Kön: Man.
Vikt: 75 kg.
Tidigare erfarenheter: Alkohol, cannabis, LSD, svamp.
Dos: 180 µg LSD.
(https://www.flashback.org/t2209535 <--- Min förra rapport vilken det kan bli en eller annan referens till.)
Jag hade ganska länge varit nyfiken på en utomhustripp så tanken var att gå ut om den rätta känslan infann sig. Ville också testa på en "dagstripp" för att slippa ha afterglow på natten och inte kunna somna förrän tidigt på morgonen. Dessa tankar var allting jag hade som förberedelse, resten var enbart improviserat.
12.30: Intag. Lika snabbt som jag kom på idén och övertygade mig själv, lika snabbt hade jag nu öppnat mitt medvetande på vid gavel. Jag kände redan här att detta var den bästa måndagen på väldigt länge. Förmodligen för att jag varit ute och rört på mig mycket i naturen de senaste dagarna och jag kände mig väl till mods. Allting var i fas så att säga. Jag hade ingen cannabis hemma så jag hade uppenbarligen ingen möjlighet att boosta om jag kände för det. Dock så gick det ju ganska snett sist gång jag boostade ändå så jag var helt med på att låta syran göra jobbet på egen hand.
13.00: Börjar känna mig lättare i huvudet, tyngre i kroppen, anar ett svagt illamående men jag vet att det snart går över. Jag hade funderat en stund på att gå till återvinningsstationen för att slänga glas men när jag väl hade bestämt mig för att gå så insåg jag att jag inte hade något glas att slänga. Hmm... Haha. Istället ställde jag mig och diskade.
Jean-Michel Jarre - Oxygene (hela albumet)
Spejsig musik, funkar väldigt bra med LSD tycker jag. Börjar märka allt tydligare OEVs och blir oerhört fascinerad av mina pupiller när jag ser mig i spegeln. Såna jävla tefat.
13.30: Nu accelererar alltihop och det känns verkligen inte som att det har gått en timme redan. Ett visst obehag tycks ligga och skava men jag håller det borta. Hungern gör sig påmind och helt plötsligt sitter jag och vräker i mig tekakor, dricker Oboy och ser på tv. Nice.
14.15: Mina OEVs börjar bli extremt kraftiga och smått okontrollerbara. Jag minns min förra tripp och känner att jag på något vis inte är så långt ifrån att hamna snett igen men jag fortsatte intala mig själv att jag hade kontroll den här gången.
Pink Floyd - The Dark Side of the Moon (hela albumet)
Lyssnar alltid på Pink Floyd när jag trippar eftersom deras sköna sound hjälper mig att sväva iväg.
15.00: Har aldrig tidigare upplevt en sån extrem slöhet i kroppen när jag trippat, byter mellan soffa, säng och förrådet och sover nästan. Hallucinationerna är dock helt vilda och jag upplever ett sorts kontrollerat eufori. Musiken binder samman allting i omgivningen, fan jag älskar de effekterna. Jag har dock foten på bromsen hela tiden, jag vågar verkligen inte släppa mitt medvetande helt fritt eftersom jag vet hur galet det kan bli.
https://www.stereodose.com/playlist/shrooms/shaman
Jävligt kul musik, blev totalt "zonkad" av den här spellistan verkligen. Samtidigt så försvann mina små oroskänslor helt och hållet.
15.45: NU JÄVLAR! Jag drar fram nån väska, slänger i två filtar, en flaska vatten och mina superspejsiga röda solbrillor. Humöret är på topp, jag känner att allting jag sett hittills är oerhört vackert helt enkelt och nu är det dags för nästa steg. Det är fint väder ute så jag klär mig i shorts, t-shirt, flipflops och ett par stora, svarta solglasögon för att försöka dölja att jag faktiskt är supertrippad. Bara att gå nerför trapporna i lägenhetshuset var jävligt spännande, jag var ju helt bananas. Väl ute så visste jag precis vart jag ville gå. Det finns ett fantastiskt fint ställe enbart fem minuters gångväg från där jag bor. Jag går under en avspärrning och uppför en väldigt brant, asfalterad backe. Runt om är det massa träd och högt gräs. Efter en bit slutar asfalten och går över till grusväg och nu är jag äntligen uppe på mitt lilla ställe där man kan sitta ostört och bara njuta av utsikten över havet. På vägen hade jag passerat några personer och jag skrattade för mig själv när jag insåg hur skrämmande jag måste sett ut. Eller som jag uppfattade mig åtminstone. Raska, bestämda kliv, stel i kropp och ansikte, stora jävla solglasögon och en stor, röd väska. Fan, det kändes som att jag såg helt livsfarlig ut.
