kan man få ljuset att uppnå högre än ljusethastighet ?

Fotoner påverkas inte av EM-fält. Och om de kan spridas mot virtuella partiklar... vet jag inte. Det brytar mot energiprincipen, väl?

Nu använde jag fel ordval. Tänkte på att partiklarnas laddning påverka fotonerna. Du har ju rätt med energiprincipen... Inte helt omöjligt att saker och ting jämnar ut sig så att energiprincipen upprätthålls, på ett sätt som vi inte vet....

Här är en länk som behandlar ämnet:

http://www.livescience.com/29111-spe...-constant.html

Två papper.

Dessutom har fotoner från GRBs mätts och pekar på att rummet inte är "grainy" (till en viss grad dvs). Detta hade varit mätbart i det experimentet. (Kan inte hitta pappret atm)

Inte till första, andra eller tredje ordningen, men väl till fjärde. Jag vet inte om man ens kan prata om att spridas mot virtuella partiklar, virtuella partiklar är något man använder i serieutvecklingen för spridningsamplituder mellan verkliga partiklar. De spridningsprocesserna lyder under energiprincipen.

Ja, självklart. Steg 1. Filma en tänd ficklampa. Steg 2. Kolla på filmen och spola fram den. Grattis, du har hittat en hastighet snabbare än ljusets.

Problems Einstein

Okej, men virtuella partiklar är väl kanske fel ord för det. Det artikeln pratade om är kvantfluktuationerna som uppstår i vakuum. Hur funkar det?

Naaaww, vad gullig den är när den är arg.
Någon som är lite ledsen över att ha IQ-fiskpinne?
Du har inga kunskaper i ämnet och det är därför vi "dissar" dig

Vilka kvantfluktuationer? Vakuumet är vad vakuumet är, det fluktuerar inte eller något sånt. Det är när man vill räkna ut dess egenskaper, t.ex. dess energi, då använder man störningsräkning och då dyker "virtuella partiklar" upp i ens beräkning. Men dessa är som sagt bara en matematisk grej, man gör en serieutveckling och kallar termerna som dyker upp för "virtuella partiklar" eftersom Feynman kom på att man kunde rita små diagram för att underlätta störningsräkningen. Många som inte kan matematiken gör sen felet att tolka dessa som fysiska partiklar som fluktuerar in och ut ur existens, men detta är inte vad matematiken beskriver. Och sen sprids denna missuppfattning vidare genom populärvetenskap och också bland fysiker som inte behärskar kvantfältteori.

Artikeln i fråga (av Urban et al.) verkar väldigt skum och känns som ett exempel på fysiker som inte kan någon QFT och därför har en felaktig intuition. De använder inte någon kvantfältteori alls, utan gör konstiga antaganden om ett vakuum innehållande en massa parproducerade virtuella fermioner och beräknar sen allting klassiskt. Detta känns som ett väldigt skumt sätt att behandla en fråga som är så djupt kvantmekanisk, och låter inte alls övertygande. De vill beräkna vakuumets permeabilitet och permitivitet, och bör då göra detta kvantmekaniskt med störningsräkning; inte genom att göra konstiga antaganden och sen räkna klassiskt. Jag misstänker att författarna är experimentella fysiker, för en teoretisk fysiker hade nog aldrig hittat på det där. Och detta bekräftas om man tittar på vad författarna tidigare har publicerat, för övrigt; de är experimentella fysiker och astronomer.

Nej du kan inte få en foton att färdas snabbare än c (ljusets maxhastighet) pga tidsdillation. Om du slår upp den fysiska formeln som jag inte kan utantill så ser du att desto närmare c du kommer desto långsammare går tiden för dig relativt allt annat. Det blir som en naturlig spärr där ljuset "saktar ner" när det kommer nära c

Okej, jo. De kraftbärande partiklarna är jag med på, men hur är det med de partiklarna man i vardagstal kallar kvantfluktuationer? Något med Klein-Gordon fältet vill jag minnas?

Som sagt, det man i "vardagstal" (heh) kallar kvantfluktuationer är något man får när man läser in för mycket i Feynmandiagram. Universums vakuum har en del olika egenskaper, t.ex. har det någon form av energi (se Casimir-effekten), det har en permeabilitet och permitivitet, Higgs-fältet har ett nollskiljt vakuum-förväntansvärde och så vidare. Det är när man kvantmekaniskt beräknar dessa egenskaper som man får Feynmandiagram, och om man tolkar dessa diagram som att de representerar något som faktiskt fysiskt händer, så får man en bild av "kvantfluktuationer" och virtuella partikelpar etc., men jag tycker detta är att lägga alltför stor vikt vid en viss beräkningsmetod, för vi kan ju i princip beräkna samma sak på ett annat sätt och då aldrig se något som påminner om virtuella partiklar. Men det låter häftigt och är ganska enkelt att visualisera, så därför har det språkbruket blivit så pass spritt, skulle jag tro.

Sen, Klein-Gordon fält är bara ett annat namn på skalära fält, och det enda skalära fältet vi vet existerar är Higgs. Så jag förstår inte riktigt vad du menar eller syftar på.