Kommer hem från gymmet och ser fram emot att röka lite maja, ensam hemma. Har gjort detta en gång tidigare, och då var det ett riktigt euforiskt rus jag fick och allting var jättebra, och jag hoppas att få uppleva samma känsla igen. Jag tar och äter lite till att börja med och sätter sedan på min vaporizer som jag inhandlat. Jag stoppar i mitt gräs (ca 0,8 g skulle jag tippa på), och andas in. Jag känner en avskyvärd smak i munnen ( är inte förtjust i smaken alls), och börjar hosta kraftigt, men vet att jag kommer bli hög snart så jag andas in lite mer. Känner att pulsen börjar stiga och när jag reser på mig och går en sväng i huset känner jag mig lagom stenad och säger till mig själv att det är underbart. Jag går tillbaka till min vaporizer och andas in mer i hopp om att känna mig än mer euforisk. Det är någonting jag grovt ångrar att jag dock gjorde, för några minuter senare mår jag riktigt dåligt och vill bara gå och lägga mig. Först går jag däremot ner till köket för att få lite mer mat i mig, men i stället tvingas jag rusa mot diskhon för att kräkas 5 gånger om. Jag torkar bort det värsta och går sedan strikt mot sängen för att lägga mig. Jag kollar på telefonen och ser att klockan är 23:00. Mina föräldrar var bortbjudna och jag visste inte riktigt när de skulle komma hem. Jag var orolig att bli påkommen, men jag hade verkligen ingen som helst energi att städa undan mitt röka och min spya till 100 %, utan kunde bara ligga i min säng.
Jag har inte haft mardrömmar på jättemånga år, men denna kväll fick jag vad som kändes som hundratals på en gång. Jag fick massa gamla minnen uppoppade i huvudet från barndomen; inga underbara sådana som när man leker glatt på stranden, utan små bilder jag vet att jag upplevt men ingenting som går att direkt sätta fingret på vad det faktiskt var. Jag var dessutom helt övertygad om att dessa bilder/minnen för alltid var bortglömda, men nu fick jag alltså återse dem. Det var det mest hemska jag varit med om, i ena sekunden var jag i sexårs-åldern, och nästa sekund var jag typ 2. Några exakta bilder minns jag inte, men jag vet att bland annat bilder från Tekken 3 och Crash Bandicoot 3 dök upp, spel som jag inte spelat sen jag var typ 8.
Jag visste inte om mina föräldrar hade kommit hem än, jag visste bara att allting jag brydde mig om just nu var att överleva, för det kändes verkligen som att jag var på väg att dö. Pulsen var skyhög och jag kände hur det bultade i handleden. Jag fick halvt schizofreni och inbillade mig till viss del att jag blivit ertappad och att mina föräldrar pysslade om mig, någonting som inte hände i verkligheten. Sedan började jag drömma igen som när jag var i 2 års-åldern, och jag fick till och med upp bilder när jag var ett spädbarn. Jag kan inte bekräfta detta, men det kändes i alla fall som så. Jag vaknar halvt till och känner att jag fortfarande inte orkar röra på mig, utan måste fortsätta vila tills hjärnan lugnat ner sig.
Jag faller återigen i sömn och fortsätter drömma, men nästa gång jag vaknar upp är det på riktigt! Jag har återfått mitt vanliga tillstånd och känner mig överlycklig att mardrömmarna slutat. Jag tittar på klockan och ser att hon är 00:30. Jag smyger mig in i hallen och märker att jag fortfarande är ensam hemma, YES! Jag går till diskhon där jag spydde upp och ser att jag i praktiken inte torkat upp någonting, så jag gör det nu. Jag sprayar även lite parfym för att få bort lite av lukten. Sedan tar jag och äter lite godis och kontrollerar att ingenting ser misstänksamt ut för mina föräldrar, varpå jag går och lägger mig. Jag känner mig fortfarande lite påverkad, men det är inte alls så farligt som innan.
