Kritik mot ateism?

I ett bredare eller djupare perspektiv är jag benägen till att hålla med om det du .... vad jag kan se ... implicerar.

Själv har jag efterhand tröttnad på den låga kvalitets-nivån på tråderna om ateism per se. Större delen av argumenten är semantik-taktiska och/eller av ren provokativ karaktär och kunne helt undvikas om vissa individer ville göra sig besväret med att 'öppna en ordbok' och bekanta sig med enkla definitioner av ord och koncepter.

Ja, men ska det handla om lingvistisk ordupptagning, så är isf religiositet inte heller direkt kopplat till gudsexistens, särskilt som ett barn som låt säga fyllt två år, och kan gå och stå och springa, tre eller fyra år då.. barnet har separat sinnesuppsättning, barnets vy/perspektiv är INTE mammans eller pappans vy, de tre, har var sin blick mot världen, tar in olika ur världen och därmed, är förälders religiositet fortfarande örälderns, inte barnets, det sker givetvis överföring, vilket inte är detsamma som att barnet är religiöst eller tänker känner gud eller religion eller tron och vad gller "i hjärtat" än mindre... d¨å det är fullständigt intimt, förbehållet barnet, förbehållet just det barnet, den människans intima rätt till sitt liv.
Är det livshotande.. så förstår jag att man kan "kränka" barnets liksom sfär, men då nu religion ännu inte handlar om livgivande uppehåll, så barnet kan dö, om det inte "får religionstillsatt mat eller spis" då vet du, gäller det jag uttryckt här - att respektera att brnet faktiskt lämnat livmodern och lämnad fader-anspråket på att mata eller i olyckligare fall, fullproppa barnet och därmed så gott som kidnappa, den lilla intimitet som ännu är under utveckling, och skört.. för barnets del, barnets VÄRDE som människa, att det ska behöva bli en hantlangare, det är så främmande för mig de här grundläggande missarna som apologeter företar sig, ibland blir jag helt stum över att man vågar.


då jag har inte enbart erfarenhetsbank i trosövertygelsernas alla teorem, utan benat igenom detta x ggr, så jag har noll behov att sänka ngt rgument, noll och noll.

Barnet är en individ med rätt till sin barndom! den har INGEN skyldighet att uppfylla gudlig status ÅT mamma el. pappa syskon el. kompis eller skolor som behöver nykapital att ges mer förtroende i guds tungt beströdda väg.
Oavsett profet, då profeter är latmaskar, som helst sitter på ett säte, en tron attraherar apologeten, den trosövertygade översatt, mycket mer, än en ateist, oh ve och fasa vilket hemskt ord, när gud är osynlig och betraktas som osynlig, det är allt. Var är twisten? Narnet har väntande nynapser och står med hunger och törst, det finns ca 125 000 000 budskap, och gud ska och måste in där och bre ut sig?


Isf, argumentet.. är alla barn "religiösa" iom att Religiositet, kan börja lanseras som allestädes närvarande?

Jag tror inte det, då människa per se, bevisligen kan sortera. Och negligera. då är det lika bra att ge barnet näring, istället för dödsfokusering. som man ser bl.a inom islamism, där du ser att slöjor åker på.. och förbud aktiveras, men.. hur relevant behövliga? vad skapar guds-förbuden?

Det vet inte barnet, men det ska axla "guds ord" ?!
tillägg, du kan byta ut islamism mot sekt, en sektpappa eller en sektmamma, en förälder som identifierar sig med sekten, den sektens gud vill säga, guden är osynlig, men sektens gud är osynlig?

Språket är ingenting i sammanhangen. Men barnet är. Men i och med att sekteristen känner gud, så känner hen tvånget av vidmakthålla gudskontakten genom att ha barnet som gisslan, så det går att hjärntvätta ett barn inom hyffsat snabb tid.


