Bumpar en intressant tråd.
Ja, alternativ 1 ser jag som i stort sett omöjligt. Om man läser Bibeln som helhet så är templet ALDRIG en oviktig bisak som man glömmer bort eller inte omnämner när något väsentligt sker med det. I GT så betonas gång på gång att templets förstörande och folkets förskingrande är ett straffdom om de inte håller sig till Gud. Det vore därför ett tecken som någon i NT borde omnämnt om det skedde under deras tid. Åtminstone när det gäller evangelierna och apostlagärningarna som innehåller historiska skildringar. Som du skriver pekar de istället fram emot att templet kommer att förstöras. I breven kan man tänka sig att det inte omnämns för att en del av breven är ämnade till specifika ändamål och inte behandlar allt som sker. Templet och offren är mycket centralt i BIbeln från första mosebok till uppenbarelseboken. Dock, i NT så är templet Kristus och den kristna församlingen. Där Gud är, där är templet.
För övrigt så verkar templet ha varit i bruk under Hebreerbrevets tid med tanke på vissa formuleringar. I nedanstående stycken låter det ju inte direkt som om templet och staden är förstörda:
Papyrusfynd visar att Markusevangeliet fanns redan före år 50
http://gammal.lbk.cc/biblicum/19931103.HTM
Folk kan strida om dateringar av NT. I de skrifter som kallas för De apostoliska fäderna och som är från ca 90-150 e.kr så citeras NT en hel del. Personligen tror jag att apostlarna och de andra väntade med att skriva evangelierna därför att förkunnelsen först och främst var muntlig "Gå ut och predika..." hade Jesus sagt. Med tiden blev situationen allt hotfullare från flera håll, och folk började efterfråga skriftliga redogörelser. De skrevs efter varandra och man kompletterade innehållet. Dessutom skiljer dig sig åt ifråga om syfte, betoning, målgrupp och innehåll.
Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är skrivna av samme person (läkaren Lukas). David Pawson framför i sin bok "Unlocking the bible" en intressant hypotes om att Luk och Apg är ämnade som försvarsskrifter och redogörelser för tron till någon delegat inför Paulus förhör i Rom. Lukas som stod nära Paulus och omnämns av honom i breven, befann sig på annan ort och sammanställde utifrån vittnesuppgifter Jesus och apostlarnas liv (främst Petrus och Paulus förkunnelse). Jesu mor Maria lämnade nog uppgifter, alternativt någon som hört vad hon sagt. Tanken att de två skrifterna är avsedda inför Paulus förhör stöds bl a av att de är skickade till en person som kallas för "ädle Teofilus" (Luk 1; Apg 1) och därför att redogörelsen slutar tvärt med att Paulus befinner sig i Rom och predikar där. Slutet är väldigt tvärt och oväntat. Han befinner sig alltså i Rom och är i livet. Det finns fler anledningar till att Pawson tror att det handlar om skrifter som är primärt är redogörelser inför förhör/rättegång (och sekundärt som redogörelser för kristna). Även den här grejen att apostlagärningarna handlar rätt lite om de övriga apostlarna, utan mest skildrar Petrus och sedan Paulus. Som om Lukas visar att Paulus inte hittat på något nytt, utan har samma evangelium som Petrus (vlket Petrus själv bekräftar i slutet av sitt andra brev).
Citat:
Det finns ett mycket starkt argument som pekar på att Nya Testamentet med mycket stor sannolikhet är författad innan förstöringen av Jerusalems tempel år 70 e.Kr.
Evangelierna nämner att Jerusalems tempel SKALL förstöras (Matt 24:2, Mark 13:2, Luk 19:44, 21:6). Detta var en så pass viktig händelse i judarnas historia att det borde gett avtryck i NT. Men man finner att INGEN bok i NT nämner att Jerusalems tempel HAR blivit förstört, inte ens en liten antydan.
Orsakerna till detta kan vara:
1) Samtliga författare av NT har mer eller mindre medvetet valt att inte nämna detta, trots att det skulle bekräfta Jesu profetior och förhöja Jesu status som en sann profet, osv.
2) Samtliga böcker i NT var författade innan år 70.
Det mesta tyder väl på punkt 2, vad tror ni?