Clint Mansell - Death is the Road to Awe
RHCP - Scar Tissue
John Frusciante - Dark/Light
16.15: Allt är så jävla underbart. Tänk att jag aldrig stött på någon här uppe, på detta fantastiskt vackra ställe. Jag lägger mig på filtarna och tittar upp på himlen. Först var det bara molnen som svajade i takt med musiken men snart började hela himlen samarbeta. Allting målades upp för mig och det var så vackert. Min absoluta favoritmusik i bakgrunden samtidigt som allting runtomkring dansade i takt och euforin bara strålade genom mig. Självklart hade jag satt på mig mina röda brillor, de där som gör hela världen så jävla mycket vackrare. Himlen bytte skepnad hela tiden, (antar att det blåste ganska mycket högt däruppe), och det bidrog ju förstås starkt till mina upplevelser. Min målarduk förändrades ständigt och jag fick hela tiden nya molnformationer att leka med.
17.00: Jag reste mig upp och gick ut i det höga gräset eftersom jag verkligen ville känna allting! Sakta strosade jag omkring och bara njöt av tillvaron; solen som värmde hela min själ, gräset som kittlade mina ben och vinden som svalkade min kind. Jag har nog aldrig tidigare känt en så pass stark gemenskap till växtriket och hela min omgivning.
17.15: Väl tillbaka på filten satte jag mig i skräddarställning och tittade ut över horisonten. Insikterna bara regnade över mig och den röda tråden var att "andas in liv och sluta döma. Visa mer kärlek och var mer öppen." Det är vad jag vill och försöker lära mig, även om det inte är så lätt ibland.
Amy MacDonald - My Only One
Jeez... Oerhörd eufori med denna låt. Alla färger på himlen blev så sanslöst vackra och en textrad i låten fick mig att fälla en glädjetår. Det var helt enkelt en väldigt plötslig tanke på min familj och jag kände min mammas stolthet över mig och jag kände mig värdig. Jävligt nice verkligen.
Amy MacDonald - A Wish for Something More
Oj vad jag kunde relatera till denna låt i detta tillstånd, Amy sjöng fan rakt in i hjärtat på mig. Varje ord och varje mening var som rena sanningar i mitt huvud. Inte för att det är något nytt direkt men Amy MacDonald är fan helt underbar.
18.00: Jag hade verkligen varit i en riktigt härlig zon ett bra tag nu. Allting kändes helt enkelt jävligt bra och skönt. Testade att ta av mig de röda brillorna och insåg att det hade blivit lite mörkare och ganska grått. Ok, en sista låt innan jag går nerför berget. Och på med brillorna igen.
RHCP: Otherside
Himlen öppnade sig en sista gång, solen började åter lysa starkt och allting lystes upp i en gemensam harmoni. Vackert!
Nåväl, det hade som sagt blivit lite grådassigt och kyligt så jag packade väskan och begav mig hemåt. Jag hade varit i fullständig kontroll väldigt länge men när jag började gå så kände jag hur trippad jag fortfarande var men det var ändå skönt.
18.20: Tillbaks i lägenheten! Trots att hjärnan fortfarande snurrande i full fart så bestämde jag mig för att den huvudsakliga trippen var över. Resten av kvällen ägnade jag åt reflektioner och insikter samt pizza och tv.
I det stora hela var detta en mycket lyckad tripp och de timmarna jag spenderade utomhus var... Ja, helt fantastiska. Det är precis sådana tillfällen som jag vet kommer få mig att vilja trippa igen. Dock är jag inte längre intresserad av att "successivt öka dosen" som jag hittills sysslat med. Nope... Nästa tripp tänker jag nöja mig med 120 µg men ha cannabis redo vid behov. Det blir liksom för mycket för hjärnan tycker jag och jag verkar inte få in i huvudet att LSD kräver respekt. Jag är egentligen på tok för spontan med trippandet men jag ska skärpa mig med det. Bättre planering och helst inte ensam, blir bättre så.
Största nackdelen är självklart sömnsvårigheterna... Jag började skriva denna rapport för flera timmar sedan så merparten är skriven på en schysst afterglow, kanske därför det är väldigt känsligt och lyckligt i vissa delar
. Vid 2-tiden försökte jag iallafall somna men det var helt hopplöst så det blev mer tv-tittade och till slut hamnade jag här för att avsluta rapporten.
Nåväl, målet var att göra en vanlig måndag till något mer färgglatt och intressant och det lyckades jag med. Nu ser jag framemot tisdag (det är redan tisdag, pucko
) och VM-kval! Heja Sverige!
