Det har nu tre gånger under loppet av en vecka hänt att kunder bett mig om hjälp i tron om att jag jobbat i butiker när jag handlat där. Det har hänt förut också.
Första gången det inträffade var när jag handlade i en Clas Ohlsson butik. Jag hade en gul Sverige fotbollströja på mig och blommiga badbyxor. Strösade omkring med en kundkorg bland friluftslivsprylarna när en tant i 50-års åldern tillsammans med sin 20-30 åriga dotter frågade mig ifall jag jobbade där. Nej svarade jag avfärande och fortsatte vidare.
Samma dag var jag inne i en friluftsbutik med samma utstyrsel och då frågade en kille i 30-års åldern ifall jag praktiserade/jobbade där när jag kollade runt bland olika storlekar för slitstarka fritidsbyxor. Öh nej, jag kollar bara på kläder, svarade jag honom och han såg lite irriterat på mig och letade därefter vidare efter personal.
Då jag själv jobbar i en matbutik brukar jag finna det intressant att se hur andra matbutiker organiserar saker och ting. Förra veckan, i måndags, stod jag och studerade hur det organiserat mjölkkylen när jag handlade i en COOP-butik när en medelåldersman kom fram till mig och frågade ifall jag visste var osten låg. På skoj hänvisade jag honom bort till slutet att butiken och han trodde på mig.
Vad kan allt detta bero på? Tillfälligheter eller är det små delar av något större sammanband?
Har det hänt er att kunder trott att ni jobbat i butiker, trots att ni inte alls haft liknande kläder på er som de anställda? Vad tänker vissa personer med när de antar att tillsynes vanliga kunder jobbar i olika butiker? Ett växande fenomen? Kan väl knappast påstå att det är speciellt jobbigt, mer lustigt så att säga, men jag tycker nog ändå att det är rätt så konstigt att en del personer inte klarar av att skilja kunder från anställda.
Första gången det inträffade var när jag handlade i en Clas Ohlsson butik. Jag hade en gul Sverige fotbollströja på mig och blommiga badbyxor. Strösade omkring med en kundkorg bland friluftslivsprylarna när en tant i 50-års åldern tillsammans med sin 20-30 åriga dotter frågade mig ifall jag jobbade där. Nej svarade jag avfärande och fortsatte vidare.
Samma dag var jag inne i en friluftsbutik med samma utstyrsel och då frågade en kille i 30-års åldern ifall jag praktiserade/jobbade där när jag kollade runt bland olika storlekar för slitstarka fritidsbyxor. Öh nej, jag kollar bara på kläder, svarade jag honom och han såg lite irriterat på mig och letade därefter vidare efter personal.
Då jag själv jobbar i en matbutik brukar jag finna det intressant att se hur andra matbutiker organiserar saker och ting. Förra veckan, i måndags, stod jag och studerade hur det organiserat mjölkkylen när jag handlade i en COOP-butik när en medelåldersman kom fram till mig och frågade ifall jag visste var osten låg. På skoj hänvisade jag honom bort till slutet att butiken och han trodde på mig.
Vad kan allt detta bero på? Tillfälligheter eller är det små delar av något större sammanband?
Har det hänt er att kunder trott att ni jobbat i butiker, trots att ni inte alls haft liknande kläder på er som de anställda? Vad tänker vissa personer med när de antar att tillsynes vanliga kunder jobbar i olika butiker? Ett växande fenomen? Kan väl knappast påstå att det är speciellt jobbigt, mer lustigt så att säga, men jag tycker nog ändå att det är rätt så konstigt att en del personer inte klarar av att skilja kunder från anställda.
