Svamptripp - lysstavsdansande i skogen

Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, Spice, MDMA, Svamp
Substans: Psilocybe cubensis
Kön: Man
Ålder: 20

Detta är mitt första försök till en tripprapport så feedback uppskattas.

Bakgrund
Jag och mina vänner hade sedan länge planerat in en skogsresa som vi skulle ta i sommar. Tanken var att åka ut mitt i skogen och slå läger, för att sedan trippa loss på svamp. Vi tänkte att nästa steg för oss skulle vara att vara "instängd i naturen" under hela ruset, istället för att vara på hemmaplan. Det vi hade köpt med var mat så vi klarade oss, 6 st öl, 6g svamp, 10 ljusstavar i olika färger (dessa hängde vi upp i träden runt vårt camp), tält samt en stor stereo.

Jag kallar mina 3 kompisar för Z, X och Q. Jag, Z och X har tagit svamp innan, för Q är det första gången.

Vi anländer till vår campingplats runt 20:00. Här finns det ett regnskydd och en eldstad där vi tänkt grilla mat under kvällen. Bredvid vindskyddet ligger en fin sjö. Vi sätter upp ett tvåmannatält bredvid eldstaden och börjar därefter att göra upp en eld, där vi sedan grillar och äter. Runt allt detta finns
bara skog och några småstigar. Vi hade en regel att man inte fick kolla klockan under några som helst omständigheter under kvällen. Jag vet inte varför vi hade denna regel men vi följde den bra i början tills en av oss råkade kolla när han kikade på sin mobil. Därför är det väldigt svårt för mig att veta hur länge varje moment under trippen varade.

Runt nio-tiden äter vi svampen; jag tar 2g, Z tar också 2g och X och Q tar 1g var. Efter vi tuggat i oss svampen börjar jag sippa på en öl medan jag går runt och spanar in stället vi är på, i väntan på att svampen ska kicka in.

Effekterna börjar komma
Efter ca 45 minuter efter intaget av svampen börjar jag känna de första effekterna - magen känns konstig och illamåendet börjar komma. Här blir jag väldigt glad, då jag vet att allt kommer bli så härligt snart. Vi alla beslutar att vi ska lägga oss på taket till vindskyddet för att stirra upp i
himlen samtidigt som vi lyssnar på en fet låt från stereon. När vi ligger där uppe känner jag hur illamåendet går över till välmående, lugn och harmoni. Vi ligger där på taket ett bra tag, och allt blir bara bättre ju längre vi ligger där. Jag ser snart hur hela himlen pulserar och hur träden vrider
sig längs stammarna och hur trädtopparna böjer sig. Efter att vi lyssnat klart på låten som är runt 10 minuter pratar vi om hur vi känner oss. Alla känner sig på topp. Z berättar hur han har blundat under låten vi lyssnade på, han sprang tydligen runt bland massa pandor och andra djur i ett land som endast existerade i hans huvud.

Promenaden
Jag och Z går iväg på promenad, X och Q går också på en egen promenad åt ett annat håll. Jag och Z kommer säkert inte mer än 50 meter innan vi sätter oss ner på marken och bara kollar runt omkring oss. Vi behöver ju faktiskt inte gå omkring för att uppskatta naturen och hur vacker den är, det räcker mer att sitta ned. Vi tar upp jord i händerna och studerar den noga, tar på barken på massa träd och känner på allt med runt oss med fingrarna. När vi sitter här kommer vi på hur konstigt vi beter oss, men i det sinnestillstånd jag nu är i så känns allt bara så fint, jag vill må såhär hela tiden, jag vill alltid må så bra att det räcker med att sätta sig ned på marken och njuta av att man finns.

