Första gången på LSD - trippen som förändrade mitt liv

Substans: LSD
Ålder: 20
Tidigare droger: Cannabis, Benzo

Hela denna tripprapporten utspelar sig i Bergen i Norge tillsammans med 6 andra personer.

Förberedelser
De jag bor med skulle egentligen ha tagit MDMA den helgen och jag skulle jobbat kvällsskift men när jag fick reda på att vi hade fått tag i 10 lappar LSD så bestämde jag mig för att sjukskriva mig från det passet och hänga på. Jag tar vanligtvis inte mycket droger alls men LSD har jag alltid velat prova så jag kände att det är nu eller aldrig. Jag har varit nyfiken på hallucinogener och har undrat hur det är att se saker som inte är där egentligen, helt omedveten om hur mycket djupare än så jag skulle komma under kvällen, och hur min syn på vad som egentligen är skulle komma att förändras.

Intaget
Vi hade planerat i förväg vilket set och settings vi var ute efter, och gav oss iväg med våra lappar i säkert förvar i väskan på väg för att leta upp en fin äng/glänta i skogen på det närmaste berget. Vi alla ville vara utomhus i naturen när det slog till, men ändå på lagom avstånd från civilisationen så vi inte behövde träffa andra människor. Vi började på måfå klättra upp för berget men det var alldeles för brant för att hitta någonstans bekvämt att sitta som inte heller skulle vara farligt att klättra ner för påverkad. När vi klättrat runt i en halvtimme och inte hittade något bestämde vi oss för att ta lapparna ändå och gå tillbaka och börja om på nytt. Vi fann en fin glänta lite för nära en gångstig men ändå helt ok läge och världens utsikt över Bergen. När jag sugit på lappen i ungefär en halvtimme så svalde jag den, tvingade i mig en banan som var det äckligaste jag ätit tack vare metallsmaken och sedan tog jag ett tuggummi som smakade fantastiskt. Det enda jag kände av var hur kul jag hade och hur tillfredsställd jag var med tillvaron, men jag hade en gnagande oro att det här var allt och att det inte skulle bli mycket mer än så. Jag hade inte behövt att oroa mig.

Första intrycken
Det första jag märkte var hur naturen böljade. Skogarna började vrida sig i periferiseendet och molnen började anta formationer. När jag försökte prata med mina vänner kände jag direkt hur min IQ reducerades och att jag blev oerhört fnissig och skrattig. Jag försökte förklara hur molnen formade sig likt spetstyg men kunde inte formulera mig eller ens prata för att jag skrattade så mycket, vilket kändes enormt bra och väldigt irriterande på samma gång. Jag hade tagit med ett block och en penna, så för att få ur mig lite av kreativiteten som vällde upp i mig så jag började rita det mönstret som kom till mig. Efter ett tag började jag känna en så stark connection med tre cirklar som jag ritat att det blev överväldigande och jag var tvungen att byta sida. Det började bli riktigt mycket flugor ute och jag kände att det var helt ok. Alla får vara här.

Jag kände att det var dags för ett äventyr så jag reste mig upp och gick ett varv i skogen. När jag kom tillbaka var jag helt chockad och kunde inte förklara vilket äventyr jag hade varit med om, fast jag nu i efterhand bara minns hur jag gick i skogen och myste med mossan, klev över grenar och lyssnade på Schpongle på högsta volym. Jag och S bestämde oss för att köra ett till äventyr direkt och det slutade med att vi klättrade upp på en sten och betraktade några trädgrenar och hur otroligt framstående och utmärglade de verkade vara. Hela världen fick ett djup som jag aldrig kunnat drömma om förut.

Hundattacken
Jag påbörjade efterhand en ny teckning där jag försökte rita saker som jag såg. Exempelvis såg ormbunkarna nästan photoshoppat bra ut just då så jag försökte rita av dom. Linjerna som jag ritade fick liv på pappret och jag kände att det inte fanns möjlighet att rita de dimensioner som jag just då såg. Jag blev själv platt och tvådimensionell i skuggan av mina fantastiska fantasier. Jag kunde anstränga mig och emellanåt se på teckningen som en nykter person, men sedan slappna av och komma tillbaka till den synvinkeln som LSD precis gett mig med äkta liv och djup. Det var som att jag helt plötsligt fick tillgång till all min fantasi och det kändes mer verkligt och mer äkta än den världen jag normalt sett befinner mig i. Här började jag reflektera över trippen och insåg att det skiljde sig stort från mina förväntningar. Det jag trodde skulle vara som ett cannabisrus med hallisar var istället som ett helt nytt medvetande. Som att ha gått upp en nivå till en annan värld där saker var så mycket mer levande, där man skapade sin egen verklighet och hade ett levande förhållande till sin omgivning. Jag minns att jag inte ville gå tillbaka till att leva i en värld där jag tänkte logiskt istället för att känna efter med sinnena och se saker så som de egentligen är.

