Påtvinga arbetstagare p-böter för tjänstebil

Hej,

Ska försöka förklara kortfattat så får man ställa frågor om något behöver förtydligas, dock har jag lånat kontot av en kompis så jag kanske inte kan svara så snabbt på allt.

Person A arbetar på en arbetsplats som har 5 bilar. En av bilarna nyttjar A ofta i tjänsten, dock nyttjas den aldrig utanför tjänsten, varken för hemresor eller annat dylikt.

Person A har en vanlig arbetsdag, bilen körs cirka 2 timmar. Sedan avslutas det fram mot eftermiddagen med några snabba ärenden. Bilen ställs på en lastplats utanför ett postkontor. Ärendet utförs och Person A återvänder till bilen.

Nu sitter det en parkeringsbot på bilen á 1000 riksdaler.

Person A går till sin arbetsgivare och ber arbetsgivaren att betala bötern då arbetsgivaren har gjort detta tidigare åt andra på arbetsplatsen. Efter en del diskussion så säger arbetsgivaren OK. Cirka två veckor senare så ber arbetsgivaren att arbetstagaren ska förtydliga vad som hände den dagen då bötern uppstod.

Person A förklarar då att man inte tydliggjort hur parkeringsavgifter skall betalas i företaget och att Person A ej kan begäras lösa biljett med egna medel under arbetstid. Arbetsgivaren säger då att i framtiden måste Person A betala avgift och förklarar då hur Person A går tillväga för att göra detta. Parterna är överens och arbetsgivaren säger då att saken är utagerad.

Nu har dock arbetsgivaren ändrat sig i frågan och begär att Person A skall betala bötern á 1000 kronor. Detta cirka två månader senare. Person A motsätter sig att betala med hänvisning att arbetsgivaren förklarat att saken är avgjord.

Arbetsgivaren ger nu Person A två alternativ: Arbeta övertid för att ersätta bötern eller dra beloppet på lönen/semestern.

Person A motsätter sig dessa alternativ. Här står vi nu.


Vem har rätt i ovanstående?

Skall man hårddra det så är det arbetsgivaren.

Arbetstagaren är ju medveten om att man inte får parkera utan att erlägga avgift. Så, arbetstagaren borde ha bet tom klargörande innan arbetstagaren började kör bil å arbetsgivarens vägnar.

Att arbetsgivaren sagt att "saken är avgjord" är ju dessvärre något som vid en process blir ett ord mot ord-scenario med tveksam utgång.

P-böter ska ju betalas av den som äger bilen. Dvs företaget i detta fallet. Tycker du ska kontakta facket i detta fallet för vägledning. Vid enstaka p-böter känns det orimligt att flytta över avgiften på en arbetstagare.

Arbetsgivaren har gjort bort sig när man dels har haft rutin att betala de anställdas p-böter dels när man initialt accepterat att betala boten så därför är arbetsgivaren körd.

Annars hade givtevis den anställde varit skyldig att betala boten i det här fallet.


Sen kan arbetsgivaren inte dra beloppet från lönen om arbetstagaren motsätter sig detta.


Det finns förbud mot kvittning av lön i lagen om arbetsgivarens kvittningsrätt och de undantag som finns gäller inte här.

Även om det finns förutsättningar för kvittning måste arbetsgivaren först hos KFM ansöka om att KFM skall beräkna hur stor del av lönen som är skyddad mot kvittning.

Den arbetsgivare som genomför kvittning i strid med lagen och utan att följa bestämmelserna i ovan nämnd lag blir skyldig att betala både allmänt och ekonomiskt skadestånd.


Arbetsgivaren får istället väcka talan i vanlig ordning om han vill driva in den här boten.

Tack för svar!

Person A säger sig att påpekat olustigheten i att inte ha medel till att lösa parkeringsavgifter vid varje ärende och har möts likgiltighet av arbetsgivarens chefer. Person A påpekar också att övriga på arbetsplatsen inte behövt lösa sina böter med egna medel och anser detta högst orättvist.

Kan Person A tvingas nyttja egna medel för att lösa parkeringsavgifter i sina arbetsdagar eller har arbetsgivaren någon form av ansvar för att förse arbetstagaren med medel för att lösa det smidigt?

