Islamisters politiska avancemang i Sverige

Bakgrundsinformationen ska beskriva vad som framkommit av polisrapporten,
patientjournalen, av läkarens samtal med den undersökte och av muntliga uppgifter från
polisen samt frågeställningarna av beställande myndighet. I mallen för rättsläkarna
framgår att det är av största vikt att värdera uppgifterna som framkommer i
patientjournalen eftersom ”Journalens återgivande av status är ofta rimligt objektiv”.
Detta eftersom patientens uppgift om händelseförloppet enbart utgör den ena partens
subjektiva berättelse och som regel finns återgiven utan ifrågasättande i
patientjournalen.

I undersökningsprotokollet beskrivs skador såväl som avsaknad av skador. Dessa
numreras löpande. I protokollet ska framgå vilka undersökningar som gjorts. Det är i
själva utlåtandet undersökningsfynden radas upp och numreras i enlighet med
undersökningsprotokollet. Skadornas ålder ska bedömas i utlåtandet. I mallen framgår
tre olika sätt att bedöma skadorna på, om skadornas utseende kan tala för att skadorna
kan uppkommit vid den i polisrapporten nämnda tiden eller annan näraliggande tid. Ett
annat sätt att bedöma att skadorna på är om det är förenligt eller icke förenligt med att
de uppkommit vid denna tidpunkt. I mallen framgår att skadors ålder är svår att ange
med precision men att färska skador ibland kan anges med viss säkerhet.

Även skadornas uppkomstsätt ska nedtecknas. Här anges trubbigt våld/skarpt våld som
två alternativ. Rättsläkaren ska sedan bedöma undersökningsfynden genom att avgöra
om de till helt eller till övervägande del orsakats på det sätt som framgår i
gärningsbeskrivningen, till exempel genom slag eller sparkar. Som sannolikhetsskala
för undersökningsfynden använder sig rättsläkarna av uttrycken talar starkt för att, talar
för att, talar möjligen för att, tillåter ingen slutsats om. Ett exempel på hur rättsläkaren
kan göra det är genom att förklara att undersökningsfynden talar för att de till
övervägande delen orsakats av annan person genom slag eller sparkar. Sedan ska
rättsläkaren ange om skadornas utseende är förenligt eller icke förenligt med att de
orsakats på det sätt som framgår av uppgivet händelseförlopp.

Slutligen ska rättsläkaren ange skadornas svårighetsgrad. Här ska man ta ställning till om
skadorna kommer ge upphov till framtida fysiska men. Läkaren ska också ta hänsyn till
om skadorna ur medicinsk synpunkt varit livshotande. Vid sin bedömning anger
rättsläkaren om det fanns en beaktansvärd risk för dödlig utgång ifall skadan inte
kommit under medicinsk behandling.