Hej på er,
mitt sommarjobb lider nu mot sitt slut och jag har aldrig till maken varit med om något vidrigare arbete. Eller, låt mig formulera om det sista - en vidrigare arbetsplats. Det jag har upplevt måste jag nu såhär i slutfasen få skaka av mig och rapportera till andra. Jag tänker inte säga vart jag jobbar, vissa av er kan säkerligen med slutledningsförmåga gissa helt eller iallafall nästintill helt rätt på var jag befinner mig. Kanske några av er också befinner er på samma ställe som jag. Mitt inlägg kommer förmodligen också att bli långt, men jag ska försöka dela in det i stycken så gott jag kan. Jag undrar väldigt mycket över hur det kan vara såhär, hur kommer arbetsgivaren undan med att behandla personalen som de gör - och - vad kan jag som anställd göra åt saken?
Jag sökte jobbet ihop med min flickvän och vi fick det. Hon blev placerad på en plats och jag på en annan, men vi blev lovade att få bo ihop. En dag innan jag skulle åka upp fick jag mail om att vårt boende blivit tilldelad en annan anställd. Vi blev såklart väldigt ledsna. Ännu mer ledsna blev vi när vi lärde känna de vi delade boende med. Två våningssängar och en enkelsäng - som redan var upptagen - och våra rumskompisar jobbade inom samma områden som vi och var bara tjejer. Toalett finns inte i bostaden och tjejerna kissar "överallt" (i en hink på altanen t.ex.) och lägger kisspapper i en plastpåse på altanen. När de har mens kastar en av dom (hon är väl 20 år tror jag) sina tamponger överallt runt om huset. Det är riktigt skabbigt. Vi hörde hur det surrade från taket och öppnade vindsluckan på utsidan av huset. Där gestaltar sig sex enorma getingbon och söndermöglad isoleringsmaterial. Vi påpekade detta och ledningen bad oss "ta hand om det själva". Vi stängde luckan igen.
Det finns en personaldusch och denna är stängd mellan 23-08. Flera av personalen som bor i andra stugor har inte tillgång till rinnande vatten eller kyl och frysmöjligheter. De som bor i samma byggnad som den enda personalduschen finns i måste vara hemma innan 23, annars blir de utelåsta. Dessa individer sover i våningssängar i ett stort rum med enbart skynken mellan sängarna. Det är också dessa som har väldigt begränsade möjligheter att laga sin egen mat då det inte finns spis eller ugn eller ens mikrovågsugn.
Måltiderna som inkluderas (eller som man betalar 40kr för) är frukost och lunch. Middag får endast de som jobbar inom serveringen och slutar sent. Således finns det alltså personal som går hungriga efter avslutat pass då de inte är berättigade att äta kvällsmat eller har tillgång till att laga sin egen mat.
Arbetsplatsen är inte anslutet till något kollektivavtal. De flesta som anställs är ungna förstagångsjobbare. Lönen är ojämn och går efter HRFs riktlinjer, men de flesta som jobbar har på tok för lite lön.
Flera jobbar för långa pass och har väldigt få raster. Servisen behandlas illa av hovmästarna som tillhör rangen "högst". Dessa individer bor mycket flottare och har det mer bekvämt än "vi andra". Många - främst tjejer - bryter ihop och gråter. I våra kvällsrapporter hängs personer som gjort misstag under kvällen ut med namn. "X slog in fel nota och X tappade glas och X gjorde ditten och datten". Efter att en kollega råkat ta del av en chatt-konversation via e-posten mellan två av de "högre" i rang framkom det att det snackas väldigt mycket skit om de andra anställda av ledningen.
Kritik från cheferna kommer inte med en klapp på axeln och ett lugnt samtal utan det är skrik och stoj framför hotellets och restaurangens gäster. Detta framgår i gästenkäterna som man tar del av, flera rapporterar att dels personalen är på tok för personlig men också att saker som borde tas bakom lykta dörrar sker i det öppna utan någon som helst respekt för vare sig gäster eller personalen det betraktar.
Flera grenar av öns verksamheter använder sig av fyrhjulingar som fortskaffningsmedel. Dessa körs oroväckande nog av personer som intagit alkohol eller andra berusningsmedel.
Flera anställda har en så kallad jour. Detta innebär att man efter avstiget pass - när man är "ledig" - har ett ansvar om telefonen ringer. Ibland måste man göra en utryckning och det kan vara små till stora saker och ta kort till lång tid. Huvudsaken är att om man har "jouren" så känner man sig aldrig riktigt ledig. Man kan t.ex. inte lämna ön och åka hem om man har jouren, man kan inte dricka någon alkohol (fast detta görs det ändå) men framförallt så finns det inga riktlinjer för hur jouren kompenseras. Vi får ingen lön för att ha jourtelefonen och det finns inga papper på hur det ska fungera. Detta innebär att folk utför arbete utan att få någon som helst kompensation.
Cheferna använder skrämselpropaganda och hierarki för att få personalen att stanna kvar. En person fick sparken för att hennes chef "inte kände Det" om henne. Ingen vågar stå upp för sina rättigheter och skulle någon göra det skulle ingen bry sig.
