängden och jag kommer inte ihåg hur stora jag rökte per gång. Detta eftersom att jag rökte så extremt varierade kombinationer hela tiden och hade ingen som helst logisk rangordning i vilka cannabinoider som röktes.

Väl ute stod jag och rökte min rökmixcigarett för att när jag rökt klart den fimpa den mot stenen jämte mig. Jag satt lutad mot en betongkant och fokuserade på en fläck på väggen rakt framför mig. Den var så säregen den fläcken. Hur hade den kunnat uppstå? Hur länge har den egentligen funnits där? Vad fick den att uppstå? Tiden stannade upp och jag tittade endast på den fläcken på väggen i två minuter innan jag kom på mig själv med att stå och stirra in i väggen.

Jag började gå in mot mitt rum igen och det var en utmaning att ta sig från ytterdörren i källaren in till mitt rum och slutligen lägga sig i sängen igen. För varje steg jag tog var jag tvungen att påminna mig själv om var jag var på väg och vad jag skulle göra. Tänkte jag på något mer ansträngande var jag tvungen att fokusera väldigt hårt för att stanna kvar vid tanken. Gjorde jag inte det försvann dem från mitt fokus hela tiden. Detta var både en skön och jobbig känsla. Skön av den anledningen att jag inte brydde mig om någonting egentligen och mådde väldigt bra, jobbigt i den bemärkelsen att man inte kunde göra någonting utan att behöva lägga lika mycket tankekraft för att gå på toaletten som om man vanligtvis ska lösa en svår matematisk ekvation.

Detta med den extremt nedsatta förmågan av närtidsminnet skapade flera problem till under nattens gång. Vid ett tillfälle stod jag och höll på att pilla med en rökmixcigarett och skulle packa den för att kunna röka den där efter. Helt plötsligt stannade jag upp och allting svartnade i huvudet. Inte en tanke fanns. Sakta men säkert kunde jag börja se hur tornados av tankar kom från avgrunden av mitt medvetande och helt plötsligt fastnade tanken igen om att jag höll på att slänga ihop rökmix med cigaretten. Den känslan var ganska underlig och är aldrig något jag har varit med om innan, att helt mitt upp i någonting verkligen fastnar några sekunder och sedan blixtrar det till och vetskapen om vad man sysslade med återkom.

Väl nere i sängen igen med musiken spelandes blev jag mycket upphetsad och i samband med detta kom jag då att tänka på att många rapporterat att Moxy kan ge en benägenhet till sexuell upphetsning. Detta i sin tur ledde till att jag började onanera trots det att jag hade haft problem med erektionen tidigare under kvällen, vilket nu tycktes vara som bortblåst. Istället för att använda mig av pornografi lät jag tankarna flyta iväg och fantasin fick styra vad jag skulle tänka på för flickor. Efter en stund, uppskattningsvis runt 15 minuter, kom orgasmen och det var bland det sjukaste jag har upplevt i fysisk effekt. Kroppen vred och krängde på sig och jag kunde inte låta bli att stöna rätt ut samtidigt som hela kroppen fick en inre explosion av eufori och värme som pulserade från könsorganet och ut i övriga kroppen.

När jag nu lade mig bekvämt igen i sängen och musiken spelades slöt jag ögonen för att se vad för psykedeliska sidor som kunde visa sig bakom ögonlocken. När jag flöt in i vad mitt huvud målade upp insåg jag att det var det mäktigaste som jag har hade upplevt på psykedelisk väg. Vid alla andra droger som jag provat av psykedelisk karaktär är det absolut vanligaste att jag med slutna ögon enbart får skåda fraktaler, färger eller materiella ting av ganska alldaglig karaktär men utan någon djupare innebörd. Vad som nu syntes kunde liknas vid en biograf inne i mitten av mitt kranium med en blandning av allting. Jag såg tredimensionella kuber, fraktaler och till och med färger. Vad som utmärkte just det med färgerna som jag såg var att jag inte bara såg exempelvis färgen röd, utan jag såg in i själva färgen själv som gjorde att jag kunde känna en samhörighet med de färger jag såg in i. Jag kunde se färgernas själar helt enkelt.