Kan arbetsgivaren göra anspråk på lön/semester eller liknande utbetalningar utan att arbetstagaren har något att säga i ärendet? Förutsatt att ärendet inte blir löst dvs. Lutar mig mot egenmäktigt förfarande eller stöld då det rör sig om en uppenbar tvist.

Tack för svar Mihailovic!

Kan du med källhänvisning länka den del av lagen som inte ger arbetsgivaren rätt att kvitta lön i det här ärendet?

Även jag skulle gissa på att det inte är förenligt med lag att kvittera beloppet på en månadslön i ett ärende som uppenbart är en tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Person A vill inte gärna gå med på bötern nu i efterhand och har sedan samtalet om vad som gäller på företaget skött sig fläckfritt samt redovisat alla parkeringsavgifter i god tid inför månadsslut.

Kan tillägga att Person A endast dragit på sig en böter på 2 år. Det är alltså ingen notorisk felparkerare vi har att göra med.

Så länge böterna är korrekta, dvs att A faktiskt parkerat fel, så är det han som ska betala boten. Hade han t.ex. kört i 100 på en 50-sträcka och stoppats hade polisen lika självklart tagit hans körkort - inte chefens.

Dock så är de tju som så att på P-böter är det ägaransvar, och för fortkörning gäller föraransvar.

Så, jag kan inte ställa mig bakom din liknelse där.

Kan inte personen ifråga lämna in kvitton och få ersättning för utläggen? Det är en ganska normal tågordning. Kräver företaget att personen ska själv stå för alla utläggen och inte få ersättning, skulle i alla fall jag ha kontaktat mitt fackliga ombud.

Dock ska arbetstagaren stå för böter. Betalar arbetsgivaren detta ska det klassas som en löneförmån och beskattas. Källa Skatteverket.


Som påtalat finns det en särskild lag som hanterar arbetsgivares kvittningsrätt. Så kan inte se att någon av de två brotten skulle vara aktuella i detta fall.

Jag håller med rent generellt i ditt anförande. Dock ställer jag mig frågande till att Person A och Arbetsgivaren sagt sig utagerat saken då otydligheter tidigare funnits kring vad som gäller kring parkering i tjänst. Inga riktlinjer har funnits på plats, varken i skrift eller muntligt. Ej heller har arbetstagaren vid förfrågan om saken fått ett svar på hur avgifter skall lösas. Detta har alltså pågått under cirka 1,5 år. Person A har därför ofta valt andra medel av transport vid kortare sträckor för att undvika problematik med parkering, detta har dock ej fungerat i alla lägen vilket är förståeligt.

Person A har tveklöst parkerat fel. Det Person A vill hävda är att riktlinjer saknats, parkeringböter har vid tidigare tillfällen ej drabbat den enskilda individen utan har lösts av arbetsgivaren. Därför har Person A antagit/underförstått att OM liknande skulle ske så skulle arbetsgivaren ta ansvar för den uppkomna situationen. Person A vet att man inte ska anta men efter samtal med arbetsgivaren så var saken utagerad för två månader sedan. Riktlinjer förtydligades och ärendet ansågs då som avgjort.

I normalfallet ansvarar självklart föraren av tjänstebilen för att parkering sker i enlighet med parkeringsbestämmelser och ev. p-bot betalas av föraren. Lika självklart ersätter arbetsgivaren (AG) föraren för utlägg för parkeringsavgifter.

Här finns det dock ett konkludent handlande där AG tidigare betalat böter som andra förare dragit på sig. Föraren har dessutom lovats att p-boten skall betalas av AG. Om AG i ett senare skede ändrar sig bör detta gälla framgent och inte retroaktivt, och absolut inte retroaktivt i ett enda fall.

Draget till sin spets gäller dock vad som går att bevisa eller erkänns om det konkludenta handlandet, och/ utfästelsen att AG skulle betala, annars gäller normalregeln.

Tack för svar Beaumont!

Kan du förtydliga vad du menar med "Så kan inte se att någon av de två brotten skulle vara aktuella i detta fall."?