Jag har försökt söka på internet efter fall där en mördare som under hela sitt liv undsluppit rättvisan erkänner sitt dåd i sitt testamente, men inte ett enda exempel hittade jag! Har det verkligen aldrig hänt?? Det måste ju ske lite nu som då att mördare kommer undan - orsaken till att man så sällan hör om det måste väl helt enkelt vara det stora mörkertalet... Många av de mord som aldrig uppklaras är säkert inte ens uppenbara mord; de kan ju se ut som fall av sjukdom eller olycka...
Händer det inte allt som oftast att mördare som lyckats lura lagen känner sig mindre säkra på om de kan lura Gud?? Dessa kanske erkänner sina dåd på dödsbädden - men om man vill gardera sig från gudomliga straff utan att riskera världsliga konsekvenser torde det väl ändå vara att erkänna i sitt testamente?? Att erkänna för en präst med tystnadsplikt är givetvis också ett alternativ, men även mördare kan ju tro på jordlig rättvisa också, och faktiskt unna sitt offers anhöriga sanningen...
Låt mig nu höra om några sådana fall finns! Jag matade inte Google med några sökkommandon i stil med citationstecken och därför är det fullt möjligt att eventuella träffar försvann i de missförstånd som orsakades av att både "will" och "testamentet" kan betyda andra saker... Men om ni känner er säkra på att det inte finns några kända fall av testamentesekännanden (eller bara ett eller två fall i hela världshistorien) vill jag gärna ha så sofistikerade gissningar på varför!
Min egen gissning är att mördarna är att mordoffrens anhöriga blir nekade sanning för att mördaren tänker på sina egna nära och kära... Ett dödsbud är ju illa nog; att det samtidigt uppdagas att ens mysiga mormor var en mördare kan nog räknas som ett solklart fall av salt i såren... Och om två chocker inte är nog kommer det kanske ytterligare en: Arvet decimeras av skadestånd som skall gå till offrets kvarlevande släktingar! Och med "decimera" menar jag inte ordets egentliga betydelse - *.9 - termen kommer från kollektiv bestraffning i Romarrikets militär och innebar att var tionde soldat blev avrättad; deci- betyder ju faktiskt tiondel! Eftersom mannen på gatan idag varken behärskar latin, historia eller matematik har decimering nu kommit att innebära radikal reducering (*~.1) och jag kan tänka mig att det är det som händer med arvet i ett testamente som erkänner mord??
Även om min teori om mördarens anhöriga borde förklara varför erkännanden i testamenten inte är vanliga tycker jag dock inte att den duger fullt ut... Att alla världens länders historia inte nedtecknat ett enda fall av denna art kan väl knappast förklaras så enkelt?? Min teori haltar på flera punkter:
1. Det måste finnas många mördare utan nämnvärda relationer till sina anhöriga, eller utan vilja att ta hänsyn till vad de får för arv och minnen
2. Det måste finnas många mördare som känner stor lust att avslöja sanningen - om inte av etiska skäl så kan de helt enkelt vilja skryta med att de mördat sin ärkefiende utan att åka dit eller varit seriemördare som gäckat rättvisan i decennier
3. Att mördarens anhörigas arv blir offrets anhörigas skadestånd kan inte vara fallet med lagverken i historiens samtliga tider och platser; jag finner det rimligt att anta att det finns eller har funnits exempel på lagar som omöjliggör postumt utdömande av skadestånd - detta kan därför inte duga som fullständig förklaring till frånvaron av fall förekommande i historien
Nu vill jag höra hur DU tänker! Som jag ser det har du tre alternativ: Antingen måste du hitta fall av testamenteserkända mord eller så måste du hitta en förklaring till frånvaron som till motsats till min verkligen är plausibel! Eller så måste du medge att detta verkligen är ett mysterium, vilket alltså är min slutsats! OBS! Kommer du fram till att det inte går att begripa varför du inte lyckades hitta exempel på denna företeelse skall du inte tyst notera detta för dig själv för att sedan göra något annat! Nej, då vill jag att du skriver det i tråden, eventuellt tillsammans med er minst sämsta förklaring till varför! Jag har själv verkligen bemödat mig med att först leta upp exempel, sedan förklara varför man med stor rimlighet kan anta att detta BORDE ha hänt under historiens gång, sedan göra mitt bästa för att försöka förklara varför det inte finns några kända fall för att sist avfärda min egen förklaring som orimlig! För allt detta besvär vill jag att DU (ja, just du!) som läser detta unnar mig och min tråd ett litet inlägg!