Ganska kort efter att jag legat och sett igenom olika färgers identiteter hände något intressant som kom att bli en av de starkaste minnena jag fick från trippen. På en halv sekund svartnade allting inne i mitt huvud och detta i samband med att en låt slutade. När den nya låten började spelas befann jag mig nere i ryggraden på mig själv och började fara uppåt mot hjärnan. Själva bilden jag hade framför mig var identisk med hur spelet Audiosurf ser ut, fastän att jag nu spelade det inuti mig själv. Mitt sinne for genom en tunnel av färger, kuber, former, siffror, tecken och så vidare innan jag kom upp i mitt bakhuvud.

En stark blixt uppenbarade sig för att sedan avta i styrka och jag kunde plötsligt se min hjärna inne i mitt huvud. Liksom de andra sakerna jag hade fått se var även hjärnan av en tredimensionell karaktär som snurrade runt, pulserade och ändrade färg i takt till melodin som låten spelades i. Samtidigt flög det blixtrar, stjärnor och strålar från hjärnan ut mot insidan av skallen. För en kort stund glömde jag helt och hållet bort omgivningen vilket gav mig en känsla av totalt mental frihet. Jag var så djupt inne i mig själv att omvärlden inte längre var av relevans. Just i de här stunderna var det bara jag och mitt medvetande som existerade. Kort därefter vaknade jag till med ett ryck och öppnade ögonen igen och insåg att jag var kvar i verkligheten.

De övriga visuella effekterna som kunde framträda med stängda ögon var av en avvikande sorts syner och innefattade bland annat att mitt sinne var ett tåg som jag färdades med framåt i en enorm hastighet för att helt plötsligt lämna rälsen och stiga uppåt himlen. Mitt medvetna färdades genom moln och luft, flera hundratals meter ovanför marken och bakom mitt medvetande följde flera vagnar från tåget som jag i början var. Känslan som uppstod både i huvudet och i kroppen vid denna upplevelsen var magisk. Euforin gick i vågor och jag kände mig för stunden fri från krav, fri från måsten och var lycklig på riktig. Så lycklig som man bara kan vara när du är helt och hållet medveten om att här är jag trygg och här kan jag bete mig hur som helst utan att känna några krav eller funderingar från vare sig omgivningen eller en själv. I denna stund var den mentala friheten just frihet. Jag upplevde att det bara var jag och mitt inre som existerade just då. Egocentriskt tänkande var väldigt utnyttjat under detta rus.

De fysiska effekterna var väldigt speciella även dem och de kunde både beskrivas som starkt euforiska från MDMA blandat med en väldigt mysig känsla som omfamnade hela kroppen från Moxyn. Att ligga i sängen var som att vara befinna sig i ett hav av mjuk bomull som anpassade sig perfekt efter min kropps figur. När jag väl sedan var uppe och gick kändes kroppen lätt och varje fotsteg jag lyckades ta var en speciell händelse. Det var skönt att sätta ned fotdynan på golvet och kunna känna varje liten känselnerv på undersidan av foten stimuleras och skickade signaler till hjärnan om att foten är nu i kontakt med golvet. De övriga fysiska effekterna som jag upplevde var att jag svettades lite, hade något högre puls- och hjärtrytm än normalt och andra vanliga bieffekter från centralstimulerande medel så som tjackballe, förstorade pupiller och dylikt.

När jag var uppe och sprang passade jag på att gå på toaletten och satt mig då på toalettstolen. Under tiden jag väntade på att kroppen skulle göra sina måsten kollade jag på golvet och kunde tydligt se mönster i hur de hade konstruerat det när det byggdes, vilket jag nämnde tidigare. Nu efter att jag hade intagit ytterligare fem milligram Moxy var det extremt tydligt istället för bara synligt. Jag såg var varje nanometers linje som gick längs golvet och kunde se sprickor, förslitningar i golvets yta och hur det var sammansatt. Detta gällde även väggar, fönster och allting egentligen. Det gick att se hur saker och ting var uppbyggda enda ned på molekylär nivå. Särskilt intressant var just detta fenomen när det kom till luften och alla ämnen i luften. Syre, koldioxid och alla andra ämnen som flyter runt i vår luft kunde bevittnas om jag fokuserade på specifika punkter av i luften.

