Vad tycker ni troende om ateister i SvK?

Som rubriken lyder, hur känner ni troende för de personer som trots att de ser sig som ateister/agnostiker inte går ur Svenska Kyrkan?
(Är själv icke-troende och ej medlem i någon församling.)

Skulle alla icke-troende lämna svenska kyrkan så skulle det inte bli många medlemmar kvar.

Jag är bara för lat för att fylla i, och skicka in skiten för att gå ur. Nu skattar jag inte i Sverige så jag antar att jag på så sätt gått ur dock.

Verkligen.

Svenska kyrkan har 6,3 miljoner medlemmar. 65% på ett ungefär.

I Sverige säger samtidigt bara 18% att de tror på en gud. Det är väl de som, ifall man hårdrar det, skulle vara kvar i kyrkan som längst. Alla som tvivlar eller helt enkelt inte tror på något räknar jag bort.

Diffen är rätt stor. Räknar med med alla som "tror på nåt" samt de som tror på en gud är siffran 66%. Det betyder, ironiskt nog, att de som gått ur kyrkan också är de som avsäger sig allt vad som heter "tro" och ganska snart kommer desto fler av dessa 45% sakteligen men säkert gå ur kyrkan.

Det hade vart kul att se hur mycket reserver i mark och annat kyrkan har roffat åt sig genom åren och sen se en uträkning på hur länge de skulle klara sig utan att donationer och liknande.

Ja. medlemsavgiften är ju ändå ganska hög om man jämför med de flesta föreningar där man går med i pga faktiskt intresse. Om ateisten vill betala tusentals kronor per år till något denne inte egentligen sysselsätter sig med är det bara tacka och ta emot. Se det som ett kulturellt stöd då kyrkan trots allt förvaltar mycket kultur.

Jag har själv gått ur trots det. Jag delar inte tron som trots allt är kärnan i Svenska Kyrkan. Men jag förringar heller inte kyrkans arbete och underhåll av kulturhistoria. Och jag gillar gamla kyrkor och besöka dessa för att uppskatta arkitektur och gamla föremål.

Det som gör att många icke-troende ändå fortsätter att vara medlem i Svenska Kyrkan är att Svenska Kyrkan hjälper utsatta människor och för att de vill bevara det kulturella.

Men det som folk glömmer bort är att man kan donera pengar ändå till olika hjälporganisationer. Man behöver inte kyrkan till det.

Jag har också gått ur svenska kyrkan. Jag gjorde det som ett ställningstagande mot den kristna tron och det den står för. Kulturarbetet skiter jag i. För min del så får alla religiösa kulturyttringar gärna försvinna.

Jag är ateist och jag orkar inte ta bort mig själv från SvK.

Ja, det är ju jättejobbigt. Jag har fortfarande sviter från när jag gick ur.

Sviter?

Själva tillvägagångssättet är kanske inte jobbigt, det jobbiga är att prioritera det.

Det tar ju inte lång tid alls. Du är lat, helt enkelt.

Det här med att man måste vara troende för att vara med i kyrkan är ett tämligen modernt påfund. Sekularisering innebär att vi särskiljer på den privata tron och den kollektiva religionen - något som vi tidigare inte har upplevt här (och som är helt främmande i många kulturer). Men i kyrkans värld så existerar inte den skiljelinjen.

Det måste finnas plats för den som söker sig dit, oavsett anledning. Och det finns tusen anledningar som kanske inte har med själva trosfrågan att göra - sjunga i kör, få vara ifred en stund, få någon att prata med, lyssna på konsert, få samlas tillsammans med andra sörjande i en kris, få känna sig välkommen någonstans osv.
Sedan är inte kyrkan bara själva kyrkbyggnaden. Det finns mammagrupper, härbärgen, ungdomsgårdar och lägerstugor. Detta är också kyrkan.

Nu frågade TS om just ateister, men det uppstår ju även ett problem om vi ska bestämma huruvida någon tror eller ej. Ska man skicka ut enkäter till medlemmarna varje år?

- Nja, jag trodde förra året, men nu har jag börjat tvivla.
- Ja, då kanske herrn ska begära utträde, så får du återkomma när du skärpt till dig!