Citat:
Ursprungligen postat av Ekolod
Hej, det är såhär att jag har valt att skriva om Tysklands Frammarsch under 1800 talet.
Arbetet ska vara minst fyra sidor och jag behöver hjälp med vad jag ska skriva om.
Jag fattar nämligen ingenting inom ämnet. Så mata mig med information är ni snälla!
MVH / Ekko
= = =
Vi kliver in i Tysklands historia - i mitten av 1800-talet då Frankfurtparlamentet misslyckades med att ena landet. Det var år 1861 som Wilhelm I blev Preussens kung och samtidigt kom i konflikt med Preussens lantdag om värnpliktens längd. Wilhelm I utnämnde Otto von Bismarck som ministerpresident år 1862. Bismarck kom att bli känd genom uttalandet att landet skall ”med blod och järn” byggas och han struntade i lantdagen och införde den av kungen begärda arméreformen. Kraften bakom Bismarcks politik var att upprätta ett tyskt rike, inte så mycket som strävan efter en tysk nationalstat utan snarare att stärka och utvidga Preussen och förvandla det till en ledande stat i Europa. Det skedde främst genom tre krig som ledde mot grundande av det tyska riket 1871, det andra riket, som kom att bestå till 1918.
Det första kriget inleddes 1864 efter att de danska nationalliberalerna hade infört en ny författning undertecknad år 1863 av kung Christian IX och införlivade Slesvig med Danmark och banden med Hollsten klipptes av. Tanken var att alla dansktalande skulle föras samman i samma statsbildning och tysktalande skulle uteslutas. Bismarck grep tag i möjligheten att utvidga Preussen och i juli 1864 besegrade Preussen och Österrikes arméer de betydligt svagare danska styrkorna och hertigdömena erövrades.
Det andra kriget inleddes genom ett år 1866 impopulärt förbund med Italien tvinga Österrike till ett tvåfrontskrig. De förenade österrikes och sachsiska arméerna förlorade de avgörande slaget vid Königgrätz mot Preussens fältherre von Moltke. Men det tyska brödrakriget var inte omtyckt och Bismarck ville inte ha ett revanschlystet Österrike som granne utan en snar fred slöts på villkor att det tyska förbundet skulle upplösas. De nordtyska staterna: Schleswig-Hollstein, Hannover och Kurhessen införlivades under Preussen ledning och bildade ett nordtyskt förbund.
Det tredje kriget handlar om det tysk-franska kriget 1870-1871. Med fog kan man påstå att få nationer har haft en sådan dålig granne som Tyskland haft genom Frankrike. Mellan åren 1675-1813 invaderade Frankrike Tyskland vid inte mindre än 14 tillfällen. Orsakerna till fransk-tyska kriget var å ena sidan Preussens föresats att ena hela Tyskland under sitt ledarskap och å andra sidan Frankrikes föresats att förhindra ett sådant förbund. Upphovet till kriget var följande;
Spanien sökte en utländsk furste till den spanska kronan. Till sist föreslog Bismarck en möjlig kandidat; Leopold av Hohenzollern-Sigmaringen.
Spanien välkomnade förslaget förutsatt att samtycke kunde ske av Napoleon III & kungen av Preussen.
Förhandlingarna avslöjades juli 1870 och Napoleon III skickade en skarp protest till både Spanien & Preussen.
Situationen ansågs outhärdlig för kejsar Napoleon III som i juli 1870 förklarade Preussen krig. Efter att ha krossat franska armén vid Sedan 2:a sept 1870 och tillfångatagit den missmodige Napoleon tågade den preussiska armén med generalstabschef Helmuth von Moltke mot Paris. Kriget var över i början av 1871. Tyskland annekterade de tysktalande provinserna Elsass & Lothringen.
Preussen övervann de katolska sydtyska staternas motstånd mot att träda in i protestantiska nordtyska förbundet. Den 1 jan 1871 trädde tyska rikets författning i kraft och kung Vilhelm I (1797-1888) utropades till tysk kejsare som Vilhelm I av Tyskland i spegelsalen i Versailles, Paris 18:e jan 1871. Otto von Bismarck utsågs till rikskansler och blev därmed Europas mest betydande statsman.
Efter kejsar Wilhelm I bortgång 1888 tillträdde hans son som Fredrik III tronen dock som mer konung av Preussen än som kejsare av Tyskland. Hans regenttid blev dock bara 99 dagar varefter han efterträddes av sin son Wilhelm II (1858-1941). Och därmed är vi framme vid en av dem som bidrog till att störta Tyskland i olycka år 1914. Och vi hämtar in Tyskland och den tyske kejsaren Wilhelm II från historien. En av de första och största dumheterna Wilhelm II gjorde var att avskeda rikskanslern Otto von Bismarck
Som kejsare skrev Wilhelm II oupphörligt, i kanten på depescher, telegram och meddelanden han fick, sina kommentarer. Han tänkte sig inte för när han skrev. Orden bara kom. Såväl smädelser eller ordrika utläggningar ger en bild av människan Wilhelm II. Den som skrev i kanten till vad andra skrivit var; häftig, dumdryg, övermodig, rädd, bufflig och bortskämd. Så småningom trodde folk i hans närhet att det Wilhelm II skrev var rätt och riktigt.