Vikt: 75 kg.
Tidigare erfarenheter: Alkohol, cannabis, LSD, svamp.
Dos: 180 µg LSD.
(https://www.flashback.org/t2209535 <--- Min förra rapport vilken det kan bli en eller annan referens till.)
Jag hade ganska länge varit nyfiken på en utomhustripp så tanken var att gå ut om den rätta känslan infann sig. Ville också testa på en "dagstripp" för att slippa ha afterglow på natten och inte kunna somna förrän tidigt på morgonen. Dessa tankar var allting jag hade som förberedelse, resten var enbart improviserat.
12.30: Intag. Lika snabbt som jag kom på idén och övertygade mig själv, lika snabbt hade jag nu öppnat mitt medvetande på vid gavel. Jag kände redan här att detta var den bästa måndagen på väldigt länge. Förmodligen för att jag varit ute och rört på mig mycket i naturen de senaste dagarna och jag kände mig väl till mods. Allting var i fas så att säga. Jag hade ingen cannabis hemma så jag hade uppenbarligen ingen möjlighet att boosta om jag kände för det. Dock så gick det ju ganska snett sist gång jag boostade ändå så jag var helt med på att låta syran göra jobbet på egen hand.
13.00: Börjar känna mig lättare i huvudet, tyngre i kroppen, anar ett svagt illamående men jag vet att det snart går över. Jag hade funderat en stund på att gå till återvinningsstationen för att slänga glas men när jag väl hade bestämt mig för att gå så insåg jag att jag inte hade något glas att slänga. Hmm... Haha. Istället ställde jag mig och diskade.
Jean-Michel Jarre - Oxygene (hela albumet)
Spejsig musik, funkar väldigt bra med LSD tycker jag. Börjar märka allt tydligare OEVs och blir oerhört fascinerad av mina pupiller när jag ser mig i spegeln. Såna jävla tefat.
13.30: Nu accelererar alltihop och det känns verkligen inte som att det har gått en timme redan. Ett visst obehag tycks ligga och skava men jag håller det borta. Hungern gör sig påmind och helt plötsligt sitter jag och vräker i mig tekakor, dricker Oboy och ser på tv. Nice.
14.15: Mina OEVs börjar bli extremt kraftiga och smått okontrollerbara. Jag minns min förra tripp och känner att jag på något vis inte är så långt ifrån att hamna snett igen men jag fortsatte intala mig själv att jag hade kontroll den här gången.
Pink Floyd - The Dark Side of the Moon (hela albumet)
Lyssnar alltid på Pink Floyd när jag trippar eftersom deras sköna sound hjälper mig att sväva iväg.
15.00: Har aldrig tidigare upplevt en sån extrem slöhet i kroppen när jag trippat, byter mellan soffa, säng och förrådet och sover nästan. Hallucinationerna är dock helt vilda och jag upplever ett sorts kontrollerat eufori. Musiken binder samman allting i omgivningen, fan jag älskar de effekterna. Jag har dock foten på bromsen hela tiden, jag vågar verkligen inte släppa mitt medvetande helt fritt eftersom jag vet hur galet det kan bli.
https://www.stereodose.com/playlist/shrooms/shaman
Jävligt kul musik, blev totalt "zonkad" av den här spellistan verkligen. Samtidigt så försvann mina små oroskänslor helt och hållet.
15.45: NU JÄVLAR! Jag drar fram nån väska, slänger i två filtar, en flaska vatten och mina superspejsiga röda solbrillor. Humöret är på topp, jag känner att allting jag sett hittills är oerhört vackert helt enkelt och nu är det dags för nästa steg. Det är fint väder ute så jag klär mig i shorts, t-shirt, flipflops och ett par stora, svarta solglasögon för att försöka dölja att jag faktiskt är supertrippad. Bara att gå nerför trapporna i lägenhetshuset var jävligt spännande, jag var ju helt bananas. Väl ute så visste jag precis vart jag ville gå. Det finns ett fantastiskt fint ställe enbart fem minuters gångväg från där jag bor. Jag går under en avspärrning och uppför en väldigt brant, asfalterad backe. Runt om är det massa träd och högt gräs. Efter en bit slutar asfalten och går över till grusväg och nu är jag äntligen uppe på mitt lilla ställe där man kan sitta ostört och bara njuta av utsikten över havet. På vägen hade jag passerat några personer och jag skrattade för mig själv när jag insåg hur skrämmande jag måste sett ut. Eller som jag uppfattade mig åtminstone. Raska, bestämda kliv, stel i kropp och ansikte, stora jävla solglasögon och en stor, röd väska. Fan, det kändes som att jag såg helt livsfarlig ut.