Jag sover i typ 12 timmar och vaknar upp vid 13-tiden. Jag går upp och säger godmorgon till mina föräldrar som inte verkar misstänka någonting skumt. Jag är jätteglad för det, men ännu mer glad att jag faktiskt lever, för det kändes verkligen som att jag skulle dö i går. Jag slänger det resterande grammet gräs jag hade kvar och lovar mig själv att aldrig röka igen (får se hur det går). Jag känner mig i dag lite mindre smart än jag brukar och i lite sämre form. Det återstår att se hur jag känner mig på träningen i morgon (eller senare om jag inte orkar). Jag hoppas verkligen inte att den tagit för mycket stryk.
Personlig data:
Man
Ca 70 kilo
19 år
Hade förövrigt ätit ganska lite innan ruset, kanske var det en faktor till snetrippen.
Jag har inte haft mardrömmar på jättemånga år, men denna kväll fick jag vad som kändes som hundratals på en gång. Jag fick massa gamla minnen uppoppade i huvudet från barndomen; inga underbara sådana som när man leker glatt på stranden, utan små bilder jag vet att jag upplevt men ingenting som går att direkt sätta fingret på vad det faktiskt var. Jag var dessutom helt övertygad om att dessa bilder/minnen för alltid var bortglömda, men nu fick jag alltså återse dem. Det var det mest hemska jag varit med om, i ena sekunden var jag i sexårs-åldern, och nästa sekund var jag typ 2. Några exakta bilder minns jag inte, men jag vet att bland annat bilder från Tekken 3 och Crash Bandicoot 3 dök upp, spel som jag inte spelat sen jag var typ 8.
Jag visste inte om mina föräldrar hade kommit hem än, jag visste bara att allting jag brydde mig om just nu var att överleva, för det kändes verkligen som att jag var på väg att dö. Pulsen var skyhög och jag kände hur det bultade i handleden. Jag fick halvt schizofreni och inbillade mig till viss del att jag blivit ertappad och att mina föräldrar pysslade om mig, någonting som inte hände i verkligheten. Sedan började jag drömma igen som när jag var i 2 års-åldern, och jag fick till och med upp bilder när jag var ett spädbarn. Jag kan inte bekräfta detta, men det kändes i alla fall som så. Jag vaknar halvt till och känner att jag fortfarande inte orkar röra på mig, utan måste fortsätta vila tills hjärnan lugnat ner sig.
Jag faller återigen i sömn och fortsätter drömma, men nästa gång jag vaknar upp är det på riktigt! Jag har återfått mitt vanliga tillstånd och känner mig överlycklig att mardrömmarna slutat. Jag tittar på klockan och ser att hon är 00:30. Jag smyger mig in i hallen och märker att jag fortfarande är ensam hemma, YES! Jag går till diskhon där jag spydde upp och ser att jag i praktiken inte torkat upp någonting, så jag gör det nu. Jag sprayar även lite parfym för att få bort lite av lukten. Sedan tar jag och äter lite godis och kontrollerar att ingenting ser misstänksamt ut för mina föräldrar, varpå jag går och lägger mig. Jag känner mig fortfarande lite påverkad, men det är inte alls så farligt som innan.
Jag sover i typ 12 timmar och vaknar upp vid 13-tiden. Jag går upp och säger godmorgon till mina föräldrar som inte verkar misstänka någonting skumt. Jag är jätteglad för det, men ännu mer glad att jag faktiskt lever, för det kändes verkligen som att jag skulle dö i går. Jag slänger det resterande grammet gräs jag hade kvar och lovar mig själv att aldrig röka igen (får se hur det går). Jag känner mig i dag lite mindre smart än jag brukar och i lite sämre form. Det återstår att se hur jag känner mig på träningen i morgon (eller senare om jag inte orkar). Jag hoppas verkligen inte att den tagit för mycket stryk.
Personlig data:
Man
Ca 70 kilo
19 år
Hade förövrigt ätit ganska lite innan ruset, kanske var det en faktor till snetrippen.