Det finns otroligt mycket mer att berätta, men jag sätter punkt här. Jag behövde bara ladda ur mig alla tankar och få råd om vad man kan göra. Jag tänker inte jobba här igen, jag tänker aldrig rekommendera den här arbetsplatsen till någon.
mitt sommarjobb lider nu mot sitt slut och jag har aldrig till maken varit med om något vidrigare arbete. Eller, låt mig formulera om det sista - en vidrigare arbetsplats. Det jag har upplevt måste jag nu såhär i slutfasen få skaka av mig och rapportera till andra. Jag tänker inte säga vart jag jobbar, vissa av er kan säkerligen med slutledningsförmåga gissa helt eller iallafall nästintill helt rätt på var jag befinner mig. Kanske några av er också befinner er på samma ställe som jag. Mitt inlägg kommer förmodligen också att bli långt, men jag ska försöka dela in det i stycken så gott jag kan. Jag undrar väldigt mycket över hur det kan vara såhär, hur kommer arbetsgivaren undan med att behandla personalen som de gör - och - vad kan jag som anställd göra åt saken?
Jag sökte jobbet ihop med min flickvän och vi fick det. Hon blev placerad på en plats och jag på en annan, men vi blev lovade att få bo ihop. En dag innan jag skulle åka upp fick jag mail om att vårt boende blivit tilldelad en annan anställd. Vi blev såklart väldigt ledsna. Ännu mer ledsna blev vi när vi lärde känna de vi delade boende med. Två våningssängar och en enkelsäng - som redan var upptagen - och våra rumskompisar jobbade inom samma områden som vi och var bara tjejer. Toalett finns inte i bostaden och tjejerna kissar "överallt" (i en hink på altanen t.ex.) och lägger kisspapper i en plastpåse på altanen. När de har mens kastar en av dom (hon är väl 20 år tror jag) sina tamponger överallt runt om huset. Det är riktigt skabbigt. Vi hörde hur det surrade från taket och öppnade vindsluckan på utsidan av huset. Där gestaltar sig sex enorma getingbon och söndermöglad isoleringsmaterial. Vi påpekade detta och ledningen bad oss "ta hand om det själva". Vi stängde luckan igen.
Det finns en personaldusch och denna är stängd mellan 23-08. Flera av personalen som bor i andra stugor har inte tillgång till rinnande vatten eller kyl och frysmöjligheter. De som bor i samma byggnad som den enda personalduschen finns i måste vara hemma innan 23, annars blir de utelåsta. Dessa individer sover i våningssängar i ett stort rum med enbart skynken mellan sängarna. Det är också dessa som har väldigt begränsade möjligheter att laga sin egen mat då det inte finns spis eller ugn eller ens mikrovågsugn.
Måltiderna som inkluderas (eller som man betalar 40kr för) är frukost och lunch. Middag får endast de som jobbar inom serveringen och slutar sent. Således finns det alltså personal som går hungriga efter avslutat pass då de inte är berättigade att äta kvällsmat eller har tillgång till att laga sin egen mat.
Arbetsplatsen är inte anslutet till något kollektivavtal. De flesta som anställs är ungna förstagångsjobbare. Lönen är ojämn och går efter HRFs riktlinjer, men de flesta som jobbar har på tok för lite lön.
Flera jobbar för långa pass och har väldigt få raster. Servisen behandlas illa av hovmästarna som tillhör rangen "högst". Dessa individer bor mycket flottare och har det mer bekvämt än "vi andra". Många - främst tjejer - bryter ihop och gråter. I våra kvällsrapporter hängs personer som gjort misstag under kvällen ut med namn. "X slog in fel nota och X tappade glas och X gjorde ditten och datten". Efter att en kollega råkat ta del av en chatt-konversation via e-posten mellan två av de "högre" i rang framkom det att det snackas väldigt mycket skit om de andra anställda av ledningen.
Kritik från cheferna kommer inte med en klapp på axeln och ett lugnt samtal utan det är skrik och stoj framför hotellets och restaurangens gäster. Detta framgår i gästenkäterna som man tar del av, flera rapporterar att dels personalen är på tok för personlig men också att saker som borde tas bakom lykta dörrar sker i det öppna utan någon som helst respekt för vare sig gäster eller personalen det betraktar.
Flera grenar av öns verksamheter använder sig av fyrhjulingar som fortskaffningsmedel. Dessa körs oroväckande nog av personer som intagit alkohol eller andra berusningsmedel.
Flera anställda har en så kallad jour. Detta innebär att man efter avstiget pass - när man är "ledig" - har ett ansvar om telefonen ringer. Ibland måste man göra en utryckning och det kan vara små till stora saker och ta kort till lång tid. Huvudsaken är att om man har "jouren" så känner man sig aldrig riktigt ledig. Man kan t.ex. inte lämna ön och åka hem om man har jouren, man kan inte dricka någon alkohol (fast detta görs det ändå) men framförallt så finns det inga riktlinjer för hur jouren kompenseras. Vi får ingen lön för att ha jourtelefonen och det finns inga papper på hur det ska fungera. Detta innebär att folk utför arbete utan att få någon som helst kompensation.
Cheferna använder skrämselpropaganda och hierarki för att få personalen att stanna kvar. En person fick sparken för att hennes chef "inte kände Det" om henne. Ingen vågar stå upp för sina rättigheter och skulle någon göra det skulle ingen bry sig.
Det finns otroligt mycket mer att berätta, men jag sätter punkt här. Jag behövde bara ladda ur mig alla tankar och få råd om vad man kan göra. Jag tänker inte jobba här igen, jag tänker aldrig rekommendera den här arbetsplatsen till någon.