Efter en stund beslutar vi oss dock för att försöka gå en liten promenad ändå. Vi ställer oss upp och det är då det slår os att det vore mycket härligare att springa fram genom skogen. När vi kommer på detta börjar vi båda springa, eller kanske mer glädjehopps-skuttar iväg in i skogen.
Vi hinner inte långt innan vi ser två människor lite längre fram. Z stannar direkt när han får syn på dem och jag vänder och springer det snabbast jag förmår åt motsatt håll. Det visade sig sen vara X och Q som var påväg tillbaka från sin promenad, jag blev genast väldigt lugn och förstod inte varför jag reagerade som jag just gjorde.

Jag och Z slår följe med X och Q på en gemensam promenad. Vi kommer inte långt den här gången heller. Vi kommer kanske 30 meter till innan vi sätter oss ned igen. När vi satt oss ned får vi syn på att det kryllar av blåbär där vi befinner oss. Alla börjar äta. Efter att vi ätit en stund frågar Z när det
ska börja bli mörkt (det är fortfarande väldigt ljust ute), varpå vi andra svarar att det kommer bli mörkt snart. Z tror inte på oss. Han frågar om det ens blir mörkare på natten än vad det redan är. Vi skrattar lite åt honom och säger "ja, det kommer vara kolsvart här när solen har gått ned, i och med
att vi är i en skog utan några ljuskällor mer än vår eld och våra ljusstavar. Men han tror oss fortfarande inte. Det går så långt att jag själv börjar noja över att solen aldrig mera kommer att gå ner. Det kommer vara exakt såhär ljust ute hela tiden från och med nu intalar jag mig själv innan jag inser att jag nojjar över något väldigt patetiskt. Detta är enda gången under hela kvällen jag på något sätt blev nojjig.

Vi fortsätter sedan vår promenad in i skogen, vi kommer ut på en liten bilväg inne i skogen, som vi börjar följa. Alltså en väg som består av två stigar, så att en bli kan köra där. Vi kommer inte långt den här gången heller innan Z stannar och inte vill gå längre. Hans argument är att vi inte går i äkta natur, bilar har kört på denna stigen, det känns fejk. Jag förstår honom och vill heller inte fortsätta. Jag vill vika av från stigen och gå in i den vildvuxna skogen istället. Vi gör dock inte detta då jag kommer på att det bästa alternativet är att fortsätta gå på stigen utan att kolla på den. Vi kollar istället åt sidorna medan vi går och ser skogen i all dess prakt utan att behöva snubbla på rötter och stenar.

När vi är påväg tillbaka till vårt camp utbrister Z "Hallå! vad fan, nu säger Q att blåbären smakade konstigt!" varpå min reaktion är att något hemskt har hänt. Jag vänder mig om och kollar på både Z och Q med häpen min, "vad menar du med att dom smakade konstigt?" frågar jag. Alla kollar på varandra och ser väldigt oroade ut. Jag tror nu att vi fått i oss något farligt och undrar vad som kommer hända härnäst. Det är inte fören X säger "men han tyckte ju bara att blåbären smakade
lite konstigt, det är väl inget mer med det?" vi alla blev lugna. Vi fortsatte sen tillbaka till campet.

