Citat:
Är det bara jag som tycker RP förvaltats ganska slarvigt? För 5-6 år sedan var RP förmodligen av dom mest populära poddarna som fanns. Det var ett nyskapande trick att ta med ljudinspelningar från rättegångar och det kom ut avsnitt med ganska god regelbundenhet. Välgjorda program och oftast välkända fall.
Men sen gick grundaren på pappaledighet och sen dess tycker jag inte att podden repat sig. Synd, för jag gissar på att den hade kunnat tjäna ganska ordentligt med pengar antingen genom att växa eller genom en försäljning?
Men sen gick grundaren på pappaledighet och sen dess tycker jag inte att podden repat sig. Synd, för jag gissar på att den hade kunnat tjäna ganska ordentligt med pengar antingen genom att växa eller genom en försäljning?
RP är en podd som jag finner mycket intressant i teorin, men de flesta (nyare) avsnitten är rena sömnpillren. Jag tror att podden skulle tjäna på att Nils har en mer personlig närvaro i avsnitten, till exempel genom att sammanfatta vissa händelseförlopp istället för att låta rättegångsupptagningarna föra fram hela storyn. Dessa ljudinspelningar blir oftast extremt långrandiga att lyssna på, speciellt när det är över 10 minuter av att åklagaren något omformulerat ställer samma fråga om och om igen och svaret bara blir Jag minns inte...
Jag förstår ju att det är så här rättegångar går till i verkligheten, men det betyder inte att det är intressant att lyssna på. Här tycker jag att avsnitten av P3 Dokumentär som avhandlar kriminalfall är ett föredöme i hur de använder sig av de mest kärnfulla ljudupptagningarna från rättsprövningarna samtidigt som man låter programledaren sammanfatta detaljerna på ett kort och koncist sätt.
Sedan känner jag en viss aversion mot Nils Bergman i och med den sinnesförvirrade följetången Att skapa ett monster i podden Motiv där han och Alexander Mork försöker rentvå Ulf Olsson, men det är en diskussion för en annan tråd.