Och så saken om vad är sekterism och vad är i jämförelse normall frekvent gudsrabblande, så barnet fokuserar gud mer och förälder mindre, eller gud mer och sakförhållande mindre, när börjar omvärlden minimeras för barnet då... vem fan bestämmer det?! barnet???

Nu har jag sett filmen åt Bogomil. Den är faktiskt väldigt kul och kan rekommenderas. Men skulle den illustrera att Bogomil är inmålad i ett hörn?

Du tenderar i dina inlägg att vilja jämställa ateism med religioner i så motto att det skulle vara ett religiöst ställningstagande. Därmed gör du semantiken viktig, eftersom du använder den för att snedvrida debatten. Ett barn, opåverkat av föräldrarnas och andras inställning är då rimligen agnostisk ateist, dvs bekänner sig inte till någon religion (gör alltså inteställningstagandet att någon av alla föreslagna gudomar finns) men är troligen inte heller gnostiker i andra riktningen, dvs säger sig inte med säkerhet veta att gudomar inte finns. Snälla, försök förstå skillnaden i ställningstagande.



Jo, religiositet finns dessvärre, men inte inom oss från start.

Naturen gör oss till sexuella varelser antingen vi uppfostras till det eller inte. Att avhålla sig från sex trots att man kanske skulle vilja det är således ett ställningstagande, liksom att ha sex förstås.

Att inte tro att Nalle Puh finns på riktigt kvalar liksom inte i samma liga.

Barn, i den mening som är relevant, varken "bekänner" eller "tar ställning". Jag tror inte ens att det är rimligt att säga att de "vet" (i intellektuell bemärkelsen).

Du förstår uppenbarligen inte vad jag vill säga. Jag kan försöka illustrera vad jag menar med en simpel liknelse:

Ponera att det finns en person i dagens Grekland som inte använder sig av modern teknologi – t.ex. en dator – och detta av fri vilja*. Är det rimligt att säga att personen ifråga gör samma val som valfri person i antikens Grekland (som alltså inte heller använder någon dator)?

*Man kan givetvis diskutera det begreppet in absurdum men det är inte särskilt intressant i detta fall.

Det kan väl diskuteras, men för sakens skull kan jag hålla med. (Det var inte jag som gjorde den liknelsen från början.)
Jag förstår inte din poäng. Jag har inte argumenterat för att religiös tro är rimligt eller liknande, jag menar bara att religionen – liksom sexualiteten – är ett påtagligt fenomen i den värld vi lever i. Jag har inte sagt att de två är direkt utbytbara med varandra. Du försöker tillskriva mig åsikter jag inte har givit uttryck för.

Just precis, det kan diskuteras hur gudsbilden tar form i det lilla barnet, på samma sätt som varför ett barn med grekiska föräldrar talar grekiska när det ska konceptualisera sin värld och socialiseras in i gemenskap där gemensamma värden i sin tur kristalliseras och får sin resp. betydelse och innebörd.

Hur.. egentligen.. via överföring av grekiska, om det är svenska språket, så talar väl barnet svenska, om modern el. fadern är utlevande fundamentalist, dvs på daglig basis uttrycker sin värdnad för gud inför barnet, så kan barnet inte värja sig, om modern fadern anser att gud ombesörjer maten på bordet och ber vid bordet innan måltiden, så kommer barnet också att knäppa händerna och ritualisera, om det nu ritualisera vid matbord där barnet växer upp, om det skulle ske extremare religiösa uttryck som t.ex, jag tar ngt jävligt.. djävulsmässa där barnet växer upp, eller vi säger en kkk-familj, betyder Ku Klux Klan, så kommer barnet leende jollrande att börja anamma jävulen som koncept för den verklighetsbild att följa, tills barnet upplever sig t.ex annorlunda behandlat.

