Hur man dödar barnatro.

Själv har jag så långt jag kan minnas aldrig trott på tomten.
Genomskådade ganska omgående att det var morfar som var inklämd i den larviga dräkten då han varje jul skulle ut och köpa tidningen.

Värre uppvaknande till verkligheten fick min lättlurade lillebror.
Brorsan är familjens sladdis och vid denna tidpunkt hade Morfar pensionerat sig från uppdraget och Farsan övertagit den äran att representera tomten i ett flertal jular.
Gubbfan hade denna julafton luktat lite för mycket på korken och var likväl antagligen trött på uppdraget som sådant.
Brorsan var vid detta tillfälle 8-9år och som den lättlurade kraken han var trodde han forfarande på tomten.
Farsan hojtade glad i hågen att nu var det dax att införskaffa dagens blaska och ut stövlade han.
När det sedemera bankar hårt på dörren rusar det lilla kräket glad och ivrig fram och öppnar .
Utanför står farsan iklädd hawaiiskjorta och shorts iförd ett tomteskägg simfötter cyklop med tillhörande snorkel.
Ett FINNS DET NÅGRA SNÄLLA BARN HÄR senare slår morsan igen dörren i fejan på gubben och brorsan springer snorig och med tårarna rinnande iväg till sitt rum.
Och därefter så dog brorsans barnatro.
Jag kan lungt och med rätta säga att farsan var en PERSONA NON GRATA resten av julen.

Diskussionsunderlag?
Som åttaåring kanske det inte är mer än rätt att få veta att tomten är en bluff ändå?

Btw, har tänkt på det där någongång, måste det inte vara bättre att berätta för sina barn på sommaren att tomten inte finns istället för att krossa deras drömmar på julafton liksom?

Du är inte ensam om att hemsökas av den naiva barnatron. Det är nog en väldigt svensk företeelse. Men ibland kan en bra låt hjälpa en på traven :

Lyssna in den här: http://youtu.be/PPQWQ9fCsUw

Okaaaaaj