Citat:
Ursprungligen postat av
Yupanqui
True Romance är min favoritfilm. En del oförglömliga scener i den, t.ex de med Drexl spelad av den mångsidige Gary Oldman och framförallt dialogen mellan Dennis Hopper och Christopher Walken.
En riktigt bra film helt enkelt som tar förstaplatsen.
Gudfadern, Apocalypse Now och Dracula är också ett par av mina favoritfilmer. Coppola var gudomlig i regissörsstolen.
L.A Confidential är en annan pärla som verkar vara ganska bortglömd. Fantastisk film.
True Romance är guld. Har svårt att att välja mellan den och Pulp Fiction. True Romance är som bäst i "Sicilian scene", men den är bra från början till slut även om det där är filmens obestridliga höjdpunkt, när Walken och Hopper retar varandra med negerskämt. Pulp Fiction är när den är som bäst (alltså scenerna med Travolta och Jackson), riktigt jävla bra skit, men Bruce Willis franska lipkärring har alltid gått mig på nerverna. Det är jämnt mellan Pulp Fiction och True Romance, beror på vilket humör man är på, dock kan jag säga det att True Romance verkligen är mysig att kolla på med kvinnligt sällskap
Har gjort det själv och kan rekommendera det varmt, verkligen en bra film att se med flickvännen eller en nära tjejkompis; titeln ljuger inte, det är verkligen
True Romance, trots alla svordomar, svart humor och gangstervåld. Filmens theme låt är ju klockren också för den delen, bra jobb av Hans Zimmer där.
Skulle nog dock ändå våga påstå att Pulp Fiction är bättre än True Romance, och att Pulp Fiction helt klart ligger inom topp 20 bästa filmerna genom tiderna för min del (det gör visserligen True Romance också, men ja, Pulp är något bättre).
Coppola's Dracula är för övrigt också ett mästerverk (Keanu till trots). Helt klart den bästa Draculafilmen som någonsin gjorts. Har svårt att se att det kommer komma någon bättre Draculafilm i framtiden, svårt att toppa den.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mysteriousstranger
Alla filmer som du nämner utom Blood In, Blood Out är bra enligt mig. Ofta 18 åriga killar "smågangstrar" som går runt och har den som en av sina favoritfilmer. Nu fanns inte Scarface med på din lista, men det är samma sak med Scarface. Har hänt mer än en gång när man varit på pizzerian att dom "coola" småkillarna diskuterar hur otroligt häftig Tony Montana är. En av världens mest överskattade filmer. Scarface. Och Blood In, Blood Out är inte mycket att hänga i granen enligt mig heller.
Håller med. Aldrig gillat Scarface eller Blood In Blood Out (båda är överhajpat mainstreamskräp och representerar dålig smak). För övrigt anser jag Gudfadern trilogin också vara skräpfilmer (rena sömnpiller). Aldrig förstått mig på allt mainstreamfolk som påstår att Gudfadern är den bästa filmen de sett. Ingen har heller kunnat motivera varför de tycker att den är så bra; verkar vara en grupptrycksåsikt eller något.
När det kommer till gangstertwist rullar är Carlito's Way, Goodfellas och Casino, mycket bättre, mer realistiska och framförallt roligare filmer (särskilt de två sistnämnda). Coppola är en bra regissör och Mario Puzo en bra manusförfattare, men deras tolkning av maffian var alltför stel, snobbig, högfärdig, allvarlig och förbannat jävla tråkig. Säger inte att exakt allt är dåligt med Gudfadernfilmerna, men Scorsese fångade mafioso-verkligheten med svart humor, tror det beror på att Goodfellas och Casino är verklighetsbaserade, och mer eller mindre samma filmteam (Scorsese i regissörsstolen, Pileggi på manusen, De Niro och Pesci osv). Riktigt bra jobb gjorde de i alla fall. Märks också att Tarantino var starkt influerad av Goodfellas när han skrev True Romance (mycket "fuck" igenom hela Pulp Fiction, gangstershit osv). Jag menar, både Coppola och Scorsese gjorde alltså maffiafilmer om "de fem familjerna", men i Scorsese's fall blev det tusen gånger mer äkta samt med känsla och humor.
Det jag stör mig på mest med Gudfadernfilmerna är att alla karaktärer där (särskilt Pacino) tar sig själva på för stort allvar, medan Goodfellas/Casino är klockren sarkastisk blattehumor från början till slut. Och det är liksom så den riktiga italienska maffian (alltså de fem familjerna) i New York är och fungerar (de säger fuck hela tiden och kallar varandra idioter, misshandlar folk, knarkar osv). Men det är väl skillnaden på fiction och verklighetsbaserade filmer. En annan grej med Gudfadernfilmerna är att ingen där skådespelar särskilt bra; Pacino är en stel staty genom hela filmen (han är en fantastisk skådespelare, men hans talang kom inte till användning där), det är liksom inte någon imponerande eller särskilt svår prestation Pacino levererar i Gudfadernfilmerna. De Niro, Pesci, Liotta och Stone däremot, gör alla riktigt bra ifrån sig i Scorsese's filmer (synd att han bara regisserar skräpfilmer nuförtiden).
Annars måste jag väl ge Back to the Future trilogin en 'honorable mention' här; där snackar vi filmmagi alltså! Även The Devil's Advocate har växt på mig väldigt mycket på senare år (riktigt underskattad film, och Pacino är stenhård i den).