Jag tar ett övertydl. exempel på hur enkla saker det här är, sällan frågar man sig varför ens barn talar svenska, hur i jösse namn varför talar du svenska??? så fenomenalt dåå...

och du sitter och porrsurfar din lille illbatting på 5 år, din busing.. ojsan då.. ja det är roligt, kan barnet uttrtycka, det ger mig ro, när hen blir 10 år.. så som andra "religiösa" 10-åringar säger att de valde slöjan själv, för det har mamma sagt.

eller att det minsann är väldigt roligt att vara apostel, vid 10-års ålder, för barnet säger sig älska gud.. och barnet har själv skrivit in sig i kö att få vara apostel? NÄR, fick barnet kännedom om ordet apostel, det är ett rätt krångligt ord, inte direkt figurerande i allmänna ordflödet irl.. men i virtuella är det kanske, när "ett religiöst barn" via mammas pappas inloggningsspärrar, navigeras in enbart på biblisk sajt, eller enbart islam talar, när barnet loggar in, osv osv ... osv .... så enkelt och så ointressant att ifrågasätta, att barn.. kan få begär på odjursfasoner redan vid 7 års ålder (har sett det många ggr) liksom de kan, aldrig ha läst en bibel/koran.. om barn per se, föds med "religiositet" .. då borde bibel, som är guds verk, och koran, som gud själv skapat, vara mycket mycket timid med allt som har anknytning till gud/religion och kristna skulle allihopa anamma koranen utan knorranden, det sker alltså inte.. så redan Gud, kan ur den ekvationen.. tagen ur annan ingång.. förstås, vara ett splittrat begrepp alt. en splittrad kraft i universum, som inte vet vem han är och inte visste vad han gjorde. DGSM är isf en bättre övertagare av gudsrollen, både krasst sett, liksom dfsm på riktigt är ärligare manifesterad, för dfsm, har sina inslag av att befinna sig där barn också befinner sig, där pastan och köttbullarna, mättar, men sedan försvinner nog fsm-guden, vad jag vet, ur kristna synvinkeln, så övertar "auktoriteter" guds talan, och fortsätter däremot berätta om att nu lilla barn, nu ska vi ta itu med din synd, som du har..

så sett, divergerar gussupptagningen för barnets räkning, innan barnet ens förstår att det är syndigt att gå ut med bara ben, när det ska ut och leka, islam som jag fått förklarat, inte egen slutsats alltså, har uttryckligen tolkat, att gud och barnet själv valt, att fortsatt helst aldrig gpå utanför hemmet, utan att skyla sig, flickans två ben, är markerat olikt pojkars två ben - det är det underlag mn hittills har att förhålla sig, där fundamentalism, går in i sekulär, erkänt sekulär mänsklig rättighet, att ses som människa med rätt att inte diskrimineras utifrån kön.

Att nu så många barn "godkänner" att, fråntas sin rätt att välja plagg, ä'r kanske en småsak? beror alldeles på.
Barnet har ju själv kommit på att gud inte vill att hennes ben och knän ska möta dagsljuset.. inte ens om det är sommar, så jag vet inte.. men vi har kognitiva bekymmer här, inte särskilt religiösa, jag tycker att religionsbetoniongen är starkt feldimensionerad, och frekvent felanvänt.


Vet att fördomar är saken/hindret. Men det går ändå att tramsa bort, kanske tusen å till.... nåja. Lite löjlig tråd, jag ska kanske avvika och inte "lägga mig i", för gud gäller enbart "visst folk" ? Som gud själv har meddelat, så alla kan förstå?

Hur ser ateister då på människosynen och gudsuppfattningen jämfört med religioner som Islam, eftersom de har oftast olika syn på dessa aspekter. Det enda gemensamma grej mellan ateister är att de har en avsaknad tro på Gud.

Beror inte det på vilka man frågar?

Om man ställer frågan till en människa som är imam, jämte en människa som inte är imam, får du säkert två slag svar som kan bete sig som natt och dag.