Naturen
När vi är tillbaka från vår promenad går jag ifrån dom andra och ställer mig ut längs med sjön, jag tar tag i en gren på en buske och drar handen längs grenen och dess löv. Det känns så skönt. Efter en stund ansluter sig mina vänner och dom med börjar ta på buskarna runt omkring oss och kottar som
ligger på marken, samtidigt som vi alla blickar ut över vattnet. Vi sitter där alla fyra och bara njuter av hur vi mår. Jag känner nu hur jag helt förstår mig på naturen och hur alla levande ting lever genom varandra, detta har jag insett förut men jag har aldrig fått ett sånt förstående för naturen som nu. Jag känner att jag måste ha mer, jag känner att mina vänner närvaro stör mig, dom passar inte in, jag måste få vara själv med naturen för att kunna uppskatta den fullt ut. Jag går ifrån mina vänner än en gång och sätter mig en bit bort, fortfarande vid sjön. Nu kan jag varken se eller höra dom andra längre, allt är så lugnt, så fridfullt. Jag vill aldrig lämna skogen. Här sitter jag ett bra tag, jag doppar mina händer i vattnet, som är så perfekt varmt. Jag gräver ner mina händer i botten på sjön, jag vill ner djupare, jag vill bli ett med jorden. Medan jag sitter här och känner mig som en del av något så mycket större, nåtot så otroligt vackert, blir jag så otroligt arg på hur det kan vara olagligt med svamp, det känns så naturligt. Hur kan man inte få ta detta? Jag blir så arg på att dessa regler finns, ingen ska kunna bestämma vad man gör med sin egen kropp och sin eget liv. Vi skadar verkligen ingen. Jag känner nu sådan sinnesro att jag accepterar döden, jag känner att jag inte skulle bry mig ifall jag skulle dö precis nu. Det skulle förmodligen bara vara skönt, att bli en del av universum fullt ut. Jag bestämmer mig för att det är såhär jag ska begå självmord om jag av någon hemsk anledning i framtiden skulle få för mig att göra detta. Att först äta svamp, sätta mig ute i naturen
och hitta total sinnesro och känna sig helt ångerlös, för att sedan bara sätta en kula mellan ögonen.

När jag suttit här ett bra tag (jag vet inte exakt hur länge då vi inte kollade klockan) så sätter sig Z bredvid mig. Vi sitter och småpratar lite, mer eller mindre viskar till varandra, då vi inte tycker att man behöver prata högre än så. Vi kommer in på ämnet nudister och Z föreslår till de andra att vi borde ta av oss alla kläder och gå runt nakna istället. Jag tycker att detta låter som en bra idé då det är det mest naturliga som finns, att gå runt naken i skogen. Vi gör dock inte detta ifall det skulle vara så att någon skulle komma hit, även om det är högst otroligt. Vi nöjer oss med att ta av oss skor och strumpor. När jag känner marken under mina bara fötter blir jag helt i extas, det känns så underbart skönt. Vi börjar springa fram och tillbaka bara för att känna marken under oss, vi ställer oss
på varsin sten och bara står ett tag. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan mer än att
vi mådde perfekt när vi stod där på vår sten, vi behövde absolut ingenting annat i hela världen. Att stå där var allt vi ville göra, man kände sig så levande.

Lysstavarna
Jag får sedan syn på alla lysstavar vi hängt upp i träden. Jag gillar dom inte. Jag ångrar att vi köpte så många, eller att vi köpt några över huvudtaget. Dom känns så fejk, dom utgör inte äkta ljus. Endast solens ljus är "äkta" ljus. Vi går för att ta ner dom, men när vi har dom i våra händer slår det oss hur vackert det lyser, vi står och håller några var och dom blir bara finare ju längre vi kollar på dom. Efter upptäckten av hur vackert dom faktiskt lyser så lämnar vi aldrig stavarna mer. Vi håller hårt om dom hela kvällen/natten. Var och en satt med två ljusstavar var. Det kändes som om varje ljusstav var sitt eget universum. Man kände sig säker när man höll i dom. När vi tagit ned alla så sätter vi oss runt lägerelden. Vi välxelkollar på lysstavarna och elden. X börjar att vifta med en av sina ljusstavar och vi andra kollar på med hög fascination. Det är så otroligt vackert hur det skapas "afterglow" efter ljusstaven. Snart sitter vi alla och viftar med lysstavarna, ljuset och det mönster som uppstår när man viftar dom så fort gör att vi alla börjar gapskratta, det är så kul och vackert på samma gång.


