Har använt cannabis ett gäng gånger, men har aldrig tidigare testat en ren sativa.
Drog upp en liten ynklig planta själv i skogen. Skördade den väldigt tidigt i rädsla över att om jag väntade skulle ruset av den gå mer på kroppen. Något jag läst. Om det stämmer vet jag inte. Men ruset jag fick skiljer sig markant från det jag tidigare fått från indicadominerat.
Att ta indicadominerat är för mig som att gå till tandläkaren. Man får samma bedövningseffekter på kroppen. Läpparna ömmar, tänderna domnar, jag kan uppleva smärtor i röven om jag sitter lite obekvämt, min keps kan orsaka oförklarlig smärta – som en eldring runt huvudet. Massa konstiga krämpor och elände uppstår för mig som jag ser som rätt irriterande. Kanske kul att läsa eller höras berättas om. Men hur jävla roligt är det att känna en panikkänsla av att man ska explodera, när det i själva verket handlar om en fis som ska ut?
Jag hade sorterat upp min ynkliga lilla buske i olika burkar och påsar. Några med bara blad. Någon med unga skott och någon med blad och blommor. Givetvis så skrev jag aldrig någon minnesanteckning på burkarna, så jag glömde bort vad de innehöll tills dess jag hade ett tillfälle att prova.
De två första gångerna kände jag inte ett skit. Trodde jag kunde blivit lurad, eller att det hade varit för snålt med näring i skogen. En polare som fått ett prov gav dock positiva omdömen, så jag gav det en chans till. Hade fortfarande inte koll på vilken burk/påse jag testat, men rullade mig en rätt fet joint som jag tog med till jobbet.
Röjde skog i somras. Tyckte det var ett ypperligt tillfälle att prova. Hade kört hela förmiddagen med röjsågen. Kvar hade jag en hel del jobb att göra utan att använda sågen. Rensa undan skräpet och lägga på hög helt enkelt.
Detta utspelade sig när det hade varit torka i ett par veckor och värmen i skuggan var över 30 grader i skuggan. Fiskade upp gåsen och tänkte "vafan, jag ger det en chans". Stod i en liten buskdunge jag sparat och puffade i mig. Efter en tio minuter börjar jag känna effekterna. Men. Ingen domning i tänder etc. Mer att synen förändras och att allt blir klart. Att se världen i HD-upplösning. Jag missade inte en detalj. Sinnena var på helspänn.
Satte igång att arbeta. Har provat att städa innan bäng. Gjorde ett mycket bra jobb då, så jag hade på känn att det kunde vara lyckat att städa i skogen påtänd.
Hade till att börja med jobbat i ett par veckor i skogen. Högarhanden värkte av att ha jag hade knipsat lite väl tjocka stammar och grenar. Av lathet hade jag inte orkat använda såg, vilket man SKA göra. Men jag hade varit lat och hade därför träningsvärk i högerhanden. Det fanns inte mycket kraft kvar i den. Jag är högerhänt och använder högern slentrianmässigt till allt. Denna impuls försvann när sativan slog på. "Vafan använder du högern för", frågade jag mig själv. Jag började använda vänstern till allting istället. Där fanns det gott om krafter kvar. Jag nästan häpnade vilka krafter som fanns i vänsternäven. Jag jobbade på som en jävla tokstolle. Kände INGEN trötthet. Det var som om jag fetdopat mig. Jobbade metodiskt och ordningssamt. Gick från en riktning i skogen och jobbade undan skiten minutiöst.
Jag var omgiven av ett HAV av flugor som ville kalasa på mig. Svetten rann, riktig FORSADE av mig. Flugorna bekom mig inte. Det var som de flög omkring i en annan värld. De var för långsamma för mig och jag gav dem aldrig tillfälle att sätta sig. Jag jobbade så fort att de inte hade tillfälle att slå sig till ro. Lyckades också fånga ett gäng sådana där grå flugor som bits (hästflugor?). De hade inte chans. Jag hade kunnat ta de små asen med pinnar. Precis som i Karate Kid.
Efter ett par timmar (eller kanske bara tio minuter? har inte en aning) började jag dock känna av törsten. Gick bort till vagnen. Satte igång "passande" musik på stereon där – vilket blev "Green thumb" med Bongzilla. Tog ut en iskall lättöl kylen. Det var det härligaste jag hållet i mina händer NÅGONSIN. Musiken grep tag i mig. Jag hade inte en chans att värja mig. Trummorna var helt otroliga och jag började gunga med i beatet. Det kändes så härligt. Att dansa. Något jag aldrig gör. Svepte halva ölen i drag. Rapade ljudligt och shakade loss till låten. Jag fick – oförklarligt – ett leende på läpparna. Det kändes så satans härligt att stå där i bon och upptäcka den här gruppen. Vilka trumljud! Och rösten lät som det som fanns i mitt inre. Det visade sig vara ytterligare ett rap.