Fråga en människa som sparkar upp dörrar så fort den ser en kyrka eller synagoga, en ateist som inte bryr sig i meningen konsekvenser av att demonstrera sig och vilja göra sig förstådd som uttalad ateist, jämte en ateist som inte vill göra andra införstådda att den "är ateist"


Det finns hur många olika ateister som helst, en nämnare är att de inte tror på gud, alla inte bra saknar gudstro, det ää så olika men kan ha med allmänbildning att göra och hur deras resp. nivå bemöts, om en muslim som säger sig ingå i den islamska gudsuppfattningen så har ju den i sin tur olika sätt eller metod eller försvar, att hålla sin "religiös status" intakt och den har sina vägar att hålla det så trovärdigt som möjligt, att slippa betraktas som människa utan helst som religiös muslim ingående i islam med allah och inte kunna belastas för att ha förståelse för vad människa där islam inte har tolkningsföreträde, i att behöva förstå eller att behöva h ansvar i sin person - det är allt lite juridiskt och inte bara teologiskt eller värdeladdat, så sett tekniskt hur man väljer att ordna identiteten hos resp. människa - det handlar om människor, inte om gudar.

Oavsett Alla is a big fat father som är överlägsen för muslimerna, enll dem själv, så är muslimen en människa som mest önskar att allah var han eller hon själv, (min uppfattning idag) ateisten har ingen gud att vilja nedkalla att straffa eller företräda hans person, så du vet.. jag skulle hellre säga att det kommer till personen, inte till guden och inte till religionen, människan och religionen är inte ekvivalenta, människan muslim och människan ateist är närmare varandra. De står på samma jordklot och det regnar på båda. med mera. Ja de har varsitt hjärta;- och när de är törstiga är det inte matolja de vill dricka - bådas inre kräver ungefär detsamma, den ene vill ha lamm den andre får du fråga personligen eftersom ateister är mkt olika sinsemellan, muslimer följer regler.. men finns dem som äter varm korv av griskött. Att ateisten kan tolerera att grishjärta transplanteras i människa medan jag tror muslimen får svårt med den transplantationen, så kan det vara så att etiken, etiska värdegrunden skiljer sig åt..
Vissa muslimer dmonstrerar att grismat och människor som äter griskött är äckliga. Så du får fråga den som äcklar sig, över hur det är fatt meed vederbörande, då alla muslimer ur islam inte äcklar sig och alla är inte heller födda i sanden utan har kunskap om vad kunskaper och utveckling är för något, mkt mkt olika! Om hur respektfullt de bemöter varandra och när de leker på gränsen.

Jag som föddes innan 90-talet, minns att det inte florerade lika mycket hor-epitet innan flyktingströmmen kom in i landet, så man har säkert lite olika föreställningar om det här med kön, inte organet kön, utan genusmedvetenhet. I och med att man so skamlöst legitimerades att förnedra framförallt flickor, så de , du får tåla vad islam står för.. ja de förtrycktes ganska generellt medan auktoriteterna blev förlamade och drack te med islmska auktoriteterna inom de religiösa.. där man "behöv er idka artighet" sedan... efter några år, när jargongerna satte sig i huvudet och mobbingen blev lite mer hemtam och normaliserad, har ju alla börjat förstå att islam är som kristendom, man är ju hur barmhätig som helst och förtrycker "egentl." inte alls utefter kön så förtryckarmässigt, ärsekularism och islam EQUAL?


motfråga förvisso.. men din fråga är något kryptisk.

.


inga titlar där tro och religion blandar sig eftersom religioner håller på med föreställningsvärldar. Som många snabbt tar till sig för att driva och utnyttja - så undrar du över vad en människa är, så är det ju människan själv som besvarar, guden finns i vederbörandes böner, inte sant?

