Ordet Zoom, vad betyder det egentligen?

Det ultimata och kanske ursprungliga sättet att zooma var att störtdyka med bombflygplan. Sådant gick inte ljudlöst förbi. När propellern avlastades av dykningen, eller till och med drevs upp i varv, så låg zoom nära till hands. I vårt språk utan tonande z-ljud är förstås inte zoom lika onomatopoetiskt. Det är helt enkelt ett dilemma om jag/vi ska uttala zoom med tonlöst s eller ett tillgjort z. Kompromissen får bli att tyst inzoomning i exempelvis Google Earth blir {inso:mning}. Här har kanske läsaren av detta inlägg insomnat.

Annars finns det en hel radda med konventionellt idéassociativa ord som inte är direkt ljudhärmande. Adjektivet fnasig (om hy) kan tolkas som ett idéassociativt uttryck på gränsen till ljudhärmande. Huden är alldeles tyst till dess den berives och fnaset är mera en idé än ett ljud. NE:

ideofon (av ideo-, se ->idé, och grek. phon 'ljud', 'ton'), ord med ljudhärmande eller ljudsymbolisk karaktär. ...

Zoom kan gå in där. Zoomning i ett Mandelbrot-mönster är tyst och obegränsad.

Se och lär, In-Fredel och scheutz. Det gick alldeles utmärkt att svara utan att vara en pompös jävla besserwisser. Snygg demonstration, egon!

Dessutom begrep du vad jag har frågat efter och gett ett bra svar. Najs! Och intressant!

Jag tycker att egon2b gör det väl enkelt för sig. Jag antar att In-Fredel och Scheutz menar att ett onomatopoetiskt ord kommer sig av något som låter på ett visst sätt och vars ljud som man med ett ord försöker beskriva. Det som inte ger ifrån sig ett ljud kan man följaktligen inte härma. "Idéassociativa" ord är som jag ser det inget annat än en undanglidande förklaring. En "fnasig" hy har alldeles säkert sin utgångspunkt i att någon har tyckt att det låter "fnas" när man stryker den.

Ord som inte är ljudhärmande är skapade som vilka som helst ord. Om de är "idéassociativt", "infallsmässigt" eller "inspirativt" skapade är ju i sig ointressant.

Nej. Båda menar att när en företeelse som inte ger ljud ifrån sig men ändå fått ett "beskrivande" ord så är detta också ett onomatopoetiskt ord.

(Eller, för att vara uppriktigt, så var In-Fredels inlägg så märkligt formulerat att jag inte är hundra på vad han/hon egentligen menade. Men eftersom det antagligen skulle ses som ett stöd för scheutz svar så antar jag att båda menar samma sak):

Jag kan inte tala för dem, men kan konstatera att exempelvis "fnasig" och "flip-flop" är onomatopoetiskta ord. Det är alltså ord som ger ifrån sig ett ljud eller en förnimmelse av ljud (det egon2b kallar idéassociativa). Jag menar även att "zooma" bygger på den senare principen att efterlikna en fönimmelse av ljud när något ljudmässigt avtar (eller omvänt stegras).

OK. Så med "en förnimmelse av ljud" menar du att det egentligen inte behöver finns något ljud alls? Men att det ändå är ett ljudhärmande (onomatopoetiskt) ord?

Det kanske är så. I och för sig bryr jag mig inte, men jag tycker det är märkligt (inte ens i SAOB känner man till detta) och att era förklaringar är väldigt, väldigt krystade och långsökta. Ni har heller inte presenterat något slags stöd eller referens utan förväntar er bara att man ska köpa att ni säger att det är så. Vilket jag har ganska svårt att göra.

Men, som sagt. Jag bryr mig inte och ser inte att den här diskussionen leder någonstans.

Ja jag menar det och det är väl klart att du/vi ska bry oss. Jag tycker definitivt diskussionen har lett oss närmare en samsyn i frågan.

Wikipedia gör en bra sammanfattning av vad det handlar om:

Saken är alla vi andra i den här tråden försöker diskutera ordets etymologi, dvs. ursprung, som ju redan konstaterats är ljudhärmande. Stöd/referens till detta presenterades i form av en länk i inlägg 3. Som du ser där är första belägget från 1886. Att ordet långt senare kommit att appliceras på ett slags kameraobjektiv som mot förmodan inte ger ifrån sig något ljud förändrar inte det faktum att ordet ursprungligen är ljudhärmande. Anledningen till varför detta onomatopoetiska ord kommit att beteckna en kameradel som bevisligen inte ger ifrån sig ett sådant ljud som ordet ursprungligen betecknade, och vad man kallar detta fenomen, är en helt annan diskussion.

Betyder inte zoom att man tar och tittar på en sak från ett långt håll och därefter zoomar in, som en slags titta närmare och därefter tittar ännu närmare?

Jodå. Men det blev ett stickspår om ord som egentligen inte är ljudhärmande, utan "händelsehärmande". Som t.ex. flip-flop (alltså inom gymnastiken).

Du har inte på något begripligt sätt lyckats förklara hur en rörelse/händelse kan ge upphov till ett ord, om det inte skulle vara för det ljud som rörelsen/händelsen för med sig. Kan du försöka beskriva vad som menas med "händelsehärmande"?

Att "zoom" är ett onomatopoetiskt ord enligt Wikipedias definition, "... ett ord som är ljudhärmande eller av ljudhärmande ursprung ...", kan det öht. inte råda några tvivel om.

HerrGickhan förstod uppenbarligen utan problem vad jag skrev och sammanfattade det utmärkt. Men för att ta det igen, lite övertydligt ...

När du har ett onomatopoetiskt ord har du

1. en händelse/rörelse ---> 2. Ett ljud som följer av den händelsen ---> 3. Ett ord som efterliknar ljudet.

När jag skrev att ”rörelsen implicerar ett ljud” avsåg jag steg 1 och 2 i modellen. När jag skrev ”som är det som efterliknas” avser jag steg 3, dvs. skapandet av ett ord med utgångspunkt i det ljud som rörelsen medför. Detta enligt följande betydelse av implicera (SAOB):

Rörelsen inbegriper [i sig] och/eller innebär ett ljud. Detta ljud efterliknas sedan med ett onomatopoetiskt ord.

I min modell finns alltså tre steg. Det faktiska ljud som uppstår utgör länken mellan händelsen/rörelsen (som i sig är abstrakt till sin natur) och själva ljudformen (de språkljud som utgör det onomatopoetiska ordet). Din idé om "händelsehärmande" ord bygger på att man går direkt från den abstrakta rörelsen till en språklig ljudsekvens. Hur kan vi få en uppfattning om en rörelse och omsätta denna uppfattning till språkliga ljud? Det jag menar är att det krävs att vi går via ett akustiskt fenomen som språket kan försöka efterlikna.

Är detta tydligt nog?