blind och döv katt, funkar det?

Om katten är frisk för övrigt och klarar sig så tycker jag inte ni ska avliva den. Troligtvis blir inte katten så mycket äldre ändå eftersom att han på ganska kort tid förlorat både hörsel och syn. Men kan han gå, hitta lådan och orientera sig hyfsat så låt han leva. Ni skulle även kunna sätta i lampor t.ex i kontakter vid väggarna eller nära matskålar så lär sig säkert katten vart den står efter ett tag. Om den fortfarande ser ljus som ni säger.

Ett svårt beslut.
Med tanke på döv-blind så tror jag inte att katten direkt lider. Har hört om andra i situationen.
Sedan får du försöka tänka dej in om katten har någon livskvalitet som det är nu.
Nu är ju katter och människor helt olika i situationer. Vi kan knappast sätta oss in i exakt vad katten
upplever.
Nu är det ju inte helt akut men du får tänka till och försöka avgöra hur katten mår.

Vad som är viktigast är nu att ni inte möblerar om, allt bör få ha sin plats. Dom lär sej efter sitt känselsinne.
Som med äldre människor också blir förvirrade om saker och ting förändras.

Givetvis får hon inte ens gå ut på altanen ensam.
Ge henne mycket uppmärksam och fundera på om hon har något ut av livet.

Sedan, har ni ingen veterinär som kan komma hem till er och låta henne sluta i sín vanliga, trygga miljö. Man får givetvis betala lite extra men jag anser att det får man ta för att låta katten slippa stress och oro.

Tack för era svar.

Jag har observerat katten under kvällen och jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Hon ligger mest stilla, sover ibland men är vaken också. Det är iofs inget konstigt, så har hon ju gjort innan med. En 16årig katt är ju inte så aktiv. Men jag oroar mig för att hon inte äter, jag tror hon har svårt att hitta maten. Eller jag vet inte, hon kanske inte är hungrig, kan struma-medicin hjälpa så snabbt? Samtidigt har hon hittat ett nytt favoritställe där hon aldrig sovit innan, och nu hittar hon dit utan större bekymmer så hon verkar lära sig snabbt.

Däremot upptäckte jag, vad jag tror är, en böld på nacken innan. Troligen från ett slagsmål för några veckor sen. Googlat lite och det verkar enbart vara operation som gäller, vilket inte känns som ett alternativ.
Självklart menar jag inte att hon kommer få gå med bölden nu, utan vi får ju ta henne till veterinären igen. Och då lär det ju bli avlivning ändå.

Börjar luta mer och mer åt det hållet. Som sagt kan jag inte ta beslutet helt själv men det kommer nog bli så till slut. Så oerhört jobbigt att veta att min älskade kisse inte har många dagar kvar.
Fan.

Verkar som din åldriga katt visar att den vill leva kvar. Anpassar sej efter både blind och dövhet. Börjar vara mer eller heltid inne. Låter er lyfta upp och gosa med den. Du gör helt rätt som pratar och visar den lite att du är på gång att lyfta upp den.

Döv, blind, böld och av nån anledning strumamedicin -då kan man börja fundera på avlivning.

Däremot tycker jag i allmänhet vi är för snabba på att "döma" ut våra husdjur. Husdjur får skador och husdjur åldras då får man försöka se det som en del i den process som kallas leva istället för snacka om "värdigt liv" för ett djur.

När katten börjar dra sig undan, ej vill bli upplyft, äter mer sällan DÅ kan ni börja tänka på avlivning. Vi måste nog dock börja ge husdjuren mer "tilltro", de pallar vara gamla de med. Ska man snacka värdighet är det väl egentligen värdigare att låta djuret gå hädan när det själv kommit till den punkten än att ta det till avlivning för att man anser husdjuret "förbrukat", "ej kan leva fullt ut" etc. Det handlar nog mer om vår egen dödsångest och inställning till att bli äldre än "värdigt" liv för husdjuren.

Ja, Jenny747 känns mer som en psykopat, tar hand om en katt men när den börjar bli lite gammal och jobbig att ha och göra med så dödar hon den. Hur skulle det kännas om någon kom och dödade dig bara för att du blev blind och döv?

min polare har en döv hund med ett blint öga..han funkar bra och dom sklle aldrig avliva han..låt polarn få va me tills det är dags att kasta in handduken..så länge han inte plågas.

Psykopat, hon försöker ju göra det som är bäst för katten. Har hon inte råd med den vård katten behöver och som katten ändå kanske inte överlever (söva gamla katter är extra riskfyllt, och det är alltid riskfyllt, även med en vuxen frisk katt i sina bästa år) så är det ju bättre att låta missen kila vidare än att ha den vid liv tills den har lidit ihjäl av sviterna av sina plågsamma sjukdommar.

Däremot är det ju värt att höra med veterinären vad det kostar med böldopperationen, vilka chanserna är till återställelse osv innan man bara säger tack och hej. Låter som om katten klarar bra av att leva några år till, och verkar inte ha några bekymmer med att bli innekatt, och då försvinner ju en massa risker till skador (som bölden vilken uppstod efter en fajt) så det kan nog bli en två år till.

