Att inte får utlösning.

Runkar gör de säkerligen, men den riktigt intressanta frågan är vad det är de fantiserar om när de gör det. Jungfru Maria kanske? Maria Magdalena? Korgossar? Petrus?

"Folk" som Bogomil skriver kanske är i överkant. Det finns säkert miljoner munkar världen över inom olika religioner som inte flippar ur. Men, många gör ju faktiskt det förr eller senare. Vilket vi sett i övergrepp och kontakter med prostituerade världen över. Att nå "gudomen" eller nirvana eller vad religionen nu förespråkar görs genom celibat, eller ett faktiskt utövande och utökande av den sexuella förmågan inom munkväsendet. Jag tycker kanske att celibatet är en svår väg att gå och den andra vägen är att föredra. Jag har personligen utövat båda metoder. Min erfarenhet av tantra är att den sexuella metoden är effektivare, för mig. Och egentligen för de flesta om dogmer och överhetens inflytande överges.

Celibat fungerar också, men det kräver en viss personlighet och stark vilja (eller tro). Jag har varken tydligen. Men att ha krav på utövarna till det ena eller andra är inte riktigt så bra. Det transcendentala kan nås ändå. Man måste vara ärlig för sig själv och sina egna begär, inte för att "det är så". Därför finner jag sanatana dharma överlägsen de abrahamitiska religionerna. Vägen till frälsning och upplysning kan nås via flera vägar.