Ned till rummet igen och jag sätter mig på huk framför datorn och skriver lite. Jag märkte då att jag hade väldiga tracers och andra liknande sedvanliga psykedeliska effekter av visuell karaktär. Saker och ting andades väldigt mycket och tittade jag på olika föremål som befann sig i rummet kunde dessa stundtals röra på sig, färgerna på sakerna skiftade nyans och särskilt tydligt var det på väggarna som kunde ändra sig mellan att vara rutiga till randiga i olika svaga färgtoner.

Jag lägger mig återigen i sängen med musik och sätter igång lite djupare musik från främst Hans Zimmer. Alla lyckokänslor och fascinerande tankar om världen börjar avta och istället övergår ruset till att bli lite mer dissociativt till och med. Det blev mörkare och mörkare, men aldrig till den grad att det skulle kunna uppfattas som obehagligt. Nu var det inte lika tydliga visuella effekter heller längre, utan det var mer mentala förändringar som skedde. För en stund öppnade jag ögonen och stirrade rätt upp i taket och låg bara helt stilla. Just i den sekunden existerade ingen tanke, ingen känsla, ingenting. Vad jag kände då tolkade jag som evigheten, även om det bara gällde några få sekunder som jag låg helt stilla och helt känslolös. Det var en udda känsla när jag tycktes få en inblick i hur evigheten känns, att aldrig någonsin ha ett slut, att vara fast i en spiral som aldrig når sitt mål.

För varje minut som gick, desto djupare sjönk jag in i mig själv och ganska snart låg jag där i mörkret och var medveten om att jag trippade samtidigt som mörk och dyster musik spelades i hörlurarna. All effekt orsakad av MDMA hade släppt och det som fanns kvar var de flummiga känslorna och det djuptänkande psyket från Moxyn, salongsberusningen från alkoholen och dåsigheten jag kände att de bensodiazepiner jag tryckt i mig bidrog till och även vissa effekter från de syntetiska cannabinoiderna. Men då jag inte anser att ruset ännu är över väljer att gå ut och röka återigen för att sedan när jag är tillbaka på rummet lägga mig direkt i sängen, sluter mina ögon och känner hur effektiva cannabinoiderna är när det kommer till att dra igång rus igen. Bakom mina ögonlock kunde jag se ett stort pussel som började falla isär. Detta kom att bli något av de djupaste, mest psykologiskt imposanta stunderna jag har upplevt inom mig själv samtidigt som jag hela tiden har varit väl medveten om vad som händer.

Jag ligger där med slutna ögon och kan se pusselbitarna trilla ned till botten i mitt medvetande för varje sekund som går. På varje pusselbit befinner sig en del av mitt jag. På hela pusslet, när det var komplett, rymdes min själ där både jaget, detet, överjaget och min personlighet kunde skymtas. Hela mitt psyke, mitt medvetande och mitt sätt att tänka och agera som människa infann sig på detta ark av pusselbitar. På arket fanns minnen, sorgliga som lyckliga, upplevelser från såväl barndomen som för tolv timmar sedan. Det fanns med situationer jag varit med om, hur jag har agerat i vissa situationer, känslor jag har haft genom min tid här på livet, tankegångar som har snurrat i mitt psyke, lyckliga stunder jag har varit med om precis lika mycket som där befann sig ledsamma stunder och hurdan jag faktiskt var som person, på riktigt. Vad som hade skapat mig och gjort mig till den jag var fanns med i detta pussel. Vad jag uppfattat det som under rusets gång var en fragmentering av mitt inre jag där varje del av mitt psyke rentvåddes från alla gånger jag har agerat på ett sätt som skadat någon annan på något vis. Pusselbitarna rasade fortare och fortare ned mot botten av mitt medvetande där de samlades i en hög och smälte ihop till en sörja för att slutligen bara ligga som en klump inuti mitt kranium. Bara själva tankarna var excentriska på något vis. Det kändes lustigt att se hur hela mitt jag, mitt ego, upplöstes och att jag kunde se det som om jag var på en biograf, bara med den lilla skillnaden att jag nu låg i sängen, på mitt rum, helt ensam och blundade men var vaken.