Drog andra halvan av ölen och sedan stod jag där en evighet och bara gungade loss med "Hashdealer". Två låtar kändes väldigt länge. Blev lite nojig över att bli påkommen. Vad fan skulle man säga? Stereon på elva …
Jag gick ut i skogen igen och nu var ruset betydligt kraftigare. Jag jobbade på igen. Lika metodiskt och snabbt som innan. Musiken gungade fortfarande i ryggmärgen. Jag arbetade i takt med cymbalerna på "Hashdealer". Fortfarnde hade jag oändligt med kraft. I vanliga fall sparar jag på takten. Man måste ju tänka långsiktigt. Men det var inget jag brydde mig om. Jag var fucking Hulken! Bar tunga lass och såg arbetet som ett grymt gympass.
Tankarna började irra iväg när kroppen gjorde det den skulle på rutin. Jag började förstå hur ögat fungerade. Att rörelser skickade impulser till hjärnan. Allt blev som en stop-motion-film. Allt var olika bilder som var sammanfogade som min hjärna registrerade och satte ihop till en film.
Plötsligt kom skogsägaren och hans fru. "SATAN! UPPTRÄD SÅ NATURLIGT DU KAN!" Men så jävla enkelt att göra det. Men tack och lov så tolkade de mitt betende som att jag var helt utmattad. Så jag gick på den linjen så att säga. De gick inte fram till mig utan stod en bit bort på en grusväg. De hade bara vägarna förbi och morsade i all välmening. De uppmärksammade att jag hade mycket flugor på mig och jag bara: "Ja". Det var väl det jag kunde få ur mig. Ett litet pipigt "ja".
De stack i vart fall och jag fortsatte köra på efter att de varit uppenbart nöjda över hur "fint" det blev. Det sporrade mig ytterligare och jag körde på i samma rasande fart.
Vid halvfyra-tiden orkade jag inte längre. Jag var helt jävla slut. Och medvetandet om att jag hade en kropp och vad den kände började återvända. Jag tog en "early break" så att säga. Och det var jag fan värd. Hade skippat lunch och raster, förutom kvarten med öl och Bongzilla.
Rundade av med att stanna kvar i skogen och grilla gris och dricka ännu mer lättöl. När natten och stjärnorna kom hade jag fortfarande afterglow. Njöt av utsikten och livet var härligt och vackert. Jag gjorde upp en liten brasa i grillen. Spelade musik hela kvällen och sov sedan i en gammel äcklig soffa. Men det var det värt.
Sativa for fucking ever säger jag bara!
Dagen efter när jag såg vad jag hade gjort i skogen så höll jag på att skita på mig. Det var som en autistisk människa rengjort skogen. Fanns fan inte så mycket som ett löv kvar mellan stammarna. Jobbade inte lika bra resten av sommaren kan jag säga.
Drog upp en liten ynklig planta själv i skogen. Skördade den väldigt tidigt i rädsla över att om jag väntade skulle ruset av den gå mer på kroppen. Något jag läst. Om det stämmer vet jag inte. Men ruset jag fick skiljer sig markant från det jag tidigare fått från indicadominerat.
Att ta indicadominerat är för mig som att gå till tandläkaren. Man får samma bedövningseffekter på kroppen. Läpparna ömmar, tänderna domnar, jag kan uppleva smärtor i röven om jag sitter lite obekvämt, min keps kan orsaka oförklarlig smärta – som en eldring runt huvudet. Massa konstiga krämpor och elände uppstår för mig som jag ser som rätt irriterande. Kanske kul att läsa eller höras berättas om. Men hur jävla roligt är det att känna en panikkänsla av att man ska explodera, när det i själva verket handlar om en fis som ska ut?
Jag hade sorterat upp min ynkliga lilla buske i olika burkar och påsar. Några med bara blad. Någon med unga skott och någon med blad och blommor. Givetvis så skrev jag aldrig någon minnesanteckning på burkarna, så jag glömde bort vad de innehöll tills dess jag hade ett tillfälle att prova.
De två första gångerna kände jag inte ett skit. Trodde jag kunde blivit lurad, eller att det hade varit för snålt med näring i skogen. En polare som fått ett prov gav dock positiva omdömen, så jag gav det en chans till. Hade fortfarande inte koll på vilken burk/påse jag testat, men rullade mig en rätt fet joint som jag tog med till jobbet.
Röjde skog i somras. Tyckte det var ett ypperligt tillfälle att prova. Hade kört hela förmiddagen med röjsågen. Kvar hade jag en hel del jobb att göra utan att använda sågen. Rensa undan skräpet och lägga på hög helt enkelt.
Detta utspelade sig när det hade varit torka i ett par veckor och värmen i skuggan var över 30 grader i skuggan. Fiskade upp gåsen och tänkte "vafan, jag ger det en chans". Stod i en liten buskdunge jag sparat och puffade i mig. Efter en tio minuter börjar jag känna effekterna. Men. Ingen domning i tänder etc. Mer att synen förändras och att allt blir klart. Att se världen i HD-upplösning. Jag missade inte en detalj. Sinnena var på helspänn.
Satte igång att arbeta. Har provat att städa innan bäng. Gjorde ett mycket bra jobb då, så jag hade på känn att det kunde vara lyckat att städa i skogen påtänd.