Wilhelm II var besatt av lusten att imponera, att dyka upp i segelsällskapet och anmärka på andras rigg, att sitta upp bland hästmänniskor och anmärka på andras sits, att ställa sig in hos folk med grovheter i den tron att det skulle göra framgång. Han älskade att puffa majorer i magen och ge dem tips om krig och strategi. Wilhelm II domderade och befallde först, sedan kom eftertankarna. Om kejsaren hade menade vad han sagt, det var en helt annan sak.
Under ett besök i England (innan kriget) kom Vilhelms bombastiska tal att bli till åtlöje i pressen. Efter sådana tillkortakommanden ”sjukskrev” han sig vanligen en tid sängliggande och tjurade. En tid senare kunde Wilhelm störta upp ur sängen full av energi och blanda sig i allehanda pågående ärenden.
Tyska riket företedde utåt som en väl sammansvetsad stat under ekonomisk- och teknisk utveckling som löste alla sociala problem. Men det var överbyggnaden i detta rike som saknades.
Tysklands explosionsartade teknisk- och ekonomiska utveckling från slutet av 1800-tal gav landet en framskjutande plats. Tyska handelsflottan byggdes upp, Allgemine Elektrizitäts-Gesellschaft gav Tyskland elström, Fritz Haber uppfann metoden att utvinna kväve ur luft, varvid Tyskland ej längre behövde importera salpeter för gödning och sprängmedel. Tyskland stöddes av en ytterst flitig medel- och arbetarklass som verkligen bjöd på allvar och sällan tog ledigt. Det tyska skolväsendet var i stort sett överlägset andra länders. På 1890-talet hade Tyskland i förhållande till folkmängden två och en halv gång så många universitetsstuderande som England.
IG Farben blev en mäktig industriell skapelse. Dess kända och dolda tillgångar var så stora, dess teknologiska kunnande så överlägset, dess patentinnehav så ofantligt att det dominerade hela den kemiska industrin i världen. IG Farben var mer än ett industriimperium. Tack vare dess vetenskapsmäns och teknikers nästan övernaturliga skicklighet lyckades företaget klara Tysklands livsviktiga självförsörjning. Man framställde; syntetiska oljeprodukter- och bensin, syntetiskt gummi, nitrater och konstfiber. Man framställde vacciner och preparat som salvarsan, aspirin och novocain. Det fanns inte många universitet i världen som kunde stoltsera med lika många Nobelpristagare som IG Farben forskarstab; Paul Erlich, Fritz Haber, Carl Bosch, Gerhard Dogmagk m fl. De representerade en kombination av vetenskaplig begåvning och affärsgeni som var enastående i hela industrivärlden.
Utan IG Farben enorma produktionskapacitet, dess avancerade forskning, mångsidigt tekniska kunnande och ekonomiska makt, hade Tyskland inte någon längre tid kunnat fortsätta första världskriget, ej heller kunnat börja andra världskriget.
Den svenske kronprinen, Gustav, han som senare blev kung Gustav V - gjorde en utrikes resa 1878 med syftet att han som kronprins skulle träffa lämpliga prinsessor men resan skulle också bidra till hans personliga utveckling. I ”dåtiden” var det mer komplicerat att finna en hustru till en blivande kung än det är i ”nutiden”. Främst skulle äktenskapet med tronarvingen stärka monarkin i det egna landet med en allians med ett annat lands furstehus. Familjen Bernadotte betraktades som uppkomlingar och hade ”lägre rang” så det gick inte att välja en brud av en ”högre rang”.
Tidigare var Sverige orienterat mot Frankrike men efter kriget år 1870-71 då Frankrike besegrats, skedde en ominriktning mot Tyskland som bättre kunde infogas i utrikespolitiska bilden. Under en höstmanöver i Strasbourg mötte kronprins Gustav, Victoria av Baden som var dotterdotter till Kejsar Wilhelm I. Victoria var dotter till storhertig Friedrich av Baden och hans gemål Louise av Preussen. Victoria var född 1862 i Karlsruhe i Baden och ”fick en ytterst omsorgsfull uppfostran”, som det hette. Hon var mycket språkkunnig med intresse för konst och musik.
Victoria var ”ledig för äktenskap” när svenska hovet började fundera på ett parti. Kung Oscar II ville förbättra relationerna till Tyskland, utan att rubba neutralitetspolitiken, samt behålla relationen med England. Victoria passade utmärkt enligt politiska intentionerna eftersom hon var Kejsar Wilhelm I favorit barnbarn. Den något tystlåtne Gustav överraskades av Victorias glada humör och hennes familj gladdes åt att dottern tycktes ha blivit förälskad i Gustav från Sverige. Bröllopet stod i Baden 20 sept 1881.
Hit till Tyskland kom studenter från Europa - för att studera vidare vid tyska universitet. Givetvis kom studenter också från Sverige. Tyska var det första främmande språk som vid den tiden förmedlades vid svenska lärosäten. Till Tyskland for också svenska politiker för att studera skolor, sociala förmåner samhället och dess uppbyggnad. Tyskland sågs som ett mönster att följa.
= = =Slut del 1 av 2= = =
