Citat:
Ursprungligen postat av
triptyken
Aj då.
Fast det är ju ett bra exempel på det du pratar om. Du gillar London för mig är det... Inte alls vad jag vill ha. Att åka dit på jobb har jag gjort förr och det är väl OK? Men skulle aldrig självmant ta mig dit. Maken gillar England så det kommer nog hända igen och då är ju sällskapet det som lyfter det.
Plus Engelska flygplatser oooof ett av dom mest lättstressade och paniska nationaliteterna i världen ska fan inte behöva ta hand om en flygplats.
Gatwicks otroliga kösystem med halvgråtande skrikande britter framför OCH bakom kassan eller disken. Jävlar.
Men eftersom du har genuint rätt - det handlar ju om vad man VILL ha eller ser fram emot, så det kan ju vara en själv som bara ser det negativa.
Edit: kastar in ett ställe jag inte gillade: New York. Gillar man stora byggnader är det ett plus, charmen att kunna hitta sig fram baserat på att man spelat GTA är också kul. Men fyfan vad som kan få åt ens pengar! Allt ska dricksas, ALLT. Vilket man gör för det är deras hela lön och man inte är ett as. Men att komma till ett hotell är normalt, att försöka LÄMNA det är en jävla golgatavandring där halva personalen plötsligt lajvar Downton Abbey och försöker bära ens väskor, hålla dörrar, och nävarna ut.
Än en gång man betalar snällt tills man har slut på kontanter, men det hade ju vart gött om dom förvarnade att det skulle ske och vad planen är.
Käket kostar som mat på en fotbollsarena och är litet därefter. Lallare man snackar med berättar stort om nån macka som mest är en macka (inget ont med det förutom att den kostar som en hel middag) och det är på dag fyra man inser att ju längre ut man tar sig från stan desto trevligare har man. Queens må vara ruffigt men folk e trevliga och käket bättre och billigare. Och så plötsligt slår det en: man kan åka bort helt och må toppen.
Än en gång min man gjorde hela semestern toppen dock och att hänga med han var guld.
Jag har själv en rätt OK bild av England, men så förstår jag att alla inte kan vara glada i London. Vill man ha något lugnt med natur omkring sig så är London fel.
Jag känner annars något liknande med Norge. Har varit massor av gånger i Norge, men bara på tjänsteresor. Ingen resa har varit privat dit och jag försöker heller inte att få till någon semester där.
Jag vill ha värme och tillgång till billig öl
Jo tack, USA och deras dricks är en historia för sig. New York är en balansgång där ena fallgropen lite för exklusivt och att du äter upp din resekassa, medan den andra fallgropen är enkelt utan lyx, men att du kommer hem med vägglöss.
Just jag hade en otrolig kalastur i New York där jag träffade supertrevliga människor och lyckades bli inbjuden till en privat fest. Jag är fullt medveten om de fallgroparna du beskriver, men jag kan bara inte klaga på den upplevelsen jag själv hade. Då hade jag varit rätt puckad mot mig själv. Allt började med att jag bjöd en snubbe på whisky
Citat:
Ursprungligen postat av
Glostrup
Vi verkar hålla med varandra, och din fjärde punkt är den som jag lägger störst vikt vid i mitt inlägg. Punkt tre är väl relaterad också, eftersom att välja resmål som inte ligger inom budget knappast skapar förutsättningar för en bra upplevelse. Man kan ju inte förvänta sig att göra Tokyo på en budget för Tirana.
Och jag vidhåller att den personliga inställningen och grad av resvana gör hela skillnaden mellan en resa som är ”meh” och en som är ”tumme upp”. Jag såg ett halvt avsnitt av nåt teveprogram som hette ”noll stjärnor” (typ) och även där var det uppenbart att om man är villig att göra nåt bra av varje situation så finns det få riktigt dåliga situationer. Om jag mot förmodan skulle åka till en tysk småstad så vet jag att jag garanterat skulle hitta ett sätt att göra min vistelse där helt ok även om platsen totalt sett är trist. Inställning och resvana, helt enkelt; att kunna anpassa sig till utbudet och vara lite nyfiken.
Min poäng var även att Flashback ibland verkar vara fullt av aptrista människor som skulle lyckas ha en miserabel upplevelse om de så fick en gratisresa till en resort på Maldiverna där de fick sitta i en jacuzzi full med nakna brudar. Dessa människor bör nog, för allas skull, inte resa alls.
Alanya har jag inte varit i, men jag har inga problem med påstridig befolkning. Egypten är verkligen inte samma överallt, men om man bara rör sig i turistkvarteren så får man förstås förvänta sig att opportunistiska säljare försöker pungslå alla i närheten. Men varför dra hela Egypten över en kam för att Hurghada eller valfritt turistcentra är ett…turistcenter?
Precis, fast budget kan man ändå anpassa lite och försöka hitta gratis event om man känner att resekassan inte räcker till.
Dåligt resesällskap kan däremot lägga sig om en radioaktiv filt över hela vistelsen. Trust me, jag har min beskärda del av det här eländet. Det finns en anledning till varför jag har gjort så många ensamresor och absolut inte har ont av det.
När det gäller få något ut av stället så har jag allt mer börjat tvivla på överturistade destinationer. När folk håller på att trampa ihjäl varandra och få mobiler samt plånböcker stulna i Prags turistträngsel, så tog jag själv en tur till Plzen, Tjeckien.
Småstad ja, men jag lyckades ändå att ha en fantastisk vistelse där helt enkelt genom att varva ner. Ibland behöver man inte mer än uteservering, fin kvällssol och något annat än vad man har hemma. När stressen släpper så blir du omedvetet lite trevligare mot folk och folk blir trevligare mot dig.
Haha... Flashbacks klago-panel är ett av mänsklighetens mörka hörn.
Jag har tagit upp ämnet i resetrådarna tidigare. Många är hårda tuffingar på Örkelljungas hembygdsgård, men det räcker med att du skickar en sådan utomlands där bussarna har annan färg och där dajmchoklad med mintsmak inte finns för att tuffingen i fråga skall bli otroligt rädd och osäker.
En tjejkompis som sysslar med psykologi förklarade för mig att många hårda grabbar innerst inne blir som små barn och skiträdda när de plötsligt inte blir tilldelade säte på flyget jämte sin tjej som de annars anser att de är överlägsna mot.
Slutligen Alanya, när jag säger att Alanya suger så menar jag inte hela Turkiet. Fortfarande har jag Istanbul kvar på min bucketlist.