Helt plötsligt väcks jag i mina tankegångar av en hund. Jag vet inte vart den kom ifrån men jag njuter av dess närvaro och förstår inte varför folk omkring mig börjar bli nervösa. Det tar mig lång tid att inse att hunden är lös, att det är en bulldogg som faktiskt har sprungit ifrån sin ägare och som aggar mot oss. Ägaren står på gångstigen och försöker ropa tillbaka den. Jag får en slags surrealistisk insikt i att den här hunden skulle kunna bita oss. Jag bestämmer mig för att jag inte vet hur jag ska handskas med situationen utan vänder mig istället bort och fortsätter rita frenetiskt på teckningen jag tidigare påbörjat. När hundägaren kommer och ska hämta hunden så försöker jag tvinga ned mig själv till ett nyktert tillstånd men kommer snart på att jag inte har den blekaste aning om hur en normal person beter sig. Istället sitter jag i skräddare på gräset, försöker prata med hunden och vägrar släppa greppet om mitt ritblock.

TV-spel
När hundägarna gått och jag återhämtat mig känns det som att bubblan blev spräckt, att folk kunde hitta oss där. Vi flyttar därmed upp i skogen ytterligare. Jag bestämmer mig för att utforska omgivningarna och sätter än en gång på musik och går iväg. Jag lyssnar på Magic Monkey Juice av Younger Brother och när musiken verkligen kickar igång så känner jag att det här är världens i särklass bästa låt. Jag förstår inte hur jag inte kunnat känna den här låten förut på det sättet som jag känner för den nu. Jag börjar springa på stigen och får känslan av att vara i tv-spelet Crash Bandicoot, sättet träden kommer emot mig när jag springer där, naturens färger och detaljer och sättet jag inte behöver tänka på var jag sätter ned fötterna utan precis som i ett tv-spel behöver jag bara styra och säga 'framåt'. Det finns ingenting att skada sig på, att ramla är otänkbart. Helt plötsligt ser jag E som jag skildes ifrån i början av trippen. Jag skrattar och går mot henne och den andra personen som är med henne. Jag vinkar, hon vinkar tillbaka, den svarta 5-åriga tjejen som E umgås med vinkar med tillbaka. Jag börjar inse att det inte är E alls, utan två random norska barn och så kommer jag här, ett skogsmonster på LSD och vinkar åt dom. Jag får en stark insikt av min egen creepyness och springer rakt genom vegetationen tillbaka till de andra.

Timmerstugan
Hittills har hallucinationerna inte varit mer än mönster, färger och former i kombination med ett helt förändrat synsätt men när jag bestämde mig för att klättra upp på berget så ändrades det. Jag börjar nu komma upp i peaken och vet inte vad klockan är alls. Jag klättrade upp för berget, ignorerade stigarna utan gick där naturen kändes mest lockande och jag kände att jag fick en nära relation med naturen, en ömsesidig relation där jag fick styra över naturen med mina sinnen och jag kunde känna om den var nöjd med mig. Den visade mig sina känslor genom att förmedla ett "mood" i skogen, ibland glatt och välkomnande och ibland kusligt. Det kunde bli riktigt obegaglig och då fick jag påminna mig själv om att jag trippade, och kanske byta låt. Jag ser någonting stort sitta på ett träd, det är en skalbagge. Jag uppskattar den till att vara 20 till 30 cm lång och den ser rätt ondskefull ut. Jag tänker först ta en omväg men nyfikenheten tar över och jag går fram och tittar närmare. Jag måste nästan peta på den innan jag slutar se skalbaggen och börjar se en vadderad handske som någon hängt upp på ett träd. Jag fortsätter min klättring uppåt.

Jag är snart uppe på berget och jag känner för att dansa. Jag klättrar upp på en väldigt stor sten med fin utsikt och stampar ner foten hårt mot underlaget. Jag ser att från min fot går en puls av färger som sprider sig ut i stenens fibrer. Jag låter musiken uppsluka mig och låter granarnas grenar växa i takt med musiken och jag upplever att naturen dansar med mig. Jag minns att jag tänker just då att jag inte någonsin har upplevt dans egentligen förrän nu och det var fantastiskt att uppleva att hela världen svarade på musiken och mina rörelser. Jag dansar min väg uppåt och kommer till en timmerstuga, eller mer som ett vindskydd. Jag sitter här och begrundar mina byxor i vad känns som en halvtimme innan jag upptäcker att skogen har bytt mood. Jag ser helt plötsligt spöklika grenar som sträcker sig mot mig som utsträckta klor och jag börjar få panik. Jag tar mod till mig och tänker att jag måste göra det som naturen inte förväntar sig av mig och bara gå rakt emot de läskigaste träden, så gjorde jag det och påbörjade min vandring ner för att hitta mina vänner.

Jag hittar på vägen en fin utsiktsplats med picnicbord så jag slår mig ner och ser på utsikten. Det går då och då förbi vanliga människor och jag känner inte någon tillhörighet med dom överhuvudtaget. Det är som om de vore en annan ras. Jag vet inte hur jag ska bete mig för att vara normal. Hur sitter en person som är ute och kollar på solnedgången? Sitter den rakt eller avslappnat? Sträcker lite på sig? Jag började noja och tyckte till och med att jag såg några poliser som var ute och gick men förstod redan då att det var paranoia. Jag träffade min vän som jag upptäckte mådde ganska dåligt och hade handskats med en snetripp under den tiden jag varit borta. Vi satte oss i några blåbärsbuskar och pratade om tomheten i det vanliga medvetandet innan vi bestämde oss för att gå hem.

