Sluta lek med opiater eller opioider medan du kan!

Har aldrig kört riktigt hårt på opiaterna/opioiderna. Som värst har man gått på akrylfentanyl och 2-mef i några veckor och sedan slutat. Ett tag tog jag subutex ganska ofta men nu för tiden blir det allt mer sällan. Tycker att det bästa är att ta långa uppehåll och sedan ta t.ex subutex och bara njuta när tillfället ges. Har testat heroin också några gånger lätt det bästa jag testat, men det är länge sedan nu.

Det är bara en extremt liten del av folket som gillar droger som gillar opiater (förutom tram då som alla gillar), jag gillar det inte själv och ingen jag känner förutom tram. Jag har till och med provat röka heroin bara för folk säger att det är det bästa som finns. Bara jobbigt dåsig och inte på ett skönt sätt, klåda och illamående.
När jag senare på kvällen tog en imovane utan att ha ätit det på några dagar fick jag 100ggr härligare rus. Så imovane/gräs äger heroin!!

Det är en sån liten procent som gillar det och en ännu mindre procent som skiter i sina liv så pass mycket så de väljer illamående och klåda över sitt eget liv.

De är väl ändå många som börjar med tram och sedan går vidare till andra opioider? De kanske bara gillande tram i början, men sen ändå hamnar i de övriga så småningom?

Nja, med rätt dos och IV kan vem som helst tycka om heroin. Från egen erfarenhet så går man från att ogilla nålar till att associera det med välmående på mindre än en veckas bruk. Tror det kan vara det mest beroendeframkallande drogen och sätt att administrera på.

8 år senare....

Kommer ihåg hur man nästan fnös åt dessa trådar och tänkte "Ja, men vafan, ni som varnar har ju inte psyket att hoppa av Opi och har valt att trösta er vid minsta lilla motgång, vilket resulterat i att ni sitter där med nålen i armen"

8 år senare....

LYSSNA PÅ TS!
Det finns inget "Jag ska bara köra helger", Det finns inget "Jo men jag går på låg dos så jag kan klippa närsom"

Skiten suger tag i dig och förstör hela ditt liv.
Jag har alltid liknat mina drogår som en bergochdalbana, det går upp, man har skitkul, sen kraschar man. En hel del upp och nedgångar.
MEN när jag verkligen sätter mig in och tänker på det och omvandlar termen bergochdalbana till ett diagram så har min hjärna inbillat sig att det varit up's and down's. När jag dock tänker till ännu mer och strätar ut det diagrammet så har allt varit en enda lång nedåtgående trend.

Jag säger inte att ALLA ni som precis börjat testa opi, eller ni som hållt på ett år eller två kommer stryka med. Men ni är långt fler än vad ni tror.
Det tog cirka 7 år innan det verkligen eskalerade, vid det här laget var jag sedan länge fysiskt beroende, men det var valen jag gjorde i samband med mitt beroende som gjorde att jag tappade ett förhållande (för andra gången under dessa år), förlorade körkort och har dragit på mig ett par ringa.

Nu står jag i startgroparna till att försöka ta mig på fötter, jag har insett att detta är övermäktigt, jag har målat in mig i ett hörn och jag är helt ärligt livrädd. Hur ska jag kunna leva ett liv utan opi, jag vet knappt vem jag är utan opi då jag under den tiden man utvecklas som person ständigt vart påverkad.

Så snälla, om detta bara når ut till en av er så är jag glad. För tro mig, ni vill inte behöva sälja av alla saker ni har, leva på någon annans soffa och gå varje dag och oroa sig för hur morgondagen (eller bara eftermiddagen) ser ut.
Människan behöver struktur.

Och vips så har jag blivit en av dessa moraltanter som man fnös åt i början av sin opikarriär...