Pappaledigt - Fantastiskt eller bara jobbigt.

Har precist startat en pappaledighet på 6 månader och har funderat länge på hur detta halvåret ska bli.

- Ena sidan känner att det kan bli skoj och spännande
- Andra sidan känner att det kommer att bli skitjobbigt med två småbarn (1 på dagis halvtid) samt att helt plötsligt få sköta stora delar av hemmet själv som t.ex. tvätta, städa, handla, passa barnen, laga mat, sköta huset, greja i trädgården m.m m.m.

Jag är övertygad om att det tar några veckor att komma in i rutinerna och att det kanske går smidigt sen.

Har ett bra och spännande jobb med massa trevliga kollegor som jag gillar att gå till.

Min fråga är...är det ok att inte gilla föräldraledigheten (jag älskar självklart mina barn)?
Är det fler pappor där ute som känner så?

//Pappa

Måste du ta ut så mycket ledighet på en gång då? Jag har en kollega som ska börja ta ut sin pappa ledighet nästa vecka, fast han har spritt ut de så han är ledig varje fredag fram till jul istället för att flänga ut alla lediga dagar på rad, du kan ju ta ledig 2-3dagar i veckan istället ifall du nu tycker det är så roligt att jobba?

Minstingen ska börja på dagis vid årsskiftet så jag måste ta heltid. Gjorde som du sa med andra barnet men problemet då var att man kunde inte koppla av jobbet och jobbade lite på dagarna hemifrån dvs. varken hackat eller malet.

Det är skitjobbigt att vara föräldraledig i den situation du beskriver, been there, done that... Det är knappt värt att ha den äldre på dagis iom att man knappt har lämnat förrän det är dags att hämta. Glöm att du hinner hela din To do-lista med handla städa etc i den situationen.

Ja, det är ok att tycka situationen är jävligt jobbig samtidigt som man älskar barnen.

Ja du, själv har jag precis avslutat pappaledighet på 14 månader och det jag kan säga är väl att det blir lite vad man gör det till.
Mina tips är väl:
Satsa på att vara ute mycket och försök hitta på något varje dag, annars blir det lätt att man kommer in i ett beteende där man bara sitter av tiden.
Släpp lite tanken på att allt måste vara så perfekt hela tiden. Det är ok om det inte alltid är städat hemma. Det är bättre att du satsar på att göra saker som är roliga för dig och ditt barn.
Passa på att powernappa när minstingen sover.
Det är helt ok att inte alltid tycka att det är så jävla kul att vara med barnen.
Lycka till och hoppas du får en bra tid med ditt barn.

Har aldrig hort nagon saga att det inte ar jobbigt att vara foraldraledig snarare sager alla att det ar manga ganger jobbigare an att jobba. Men alla verkar gilla det i viss man anda.

mvh Ej foralder

Jag har två barn tätt som jag är föräldraledig med. Det är rätt bra tufft i början men du kommer in i lunken efter ett tag. Bara att acceptera att den enda fria stunden du kommer få på dagen är om du lyckas få dem att sova samtidigt (då använder man för det mesta den stunden till att just sova själv).

Satsa hårt på att aktivera dem, är den stora inte på dagis så kör en aktivitet på förmiddagen och en på eftermiddagen, behöver inte vara stora grejer, gå till en lekpark eller ta med dem och handla mat. Små barn är ofta jäkligt bra på att hålla sig lugna om de känner att de får vara med när du till exempel lagar mat eller städar.

Sen blir det lättare och lättare hela tiden också. Nu sitter de till exempel i lekrummet och håller varandra sällskap medans jag tar en öl och slötittar på flashback.

Det är lite jobbigt på ett annat sätt.
Jag själv har en stor del av mitt sociala nätverk på jobbet så för min del så var det mest det jag saknade.
När man träffar andra föräldrar så blir det lätt att alla samtal ska handla om ungarna vilket efter en stund blir så satans uttjatat.
Sen för min del så var det ju sjukt mycket slappare att vara föräldraledig.
Kunna ta en tretimmars promenad i parken en solig dag är ju knappast något jag kan göra på arbetet.

Tack för alla svar :-)

Lite som mina tankar går...aktivera...sov när det är möjligt...barnen i fokus...inga förväntningar...ok att tycka detta suger ibland...skiten springer inte iväg.

//Fiskarn.

Nu är inte jag pappa,men mamma.

Jo,man får tycka att det är tråkigt med föräldraledighet. I perioder höll jag på att bli tokig av att inte ha speciellt många andra vuxna människor runt mig att prata med. Sömnbrist,bebis och så amning på det förvandlar helt klart hjärnan till mos.

Som andra sagt så är det bäst att inte isolera sig. Kolla upp om du har vänner som också är föräldralediga. Kyrkan har ofta sånggrupper, biblioteken har sagostunder och föräldracafe. Se till att försöka gå ut varje dag även om det bara är en promenad runt kvarteret.
Aktivering är bra,men tillåt dig också att göra ingenting med bebisen.

Sen får du också tänka på att ditt främsta "jobb" som föräldraledig är att ta hand om barnen och inte go insane själv av sömnbrist. Först därefter kommer hemmet. Att fixa det mest elementära som middag och lite tvätt och disk är ju att föredra,men resten kan säkert din partner hjälpa till med efter jobbet/ni hjälps åt om helgerna.
Se också till att du får din egentid. En joggingtur på kvällen,en tur till stan själv på helgen,en sovmorgon.

Jag var hemma själv i 8 månader och tyckte helt klart att det var en underbar tid,men också väldigt utmattande. Mycket lugnare att jobba och universitetsstudierna som jag håller på med nu är en walk in the park i jämförelse

De flesta farsor brukar ju ta över ansvaret och föräldraledigheten när "det jobbiga" börjar, d.v.s när barnet är runt 1 år. Innan har ju ungen mest varit en hjälplös klump, men nu är det mer aktivt, sover mindre samt kräver mer översyn och engagemang än tidigare.
Detta är vanligtvis jobbigare än vilket arbete som helst att hantera, såväl psykiskt som fysiskt, från tidig morgon till sen eftermiddag/kväll när man får lite avlösning. Visst, kan det vara roligt mellan varven också. Åtminstone en liten del av dagen.
Själv tänker jag aldrig mer vara föräldraledig på heltid. Fyfan!