Händer det inte allt som oftast att mördare som lyckats lura lagen känner sig mindre säkra på om de kan lura Gud?? Dessa kanske erkänner sina dåd på dödsbädden - men om man vill gardera sig från gudomliga straff utan att riskera världsliga konsekvenser torde det väl ändå vara att erkänna i sitt testamente?? Att erkänna för en präst med tystnadsplikt är givetvis också ett alternativ, men även mördare kan ju tro på jordlig rättvisa också, och faktiskt unna sitt offers anhöriga sanningen...
Låt mig nu höra om några sådana fall finns! Jag matade inte Google med några sökkommandon i stil med citationstecken och därför är det fullt möjligt att eventuella träffar försvann i de missförstånd som orsakades av att både "will" och "testamentet" kan betyda andra saker... Men om ni känner er säkra på att det inte finns några kända fall av testamentesekännanden (eller bara ett eller två fall i hela världshistorien) vill jag gärna ha så sofistikerade gissningar på varför!
Min egen gissning är att mördarna är att mordoffrens anhöriga blir nekade sanning för att mördaren tänker på sina egna nära och kära... Ett dödsbud är ju illa nog; att det samtidigt uppdagas att ens mysiga mormor var en mördare kan nog räknas som ett solklart fall av salt i såren... Och om två chocker inte är nog kommer det kanske ytterligare en: Arvet decimeras av skadestånd som skall gå till offrets kvarlevande släktingar! Och med "decimera" menar jag inte ordets egentliga betydelse - *.9 - termen kommer från kollektiv bestraffning i Romarrikets militär och innebar att var tionde soldat blev avrättad; deci- betyder ju faktiskt tiondel! Eftersom mannen på gatan idag varken behärskar latin, historia eller matematik har decimering nu kommit att innebära radikal reducering (*~.1) och jag kan tänka mig att det är det som händer med arvet i ett testamente som erkänner mord??
Även om min teori om mördarens anhöriga borde förklara varför erkännanden i testamenten inte är vanliga tycker jag dock inte att den duger fullt ut... Att alla världens länders historia inte nedtecknat ett enda fall av denna art kan väl knappast förklaras så enkelt?? Min teori haltar på flera punkter:
1. Det måste finnas många mördare utan nämnvärda relationer till sina anhöriga, eller utan vilja att ta hänsyn till vad de får för arv och minnen
2. Det måste finnas många mördare som känner stor lust att avslöja sanningen - om inte av etiska skäl så kan de helt enkelt vilja skryta med att de mördat sin ärkefiende utan att åka dit eller varit seriemördare som gäckat rättvisan i decennier
3. Att mördarens anhörigas arv blir offrets anhörigas skadestånd kan inte vara fallet med lagverken i historiens samtliga tider och platser; jag finner det rimligt att anta att det finns eller har funnits exempel på lagar som omöjliggör postumt utdömande av skadestånd - detta kan därför inte duga som fullständig förklaring till frånvaron av fall förekommande i historien
Nu vill jag höra hur DU tänker! Som jag ser det har du tre alternativ: Antingen måste du hitta fall av testamenteserkända mord eller så måste du hitta en förklaring till frånvaron som till motsats till min verkligen är plausibel! Eller så måste du medge att detta verkligen är ett mysterium, vilket alltså är min slutsats! OBS! Kommer du fram till att det inte går att begripa varför du inte lyckades hitta exempel på denna företeelse skall du inte tyst notera detta för dig själv för att sedan göra något annat! Nej, då vill jag att du skriver det i tråden, eventuellt tillsammans med er minst sämsta förklaring till varför! Jag har själv verkligen bemödat mig med att först leta upp exempel, sedan förklara varför man med stor rimlighet kan anta att detta BORDE ha hänt under historiens gång, sedan göra mitt bästa för att försöka förklara varför det inte finns några kända fall för att sist avfärda min egen förklaring som orimlig! För allt detta besvär vill jag att DU (ja, just du!) som läser detta unnar mig och min tråd ett litet inlägg!