När hela pusslet hade kommit att bli en klump återskapade det sig själv till ett nytt ark som lade sig på insidan av mitt huvud och kvar på bitarna fanns fortfarande mina personlighetsdrag och övriga fundamentala utmärkelser av mig själv och vem jag egentligen är. Vad som var förändrat var alla känslor, händelser och tankar som funnits där sedan innan. Dessa hade jag på något vis analyserat under tiden arket av pusselbitarna sammanfogades. Vad jag sedan uppfattade hade hänt efter att ha legat i sängen i en bra stund var att min hjärna hade gjort en sorts biologisk intern defragmentering efter att den hade med hjälp av pusselbitsarket delat upp sig själv i beståndsdelar samtidigt som hjärnan rannsakade sig själv och lät mig betrakta alla misstag jag begått den senaste tiden vilket ledde till att jag insåg att jag har minst lika mycket brister som vilken annan levande varelse som helst. Jag kunde med hjälp av fragmenteringen av hjärnan på ett väldigt banalt sätt upptäcka var felen i vissa handlingar som jag specifikt kom att tänka på som jag gjort handlade om samtidigt som jag fick möjligheten att reflektera över hur jag istället skulle ha agerat.

Jag sprang återigen ut och rökte en sista rökmixcigarett, drack en skvätt vodka och onödigt nog svalde en Citodon för att varva ned och lade mig i sängen återigen. Där låg jag i närmre två timmar och lät mitt huvud jobba precis som när en datorn håller på att ominstallera sig själv. Hjärnan bearbetade minnen, känslor och tankar jag hade både från förr precis lika mycket som de jag hade precis innan jag började trippa. Det blev som en ominstallation av hjärnan bara att jag bibehöll min personlighet och inte installerade en annan mjukvara. Ett sätt som skulle kunna relateras till är att min hjärna gjorde en enorm virusscanning av sig själv, rensade bort allt överflöd av irrelevant data och rekonstruera sig själv så att jag kände mig helt och hållet emotionellt helad när trippen väl hade lagt sig.

Omkring klockan 11.00 på förmiddagen somnade jag efter lite alkohol och rökmixar och sov ett antal timmar. När jag vaknade var jag just tom i huvudet och jag kände mig på något vis nollställd, återskapad eller rentav omprogrammerad som människa med de väsentligaste delarna kvar av mig själv. Det var en oerhört behaglig känsla som jag inte har fått sedan dess trots att jag har ätit en del Moxy efter att denna trippen gjorde. Min slutsats är att jag kom fram till en hel del saker om mig själv och hurdan jag faktiskt är som person och att jag har brister som jag inte alltid kan hantera. Saker och ting som jag inte förmår att styra över men som jag kan lära mig att hantera till en viss grad. Jag såg möjligheter till att utvecklas. I mitt synfält kunde jag själv välja att vandra åt det håll som jag tror gynnar mig bäst inom den närmsta tiden.

Sammanfattning:

Det var en lyckad kombination trots att jag körde den när jag egentligen skulle ha vilat. Trippen var otroligt givande och nu i efterhand ångrar jag den inte överhuvudtaget. Särskilt det med att få spela Audiosurf i sig själv och se sin egen hjärna var sanslöst fängslande och är någonting jag aldrig tidigare har upplevt. Trippen var även väldigt nyttig i den bemärkelsen att jag bröt ned min personlighet i beståndsdelar och gjorde en total återställning av mitt psyke vilket var något som behövdes för stunden. I sin helhet är jag riktigt nöjd med hela natten och jag var med om mycket saker som jag tidigare inte hade upplevt.