Vill man ha bönesvar ska man nog be. om en ur islam yttrar, om en ateist yttrar så säger den väll att teligionen är som en ambition, inte identitet, jag svarar så. Du är inte religion, du läser religion ur en bok, människan får stöd och hjälp och påfyllning på kontot av att uppfylla proklamatörens vilja, så muslim kan vinna på att bli "duktig" i islam.. vad har ateisten.. sin intelligens och sitt intellekt och sitt hjärta och världen och vetenskapen, man kan så sett säga att ateisten behöver lära muslimen om vad liv handlar om, att könsapartheid, är förlegat och t.o.m står i mänskl. deklarationerna att det är diskriminerande att se flicka som en art, med sina behov och pojke som en art med siona behov och de två är av olika "natur" : misogyni, homofobin, kan vara.. men eventuellt bara, att ateister bearbetar bögskräck lite fortare än muslim, då muslimer som också är goda människor, de är människor, dock har en tung gudsbild att behöva blidka, för så säger religionen, att de inte är så dugliga utan att aktivera tron, hedersvåld och trackasseri och utfrusning och fördomarna är av annan karaktär bland mnaliga muslimer jämte manliga ateister, men manliga ateister kan givetvis vara hur konstiga som helst, utifrån inte gud och religion, men utifrån att vara allmänna idioter.. med allmänna besvär som muslimer helt kan sakna, eftersom man kan bli klok och fin och hygglig, både med och utan gud - oavsett förtrycket, så är muslimer i Sverige svenskar, så fort de slutar identifiera sig med spökvärlden, som är vidskepelsen.. vidksepelse förekommer också bland ateism.. att sakna gudstro utesluter inte att tro på spöken och troll eller annat.. så det var en klurig, kryptisk fråga.

Borde inte svara, men frågan är lite märklig, men en viktig skillnad, är att många tyvärr utnyttjar religion i torn att de inte längre är dem de är, då de tror att det man läser det blir mn och så enkelt är det inte...
Då är man ju matematiker av att ha en mattebnok öppen och läser en rad om dagen i den.. så nej, det är samma med religion, att vilja nå gud att vilja "känna" profeter, eller andra kändisar, är inte att bli det man läser.

För mig är det glasklart men personer är också olika. En ateist håller livet dyrt och kärt, religionisten försöker fokusera ifrån det litegrand, och kan bli diffus och slö. Det uppstår ett oförstånd att möta många som inte bryr sig om livet så mycket, så sett är jag mkt försiktig med religioner. Nästan alla har underavdelningar där sekter bildas, mkt obehagligt, en ateist ska tekniskt sett, inte ha sådant i botten, men man vet aldrig.. då en människ inte är tron, det är tankar och tankar är färska, så tanken är inte heller personen, av detta får du att människan nr 1 med etikett kan vara föränderlig, likaså muslimen

Hur en religion ser på människa, det finns bara i föreställning, då det är en hjärna som förmår förstå. Religionen själv förstår ingenting. Men du menar församling? en församling har regler, man vill ju fostra och tämja - därför kan ateister vara rörligare och mer intellektuellt mottagliga. Så religion kan också vara som en blockering eller hinder, inte bara att behaga och fostra behag för kvarhållning av könsrigid diskriminering.

Du behöver veta vad diskriminering är, inget plus för religionssamfund (då sällskapet kan vara avgörande, hur kloka är de och vad förstgår de) eftersom man inte förstår kränkningar lika bra, ngt jag vet, men inte bara jag, så bli inte otreblig för att jag inte är beredd att ljuga bara för att det står gud och profet någonstans, du kan inte skydda dig bakom ett religionsskynke, är det diskriminering så är det. Men jag sa inte att det är per se, inte att alla är dikr. men.. man skyddar hellre den som lyder idealen, än offren för idealen. något värt att veta, vad diskriminering är. då ska man kanske fråga källor, som levt inom islam, det har inte jag. så ursäkta om det gör dig förnärmad, jag känner muslimer, därför vet jag, att vad idealister vill säga om islam, inte är vad sanningssägare har att säga.