Evangelierna nämner att Jerusalems tempel SKALL förstöras (Matt 24:2, Mark 13:2, Luk 19:44, 21:6). Detta var en så pass viktig händelse i judarnas historia att det borde gett avtryck i NT. Men man finner att INGEN bok i NT nämner att Jerusalems tempel HAR blivit förstört, inte ens en liten antydan.
Orsakerna till detta kan vara:
1) Samtliga författare av NT har mer eller mindre medvetet valt att inte nämna detta, trots att det skulle bekräfta Jesu profetior och förhöja Jesu status som en sann profet, osv.
2) Samtliga böcker i NT var författade innan år 70.
Det mesta tyder väl på punkt 2, vad tror ni?
Ja, alternativ 1 ser jag som i stort sett omöjligt. Om man läser Bibeln som helhet så är templet ALDRIG en oviktig bisak som man glömmer bort eller inte omnämner när något väsentligt sker med det. I GT så betonas gång på gång att templets förstörande och folkets förskingrande är ett straffdom om de inte håller sig till Gud. Det vore därför ett tecken som någon i NT borde omnämnt om det skedde under deras tid. Åtminstone när det gäller evangelierna och apostlagärningarna som innehåller historiska skildringar. Som du skriver pekar de istället fram emot att templet kommer att förstöras. I breven kan man tänka sig att det inte omnämns för att en del av breven är ämnade till specifika ändamål och inte behandlar allt som sker. Templet och offren är mycket centralt i BIbeln från första mosebok till uppenbarelseboken. Dock, i NT så är templet Kristus och den kristna församlingen. Där Gud är, där är templet.
För övrigt så verkar templet ha varit i bruk under Hebreerbrevets tid med tanke på vissa formuleringar. I nedanstående stycken låter det ju inte direkt som om templet och staden är förstörda:
"De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen..." (Heb 8:5).I Tidskriften Biblicum nr 1, 1993 publicerades en artikel som heter:
"Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder." (Heb 10:1-4).
"Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter." (Heb 10:11-13)
"Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana. Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. " (Heb 13:8-12).
Papyrusfynd visar att Markusevangeliet fanns redan före år 50
http://gammal.lbk.cc/biblicum/19931103.HTM
Folk kan strida om dateringar av NT. I de skrifter som kallas för De apostoliska fäderna och som är från ca 90-150 e.kr så citeras NT en hel del. Personligen tror jag att apostlarna och de andra väntade med att skriva evangelierna därför att förkunnelsen först och främst var muntlig "Gå ut och predika..." hade Jesus sagt. Med tiden blev situationen allt hotfullare från flera håll, och folk började efterfråga skriftliga redogörelser. De skrevs efter varandra och man kompletterade innehållet. Dessutom skiljer dig sig åt ifråga om syfte, betoning, målgrupp och innehåll.
Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är skrivna av samme person (läkaren Lukas). David Pawson framför i sin bok "Unlocking the bible" en intressant hypotes om att Luk och Apg är ämnade som försvarsskrifter och redogörelser för tron till någon delegat inför Paulus förhör i Rom. Lukas som stod nära Paulus och omnämns av honom i breven, befann sig på annan ort och sammanställde utifrån vittnesuppgifter Jesus och apostlarnas liv (främst Petrus och Paulus förkunnelse). Jesu mor Maria lämnade nog uppgifter, alternativt någon som hört vad hon sagt. Tanken att de två skrifterna är avsedda inför Paulus förhör stöds bl a av att de är skickade till en person som kallas för "ädle Teofilus" (Luk 1; Apg 1) och därför att redogörelsen slutar tvärt med att Paulus befinner sig i Rom och predikar där. Slutet är väldigt tvärt och oväntat. Han befinner sig alltså i Rom och är i livet. Det finns fler anledningar till att Pawson tror att det handlar om skrifter som är primärt är redogörelser inför förhör/rättegång (och sekundärt som redogörelser för kristna). Även den här grejen att apostlagärningarna handlar rätt lite om de övriga apostlarna, utan mest skildrar Petrus och sedan Paulus. Som om Lukas visar att Paulus inte hittat på något nytt, utan har samma evangelium som Petrus (vlket Petrus själv bekräftar i slutet av sitt andra brev).
