Aldrig att jag jobbar tills jag är 65

Hej

Jag är ung och har inte så värst mycket erfarenhet men jag är redan trött på arbetslivet. Ni får väl välkomna mig till arbetslivet eller kalla mig "söndercurlad 90-talist", men jag är egentligen bara kritisk till hur vi bara "följer med" i samhället. Varför väljer alla att jobba, skaffa familj, bostad osv utan att ens reflektera över varför dom gör det?

Jag förstår att de flesta jobbar för att försörja sig, och pengar är enda orsaken till varför jag jobbar iaf. Men att slita i 45 år och "bidra" till ett samhälle som man inte har någon som helst samhörighet med får mig att kräkas.

Jobba ett helt år och ha 4 veckors semester. För mig är det helt bisarrt. Livet är kort så varför ska man inte vara lite egoistisk och ha sitt eget välmående som högsta prioritet? Det är skrämmande att se alla som bara glider med som robotar utan att ens veta varför dom gör det.

Jag har ingen motivation till att fortsätta jobba i Sverige 2013, vad fan är belöningen, vad fan är era mål?

Jag tänker spara så mycket pengar som möjligt, flytta till något billigt ställe, typ Ukraina. Såsa runt där tills pengarna är slut. Sen får man se vad man gör med livet då, kanske har man fått några nya insikter då.

Gör inte det, då. Antar att du inte förväntar dig att nån annan försörjer dig om du själv misslyckas?

Jag jobbar för att försörja mig och för att finansiera min fritid och mina hobbys. Hade det funnits några andra alternativ som inte innebar bidrag eller liknande så hade jag inte varit sen att nappa.

Jag kan inte påstå att jag gillar att arbeta, det känns riktigt tungt ibland men vad ska man göra då menar du?

Det finns tyvärr inte så många alternativ såvida du inte vill bo ute i skogen och äta kottar...

Förutom pengarna som du tar upp så ja vad ska man göra av all tid 24-7?

Vi som är födda på 1980-1990 talet får nog vara beredda på att jobba tills vi är 70 år i alla fall.

Tror jag kommer försöka jobba så länge som möjligt. Kanske inte på heltid efter jag fyllt 70 men åtminstone i någon form. Extremt tråkigt att bara sitta hemma eller gå o mata fåglarna varje dag.

Eventuellt startar man eget företag senare i livet o slipper ta order.

Det är så du tänker nu, vänta tills du blir 30-40 år gammal så ska du se att du tänker på ett annorlunda sätt. Förmodligen kommer du skratta åt dig själv.

Det du förklarar nu har jag personligen också haft problem med en gång i tiden, det går över och man inser då att man inte kommer långt på det sättet. Du är rent av tvungen till att hålla dig till Dagens System och glida med för att överleva på ett gott sätt.

Du är självklart fri med att göra vad du vill med ditt liv men du kommer säkerligen ångra det då du inser ett o annat.

Jag vet hur du känner.

Jag hatade arbetslivet redan när jag kom ut på praktiker i skolan. Det sög så hårt.
Men jag har aldrig hittat något som intresserat mig tillräckligt för att jag ska vilja jobba med det.

Numera är jag sjukskriven och lever på soc. Måste däremot säga att försöka få pengar av soc är det drygaste man kan göra. Man känner sig som smuts och en skam för världen i deras ögon. Och dem gör ALLT för att hitta någon anledning till att inte ge dig pengar. Varje månad. Tog 9 månader innan jag vann första gången. Ibland känner jag att jag hellre vill ha ett jobb.

Men jag ligger faktiskt hellre hemma, och inte gör ett piss framför att ta ett jobb som trycker ner mig psykiskt och får mig att må dåligt. För det är inte värt det. Det kan ta kål på vem som helst.

Men människor har blivit så hjärntvättade att pengar är det enda som existerar i deras ögon.

Socialen suger. Du kanske kan ta ett "mjukare" jobb? Typ bli diakon eller fritidsledare eller något liknande. Så slipper du socialen sen i alla fall.

Nää...du har helt fel. Jag bara önskar mig ifrån systemet och inte lyder jag dess småpåvar heller.
Vidare skulle jag gärna önska att jag varit mer på rån, inbrott etc förr, när det gick. Jobba är för alkisar eller för de som har ngt otroligt intressant yrke, typ raketforskare.

Jag är inte kapabel till att jobba just nu, har inte varit det sen ett år tillbaka när mitt liv rasade i en miljon bitar haha. Long story.

Men om jag ska jobba så måste jag typ ha ett jobb där ingen kan se mig, där jag får jobba ensam och där ingen kritiserar mig. Vet inte om det skulle fungera ens. Jag är för känslig. Jag kan bryta ihop av helt löjliga anledningar och jag kan inte kontrollera det heller. Tror inte att någon vill anställa en sådan människa tyvärr!

Alla medelmåttor då? Ska de börja råna varandra istället för att gå till sina jobb?

De flesta "får" ett jobb och så stannar de där. De är inte speciellt intresserade av yrket egentligen men vill gärna slippa gå till socialen och kunna lägga undan pengar för att göra något kul och kunna betala så vardagliga ting som hyra, mat, elen osv.

Brukar själv vara rätt så nöjd att jag har råd att betala sånt. Man måste lära sig uppskatta det "lilla" i livet, d tror jag att man kommer bli mer nöjd.

Gör något du älskar och du slipper att arbeta en enda dag i ditt liv som man brukar säga.
Klart som fan man inte vill slita på ett jävla kneg tills man har en fot i graven men det är upp till dig själv, utbilda dig till någonting du vill hålla på med så slipper du att träla.

Ja, du är sannerligen en av många vidriga 90-talister. Söndercurlade och eländiga, kan knappt stava till respekt och visar det ännu mindre.

Varför har du ingen samhörighet med samhället du bor i? Även om du är en av många utomeuropeiska invandrare som främst tittar åt bidragspengar måste du väl begripa att samhället inte är skyldig dig någonting. Det finns ingen regel som säger att alla ska passa upp på dig för att du är för lat och oduglig att ta ett hederligt handtag själv.

Folk arbetar för att de generellt vill ha ett drägligt liv för sig själva och sin familj. När deras barn växer upp kommer de få så goda möjligheter som möjligt för fortbildning och ha en given plats på arbetsmarknaden. Folk arbetar för att det ger en mening i tillvaron och folk arbetar för det ger dem möjligheter att åtnjuta hobbies av olika slag. Jag förstår att detta är koncept som är svåra att begripa för en 90-talist, men det är så det ligger till ändå.

Det är beklämande att du känner dig åsidosatt av samhället men det kommer bara bli värre för dig om 10-15 år om du inte gör något åt saken. Sitta och "samla pengar" kommer inte leda dig någonvart eftersom dina pengar kommer förlora i värde den dag du tänkt dig använda dem.