Att sant göra vad som ska göras är att vara sann, att följa idealet och negligera människor är något helt annat, det lämnar plats för mycket diskriminering i och med att religion är status. Folk får betalt att följa religion också, ateist blir inte belönad att tro på en föreställning, men religionstroende förstår att det lönar sig. Därmed förstår jag att deras gud, är borta med vinden och ur leken, då gud inte är en arbetsgivare nämligen. och bön, inte är ett jobb.

Kanske inte var det du syftade på, men tydligen finns det en teori om att homo sapiens beblandade sig med neandertalare i samband med att de lämnade Afrika, och att många av oss därför har en viss % neandertalare i vårt DNA. Angående skillnader i motiv och viljenivåer så är de förmodligen mest styrda av den sociala hjärnans adaption under uppväxt och så vidare. Sen har vi så klart även mer grundläggande behov och instinkter.

Ja visst kan det vara energikrävande att inte låta sina viljor styra, men också nödvändigt, åtminstone ibland. Dock kan det bli lite paradoxalt när man inser att man styrs av viljan att inte låta sina viljor styra - en liten semantisk lustighet bara. Vi har ofta många motstridiga viljor inom oss, vilket kan vara bra när vi måste väga fördelar mot nackdelar och handla erfertänksamt. Dock kan det även vara en nackdel om det leder till en utdragen inre strid som ger upphov till depression o.s.v. Hjärnan är så komplex att den ibland slår knut på sig själv, vilket vi tyvärr ser allt oftare i dagens samhälle.

Och jag vet faktiskt inte vart jag var på väg. Inte nu längre

1. Ateism är ingen livsåskådning. En livsåskådning innebär en föreställning om hur människan eller samhället bör vara. Ateism gör inget som helst anspråk på etiska eller moraliska frågor. Ateism innebär endast avsaknad eller avståndstagande från tro på någon Gud.

2. Det finns flera olika anledningar till att människor blir ateister. De flesta människor, även religiösa, är i en viss grad ateister. De flesta människor avfärdar á 1999 av de dryga 2,000 Gudar som existerar. Varför inte tro på alla Gudar? Hur vet man vilken Gud som är den riktiga?

Anledningen till att jag är ateist är inte endast för att det finns så många Gudar utan för att det inte finns minsta lilla evidens för att övernaturliga väsen som Gudar existerar. Det är vidskeplighet. Att sedan religion kan ge tröst och dylikt är helt irrelevant. Det betyder inte att det är sant. För det andra så anser jag att religion är farligt just därför att det bygger på tro och inte på evidens. Religion en extremt dålig moralisk kompass. Absolut moral är den moral som leder till att människor stenas till döds. Ett samhälle ska ständigt utvecklas inte följa uråldriga värderingar. Moral ska grundas utifrån vetenskap och moralfilosofi. Det vill säga rationalitet, empiri och sunda diskussioner.

Vad det finns för kritik mot ateism? Vad vill du ha för svar? Det är ungefär som att fråga vad det finns för kritik mot folk som inte tror på spöken.

Du ska ha stående ovationer, det du säger kunde inte klargöras bättre. Hoppas folk läser det och kommer ur sin förvirring.

Just vad jag sade (i relation till religion). Glad att vi är överens om det. I massor av andra frågor tar barn dock ställning och "vet".


Nä, jag förstår verkligen inte vad du vill säga.


Nä, det kan inte diskuteras, men tack för medhåll.


Att religion liksom sexualitet är "ett påtagligt fenomen i den värld vi lever i" håller jag med om, men är knappast det enda du menar.

Du argumenterade att ställningstaganden kring sexualitet kan jämställas med dem kring religiositet därför att båda finns om jag förstod dig rätt. Jag argumenterade för grundläggande skillnader i vad sexualitet och religiös uppfattning är inom oss om vi tar bort yttre åverkan. Jag försöker inte tillskriva dig åsikter du inte har, men försöker däremot förstå vilka åsikter du har vilket inte alltid är helt lätt.