Två verkligheter
På vägen hem så verkade gatan och husen omkring tecknade. Allt verkade taget ur filmen "Waking Life" och det var riktigt mysig stämning. När jag kom hem upptäckte jag att två personer hade tagit ännu en lapp och var på väg upp igen medan jag kände mig på väg ned. Jag tittade på vad jag hade ritat på min teckning under kvällen och helt plötsligt fick jag ett flow som jag aldrig kan beskriva. Linjerna visade sig på pappret innan jag ritat dom så allt jag behövde göra var att följa efter med pennan. Jag ritade som besatt. Det kändes som att min hjärna hade en bild men inte ville släppa den till mig mer än en linje i taget. Samtidigt som jag ritade började jag hamna i tankeloopar som jag inte kunde ta mig ur. Jag pendlade mellan ett helt nyktert, nästan övernyktert humorlöst tillstånd, tillbaka till ett tillstånd när jag fortfarande var där, i det helt befriade tillståndet. Resultatet blev att jag som nykter försökte bete mig normalt men som trippad verkligen inte kunde. Problemet var att jag inte insåg att jag fortfarande trippade, jag kunde inte greppa vad som var verklighet. Det kändes som att jag försökte vakna men hade fastnat i någon halvmedvetenhet. Jag flippade ur totalt inombords men kunde inte förklara för någon annan då jag var så otroligt rädd att de skulle säga att jag inte var trippad fortfarande utan att det var så här verkligheten kommer vara nu. Det tog minst en timme innan jag lyckades komma ner tillräckligt för att bestämma hur hög jag var.

Down time
När jag lugnat ned mig kunde jag äntligen lyssna på andra människor och deras upplevelser från kvällen. Vi gick ned till vattnet, lyssnade på musik och gosade med asfalten ett tag innan vi avslutade kvällen med en joppe. Joppen väckte liv i synen igen och jag kunde återigen se djupet i mönster och livet i tavlor. Jag fick ut mycket njutning av hemsidan http://weavesilk.com/ och efter en lång dag sov jag som ett litet barn.

Sammanfattningsvis var LSD allt jag önskat och mer. Efter att ha levt i ett högre medvetande är jag frälst och kommer fortsätta med hallucinogener någon gång om året (minst) för att lära mig mer om mig själv och för att lära mig måla på riktigt. Nästa mål är en aya-cermoni.

Ps. Hundra tusen fästingar senare hade ingen av oss borrelia eller TBE, men kan rekommendera heltäckande kläder om ni ska köra ute i naturen som vi gjorde.
ps2. Det var en vecka sedan jag tog LSD nu och mitt synsätt på världen har förändrats helt.

Det tar tid att smälta upplevelser som dessa. Du kommer nog finna harmoni, men om några månader kommer du nog med största sannolikhet att se världen som du gjort tidigare. Fast vara lite lugnare.

Skön Tripprapport!

Väl skrivet! Verkar som att du hade en överlag mycket trevlig resa

Låter som en riktigt jävla bra tripp! Härligt! bra skrivit ocksÅ! =)

skön rapport 5/5
känner igen mig till 100% på din nergång med att känna sig nykter och nojjan av att fastna i den känsla, fick exakt samma när jag käkade tryfflar några veckor sedan

Bra rapport.

Ja, den här trippen höll jag hela tiden i huvudet att jag trippar, inget kan skada mig och jag kommer aldrig att dö. Nästa gång ska jag även hålla i huvudet att jag alltid kommer att landa. Men nästa gång kommer nog bli stabilare för nu vet jag att sådana tankeloopar kan uppkomma och kan nog hantera det bättre.

Tack för all feedback. Skrev det här precis dagen efter så har fått lite mer perspektiv på det nu men det kändes bra att posta det som jag skrev då för det kändes mer från hjärtat.

Tänkte lägga upp bilder på det jag ritade:

Första bilden som hade tre cirklar på som jag spenderade någon minut på:
http://postimg.org/image/8pmm4scev/

Andra bilden som jag ritade till och från på hela kvällen:
http://postimg.org/image/69ksqxuc7/

Känns riktigt bra att ha dessa bilder att se tillbaka på då jag kan se olika motiv i den andra bilden som jag känner igen från olika stadier i trippen så tills nästa tripp har jag nu förberett mig med canvas, målarfärg, ritblock, pennor med olika hårdhet etc. istället för ett collegeblock och en bläckpenna.

Nästa tripp ska spenderas hemma med musik, målarfärg och mitt eget huvud.

Jag älskar verkligen din idé att måla medans du trippar. Det är definitivt något jag tänker utforska i framtiden.

Vilken bra rapport! Känner igen mycket i det du skriver, och bilderna du ritat sen då, riktigt häftiga!