Änkans sista skärv.

Vad menas egentligen med änkans sista skärv?
I nya testamentet påstås Jesus påtala, att änkan gav det sista och enda hon hade som kollekt i templets kista, ett tempel som Jesus i samma stund påstod skulle raseras. Mammons verk av penninghungriga präster.

Hur ska vi tolka detta?
Om vi vid en skeppsförlisning tar ombord en person för mycket i livbåten, sjunker även den.

Läs debatten.
http://aletheia.se/2009/01/29/ar-ank...rven-ett-offer

Vart vill du komma och vad vill du diskutera?

En nästan fem år gammal debatt på aletheia som legat vilande i 10 månader drar du nu upp på Flashback för att få igång en diskussion om något, men vad?

Det skulle ju underlätta om du kunde ha med bibelstycket som du vill avhandla i ts. Eller hänvisning åtminstone. Eller ännu bättre både och.

TS får gärna förtydliga sin frågeställning och citera Bibeltexten ifråga för att vi skall få ett riktigt diskussionsunderlag, annars ser jag inget berättigande för tråden. /Mod

Poängen med att hennes gåva var stor är väl att Gud såg till hennes hjärta och uppsåt, och att uppoffring är något relativt. "De gav av sitt överflöd, men hon har skänkt allt hon äger".

För övrigt så uppfylldes templets fall och Jerusalems förstöring först ca 40 år senare (år 70 e.kr).

...en tidsrymd som är rätt intressant även om man endast ser till judiska skrifter.. för i GT står en profetia att "spiran skall inte vika från Juda förrän han kommer som den rätteligen tillhör".. Juda var den stam som det också var flest kungar i.. och man tolkade det så att "spiran" i den profetian åsyftade rätten att utdela statliga bestraffningar såsom dödsstraff.. man tolkade det också så att "han som den rätteligen tillhör" är Messias.. och således var det någon som utbrast när romarna tog ifrån judarna makten att ge utdöma dödsstraff "ve oss! spiran har tagits ifrån Juda, men Messias har inte kommit!" Och det står att 40 år före Jerusalems fall (som skedde år 70, dvs omkring år 30) så fråntogs Juda rätten att utdela dödsstraff ... allt detta står i de traditioner som sedemera upptecknades i Talmud.

I NT ser vi för övrigt att judarna inte hade den makten att låta avrätta Jesus, utan de var tvungna att blanda in Romarna, och liksom vädja till Pilatus att han skulle döma Jesus till döden.