Clint Mansell - Death is the Road to Awe
RHCP - Scar Tissue
John Frusciante - Dark/Light
16.15: Allt är så jävla underbart. Tänk att jag aldrig stött på någon här uppe, på detta fantastiskt vackra ställe. Jag lägger mig på filtarna och tittar upp på himlen. Först var det bara molnen som svajade i takt med musiken men snart började hela himlen samarbeta. Allting målades upp för mig och det var så vackert. Min absoluta favoritmusik i bakgrunden samtidigt som allting runtomkring dansade i takt och euforin bara strålade genom mig. Självklart hade jag satt på mig mina röda brillor, de där som gör hela världen så jävla mycket vackrare. Himlen bytte skepnad hela tiden, (antar att det blåste ganska mycket högt däruppe), och det bidrog ju förstås starkt till mina upplevelser. Min målarduk förändrades ständigt och jag fick hela tiden nya molnformationer att leka med.
17.00: Jag reste mig upp och gick ut i det höga gräset eftersom jag verkligen ville känna allting! Sakta strosade jag omkring och bara njöt av tillvaron; solen som värmde hela min själ, gräset som kittlade mina ben och vinden som svalkade min kind. Jag har nog aldrig tidigare känt en så pass stark gemenskap till växtriket och hela min omgivning.
17.15: Väl tillbaka på filten satte jag mig i skräddarställning och tittade ut över horisonten. Insikterna bara regnade över mig och den röda tråden var att "andas in liv och sluta döma. Visa mer kärlek och var mer öppen." Det är vad jag vill och försöker lära mig, även om det inte är så lätt ibland.
Amy MacDonald - My Only One
Jeez... Oerhörd eufori med denna låt. Alla färger på himlen blev så sanslöst vackra och en textrad i låten fick mig att fälla en glädjetår. Det var helt enkelt en väldigt plötslig tanke på min familj och jag kände min mammas stolthet över mig och jag kände mig värdig. Jävligt nice verkligen.
Amy MacDonald - A Wish for Something More
Oj vad jag kunde relatera till denna låt i detta tillstånd, Amy sjöng fan rakt in i hjärtat på mig. Varje ord och varje mening var som rena sanningar i mitt huvud. Inte för att det är något nytt direkt men Amy MacDonald är fan helt underbar.
18.00: Jag hade verkligen varit i en riktigt härlig zon ett bra tag nu. Allting kändes helt enkelt jävligt bra och skönt. Testade att ta av mig de röda brillorna och insåg att det hade blivit lite mörkare och ganska grått. Ok, en sista låt innan jag går nerför berget. Och på med brillorna igen.
RHCP: Otherside
Himlen öppnade sig en sista gång, solen började åter lysa starkt och allting lystes upp i en gemensam harmoni. Vackert!
Nåväl, det hade som sagt blivit lite grådassigt och kyligt så jag packade väskan och begav mig hemåt. Jag hade varit i fullständig kontroll väldigt länge men när jag började gå så kände jag hur trippad jag fortfarande var men det var ändå skönt.
18.20: Tillbaks i lägenheten! Trots att hjärnan fortfarande snurrande i full fart så bestämde jag mig för att den huvudsakliga trippen var över. Resten av kvällen ägnade jag åt reflektioner och insikter samt pizza och tv.
I det stora hela var detta en mycket lyckad tripp och de timmarna jag spenderade utomhus var... Ja, helt fantastiska. Det är precis sådana tillfällen som jag vet kommer få mig att vilja trippa igen. Dock är jag inte längre intresserad av att "successivt öka dosen" som jag hittills sysslat med. Nope... Nästa tripp tänker jag nöja mig med 120 µg men ha cannabis redo vid behov. Det blir liksom för mycket för hjärnan tycker jag och jag verkar inte få in i huvudet att LSD kräver respekt. Jag är egentligen på tok för spontan med trippandet men jag ska skärpa mig med det. Bättre planering och helst inte ensam, blir bättre så.
Största nackdelen är självklart sömnsvårigheterna... Jag började skriva denna rapport för flera timmar sedan så merparten är skriven på en schysst afterglow, kanske därför det är väldigt känsligt och lyckligt i vissa delar
. Vid 2-tiden försökte jag iallafall somna men det var helt hopplöst så det blev mer tv-tittade och till slut hamnade jag här för att avsluta rapporten.Nåväl, målet var att göra en vanlig måndag till något mer färgglatt och intressant och det lyckades jag med. Nu ser jag framemot tisdag (det är redan tisdag, pucko
) och VM-kval! Heja Sverige!
5 av 5