För att citera från filmen Alice i underlandet med Cheshire Cat frågar Alice åt vilket håll hon ska gå för att komma iväg från stället hon befinner sig på. Katten besvarar frågan med en motfråga om vart hon förväntas vilja komma för någonstans. Alice svarar att hon inte bryr sig särskilt mycket varpå kattens svar blir då en väldigt simpel, extremt koncist men exceptionell mening som jag kom att fundera starkt över innan jag somnade och den lyder: "Then it doesn't matter which way you go.”, vilket stämmer så otroligt bra om bara budskapet når fram enda in i själen hos en. Om du vill komma ifrån någonting måste du bege dig åt ett håll, men vilket håll är egentligen rätt? Om du inte bryr dig särskilt mycket spelar det heller ingen roll vilken väg du väljer att ta. Att göra förhastade val leder sällan till något bra, men i mitt fall gällande den här trippen gjorde det faktiskt det.

Betyg:

8 av 10

Jag ger inte mer än en åtta på grund av att det hade kunnat vara mer fysiska effekter bortsett från vid orgasmen. Stundtals kände jag en väldigt behaglig och jämn eufori, men oftast var det bara ett mysigt välmående. Varför det inte var mer eufori berodde på egna val om att inte ta tillräckligt långa uppehåll mellan de olika rusen. I vilket fall så tycker jag att den här trippen var bland det häftigaste jag har varit med sett ur ett psykologiskt perspektiv. Jämför man de visuella effekterna med exempelvis 4-AcO-DMT eller ”Special” är hallucinationerna på 5-MeO-MiPT avsevärt mycket mörkare och djupare. Lite mer skrämmande skulle man kunna säga och är en drog som inte bara ger dig en resa in i dig själv, den visar dig även vad som döljer sig bakom pannbenet samt rättar till fel som uppstått när något ska göras och det inte kopplar i huvudet. Drogen kan egentligen ses som en återställning där överflöde av onödiga och belastande känslor, tankar och funderingar rensas ur systemet på samma sätt som njurarna och levern i kroppen rensar, bryter ned och gör sig av med det vi inte egentligen är i behov av.


Anteckningar som fördes under rusets gång, vilket är dessa kombinerat med minnena från ruset som har gjort att rapporten har kunnat skrivas:

Riktigt bra skrivet LightCloud! Utan tvekan en av de bättre triprapporter jag läst, blir defenitivt en 5/5 för din del Förstår precis vad du menar med den mysiga känslan man får när man blandar moxy och rökmix för min del var den kombon helt underbar även interessant att du blandade med MDMA också, absolut något jag personligen vill testa i framtiden

Wow, bra skrivit mannen!

Jättetrevlig och intressant läsning! Tyckte det var roligt att du spelade audiosurf inuti dig själv.

Väldigt spännande och intressant rapport.

10 av 10 till LightCloud!

Väldigt detaljerad och välskriven tripprapport. Kan tänka mig att combon MDMA och 5-Meo-Mipt ger en fin kick. Hur mådde du dagarna efteråt undrar jag dock, men tanke på att du hade kört Metylone dagen innan också.

Mycket fin rapport, fick mig att sitta fängslad.

Jag uppskattade dina rapporter långt innan vi började lära känna varandra och jag uppskattar dem bara mer nu, du har verkligen talang!

Lite frågor kommer upp när jag läser. Kostar det inte en del pengar att hålla sig med dessa droger? Du är bara 19, var får du pengar ifrån? Funkar det med skola eller jobb?
Du antyder att den vanliga verkligheten är grå och tråkig om det inte vore för drogerna. Tänker du på hur du ska göra i framtiden? Knarkar hellre ihjäl dig än att leva ett normalt torftigt liv? Eller hoppas på att få bo kvar i föräldrarnas källare resten av livet?