Hade till att börja med jobbat i ett par veckor i skogen. Högarhanden värkte av att ha jag hade knipsat lite väl tjocka stammar och grenar. Av lathet hade jag inte orkat använda såg, vilket man SKA göra. Men jag hade varit lat och hade därför träningsvärk i högerhanden. Det fanns inte mycket kraft kvar i den. Jag är högerhänt och använder högern slentrianmässigt till allt. Denna impuls försvann när sativan slog på. "Vafan använder du högern för", frågade jag mig själv. Jag började använda vänstern till allting istället. Där fanns det gott om krafter kvar. Jag nästan häpnade vilka krafter som fanns i vänsternäven. Jag jobbade på som en jävla tokstolle. Kände INGEN trötthet. Det var som om jag fetdopat mig. Jobbade metodiskt och ordningssamt. Gick från en riktning i skogen och jobbade undan skiten minutiöst.
Jag var omgiven av ett HAV av flugor som ville kalasa på mig. Svetten rann, riktig FORSADE av mig. Flugorna bekom mig inte. Det var som de flög omkring i en annan värld. De var för långsamma för mig och jag gav dem aldrig tillfälle att sätta sig. Jag jobbade så fort att de inte hade tillfälle att slå sig till ro. Lyckades också fånga ett gäng sådana där grå flugor som bits (hästflugor?). De hade inte chans. Jag hade kunnat ta de små asen med pinnar. Precis som i Karate Kid.
Efter ett par timmar (eller kanske bara tio minuter? har inte en aning) började jag dock känna av törsten. Gick bort till vagnen. Satte igång "passande" musik på stereon där – vilket blev "Green thumb" med Bongzilla. Tog ut en iskall lättöl kylen. Det var det härligaste jag hållet i mina händer NÅGONSIN. Musiken grep tag i mig. Jag hade inte en chans att värja mig. Trummorna var helt otroliga och jag började gunga med i beatet. Det kändes så härligt. Att dansa. Något jag aldrig gör. Svepte halva ölen i drag. Rapade ljudligt och shakade loss till låten. Jag fick – oförklarligt – ett leende på läpparna. Det kändes så satans härligt att stå där i bon och upptäcka den här gruppen. Vilka trumljud! Och rösten lät som det som fanns i mitt inre. Det visade sig vara ytterligare ett rap.
Drog andra halvan av ölen och sedan stod jag där en evighet och bara gungade loss med "Hashdealer". Två låtar kändes väldigt länge. Blev lite nojig över att bli påkommen. Vad fan skulle man säga? Stereon på elva …
Jag gick ut i skogen igen och nu var ruset betydligt kraftigare. Jag jobbade på igen. Lika metodiskt och snabbt som innan. Musiken gungade fortfarande i ryggmärgen. Jag arbetade i takt med cymbalerna på "Hashdealer". Fortfarnde hade jag oändligt med kraft. I vanliga fall sparar jag på takten. Man måste ju tänka långsiktigt. Men det var inget jag brydde mig om. Jag var fucking Hulken! Bar tunga lass och såg arbetet som ett grymt gympass.
Tankarna började irra iväg när kroppen gjorde det den skulle på rutin. Jag började förstå hur ögat fungerade. Att rörelser skickade impulser till hjärnan. Allt blev som en stop-motion-film. Allt var olika bilder som var sammanfogade som min hjärna registrerade och satte ihop till en film.
Plötsligt kom skogsägaren och hans fru. "SATAN! UPPTRÄD SÅ NATURLIGT DU KAN!" Men så jävla enkelt att göra det. Men tack och lov så tolkade de mitt betende som att jag var helt utmattad. Så jag gick på den linjen så att säga. De gick inte fram till mig utan stod en bit bort på en grusväg. De hade bara vägarna förbi och morsade i all välmening. De uppmärksammade att jag hade mycket flugor på mig och jag bara: "Ja". Det var väl det jag kunde få ur mig. Ett litet pipigt "ja".
De stack i vart fall och jag fortsatte köra på efter att de varit uppenbart nöjda över hur "fint" det blev. Det sporrade mig ytterligare och jag körde på i samma rasande fart.
Vid halvfyra-tiden orkade jag inte längre. Jag var helt jävla slut. Och medvetandet om att jag hade en kropp och vad den kände började återvända. Jag tog en "early break" så att säga. Och det var jag fan värd. Hade skippat lunch och raster, förutom kvarten med öl och Bongzilla.
Rundade av med att stanna kvar i skogen och grilla gris och dricka ännu mer lättöl. När natten och stjärnorna kom hade jag fortfarande afterglow. Njöt av utsikten och livet var härligt och vackert. Jag gjorde upp en liten brasa i grillen. Spelade musik hela kvällen och sov sedan i en gammel äcklig soffa. Men det var det värt.
Sativa for fucking ever säger jag bara!
Dagen efter när jag såg vad jag hade gjort i skogen så höll jag på att skita på mig. Det var som en autistisk människa rengjort skogen. Fanns fan inte så mycket som ett löv kvar mellan stammarna. Jobbade inte lika bra resten av sommaren kan jag säga.