Mycket kärlek och interaktion när katten är vaken så att den inte har FÖR tråkigt bara och känner sig älskad. Beröring är viktigt för alla däggdjur, men främst unga och gamla, då de faktiskt kan dö i avsaknad av det.

Jag vill absolut att kissen ska dö en naturlig död, det är väl det alla djurägare vill? Men samtidigt tycker jag det känns onödigt att hon ska lida när det finns ett annat alternativ. Ett alternativ som jag tycker borde finnas för människor också, men tyvär är dödshjälp inte lagligt ännu.

Det känns tråkigt att det tillstött såhär mycket den senaste tiden, hon är ju egentligen pigg för att vara 16 år, och så kommer detta.



Om jag blev både blind och död så är väl snarare frågan om jag inte skulle vilja dö? Och om jag var gammal (16 år på en katt motsvarar tydligen 80 hos en människa) och helt plötsligt skulle behöva opereras - frågan är om jag inte hade önskat lite då att operationen misslyckades och jag fick dö.

Men såklart, det kan man bara spekulera om.


Precis, men hur vet man när en katt plågas?



Vi hade en diskussion om detta idag. Alla är överrens om att en operation inte är ett alternativ, men sen är vi inte överrens om hur vi ska gå tillväga ändå. Jag tycker väl, nu när bölden tillstött, att det kanske är dags att låta henne gå, även om det känns sjukt jobbigt. Resterande familjemedlemar tycker dock att vi kan vänta och se. Och det kanske är rätt det med, jag vet inte, jag kan ju hur som helst inte ta ifrån dem deras känslor och upplevelser av det hela. Och jag vill inte tvinga någon till att vi ska avliva henne, det bör ju vara ett gemensamt beslut.

Det är verkligen jättesvårt det här. Tycker det samtidigt känns så tråkigt att en böld ska vara det som gör att katten få gå hädan. Ett ordentligt trauma, cancer eller någon annan dödlig sjukdom hade gjort beslutet lättare.


edit: ska tillägga att pengar inte är ett problem, vi pröjsar vad det nu kan kosta, om kisse bara slipper plågas och det känns humant att genomföra behandlingar.

Precis, men hur vet man när en katt plågas frågar du?

Ja jag förstår att det är jättesvårt. Lider med dig.

Jag har haft fyra gamla katter med olika sjukdomar. De blev 18, 16, 17 och 18 år.
Så här i efterhand så är jag mycket klokare och hade nog handlat på andra sätt än när det begav sig.
Katter visar inte att dom har ont förrän det nästan är för sent.

Men när katten ändrar sina vanor och hittar nya platser att vara på, och inte vill äta, utan bara mest ligger då är det nog dags.
Men först efter ett besök hos vetten.
Att "bara" vara blind och döv är ingen orsak tycker inte jag heller.

Men en annan veterinär måste titta på kissen igen, lyssna på hjärtat och ta blodprover för att utesluta andra sjukdomar och bölden måste tömmas anser jag. Kan nog var bölden som gör att gör att hon inte vill eller kan äta.
Jag tycker det är jättekonstigt att du har fått medicin för struma utan att de har tagit blodprover???

Problemet är att missen är extremt aggressiv så fort vi kommer till veterniären. Att vaccinera henne har varit en svettig plåga, och då är det ju bara ett nålstick liksom.
För att kunna undersöka henne och ta prover måste hon ner i tvångsbur, vilket i sig är väldigt traumatiskt.

Det är därför hon fått strumamedicin. Det är tydligen inte farligt att ge medicinen även om katten inte har hypertyreos så värt att chansa tydligen.

Jag tycker också bölden borde tömmas, och om det är en väldigt omständig behandling så vet jag inte om det är värt det. Som sagt är det inte bara jag som bestämmer ang katten, och de andra tycker vi kan avvakta.

Äter gör hon, så det är inget problem. Det är mest att hon inte riktigt hittar skålen men de senaste gångerna har det gått jättebra
Igårkväll lipade jag över hur jvla jobbigt hon verkade ha det men idag tycker jag det ser helt okej ut. Hon går runt i huset och utforskar. Sen blir hon irriterad när hon inte hittar såklart men hon löser det bra. Det verkar som att hon vet ungefär var de olika rummen ligger.

Jag håller med om detta. Om man ska provbehandla mot struma (hypertyreos) anser jag att man INTE ska sätta in medicin utan ordentliga blodprover (felimazole kräver lite speciell hantering av den person som ger medicinen, se nedan). Däremot om man har symtom som stöder struma och djurägaren har taskig ekonomi så tycker jag att man kan provbehandla med foder (Hills y/d som har ett reglerat jodinnehåll), så jag hoppas det är detta kissen får?

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/...4&UserTypeID=1

En böld går att tömma och dränera på lokalbedövning (dvs utan sedering eller sövning) om katten inte är helt rabiat. Det lät dock som om kissen inte precis var helt samarbetsvillig?

Nej, inte så mycket för henne, men för dig kan det vara det (se tidigare inlägg). Därför borde foder vara bättre som provbehandling.