Dansen
Vi står klara. Redo att dansa som aldrig förr. Vi har använt det paketsnöre vi använde för att hänga upp våra ljusstavar i träden till att binda ihop ljusstavarna med varandra, två och två. Vi har alltså gjort nunchucks. Detta gjorde alltig så mycket coolare då vi kunde snurra ljusstavarna mycket snabbare, vilket gör mönstret och ljuset så mycket finare. Vi lyssnar på någon astrippig låt med dunk i, så det är skönt och trippigt att dansa. Vi släpper verkligen loss totalt här när låten kommer igång och bryr oss inte ett skit om vad som skulle hända ifall någon skulle komma och upptäcka oss. Vi dansar som retards och ser mest troligt ut som något i stil med star wars-kid fast med lysande nunchucks. Men vi bryr oss inte. Det är så otroligt skönt bara, och framförallt är det vackert att se dessa ljusmönster i olika färger mitt i natten, skogen är vid det här laget becksvart.

Ett citat från X när han spinner en ljusstav i en cirkel bara några centimeter framför sitt ansikte - "jag fattar inte ens att detta går att uppleva". Så coolt upplevde vi alla att detta var och dansade i princip tills trippen började avta.

Efter den intensiva dansen blir vi trötta och tar en paus. Vi känner att vi inte kommer orka dansa mer så vi tänker att vi inte behöver ha kvar lika många av lysstavarna, så vi skär upp några av dom och häller ut på en stor sten, när den lysande vätska rann ned längs stenen började alla att skrika, det såg så jävla coolt ut. Jag bestämmer mig för att doppa handen i vätskan, när jag vänder på den igen och ser hur hela min hand lyser (det såg ut som om handen lös inifrån) skriker vi ännu högre. Därefter skär vi upp ännu några stavar och häller ut vätskan på våra händer och armar. Detta är det trippigaste jag någonsin gjort. När vår extas över detta lagt sig aningen går vi och sätter oss vid lägerelden än en gång. Vi delar en öl alla fyra. Vi sitter och passar runt ölen som en joint, tar några sippar var innan vi passar vidare. Vi vet inte varför vi dricker, vi förstår verkligen inte varför vi ens har med oss alkohol. Men då vi alla gillar smaken av öl känns det okej.

Effekterna börjar avta
Efter att vi druckit upp ölen sätter vi oss i en ring på vinskyddstaket och fikar på chips, coca-cola och gifflar samtidigt som vi pratar om vad vi har upplevt och känt under kvällen då vi känner att trippen börjar lägga sig. Alla har haft det jättebra. X och Q säger att de redan ser fram emot nästa gång och att de då vill ta en högre dos.

Slutord
Detta är varken den längsta eller starkaste trippen jag haft på svamp, men det var definitivt den bästa av dom. I skogen lärde jag mig hur man kan använda svamp i väldigt olika scenarion. Att sitta ut längs med sjön och bara titta ut i naturen och känna sig en del av något så mycket större är absolut något av det mäktigaste jag upplevt. Samtidigt som det var så befriande att bara släppa loss och dansa till trippig musik.

Vi har planerat in en liknande tripp på samma ställe fast på en högre dos plus att vi tänker puffa också.

Feedback uppskattas som sagt!

Låter mysigt. Jag hade tagit en större dos dock men jag är lite knäpp när det kommer till sånt.

Tanken var från början att ta en högre dos men då vi trippade i skogen för första gången kändes det säkrare med en lägre dos. Vi ska som sagt snart dit igen och då ta en större dos i kapslar.

Underhållande läsning och bra skrivet.
Ser själv fram emot min första svamp tripp, efter ett par mdma rus i bagaget.
Hur är det med hallisar?
Hörde av en polare förut att han satte på Super Mario låten och hela världens såg ut som 16-bitars, själv tycker jag om hallucinationer men tyckte inte det framgick något speciellt om detta för er?

4/5, bra rapport!

Jodå, hallisar hade jag men jag har haft mer tidigare gånger. Jag har inte haft lika starka hallisar på toppisar som på cubensis dock. Vet inte om detta stämmer eller om det bara har varit så för mig.