Sluta helgsupa

Dricka är väl en sak, men varför måste folk hela tiden gå till överdrift?
Visst när man var i 14-årsåldern så uppförde man sig nog som en bonddräng hämtad ur Emil-i-Lönneberga som söp och skämde ut sig.

Men förr eller senare så upptäcker man att tjejer inte gillar fulla killar.
Knepet är att hålla sig till det som förr kallades "salongsberusning". Det innebär att man nöjer sig med att vara såpass lätt berusad att hämningarna släpper; kort är man allmänt "glad".
Knepet är att i förhand bestämma hur mycket man skall dricka för att uppnå c:a 0,1 promille och sedan inte "fylla på" mer.

Undrar ju lite över vad du ska till krogen att göra om du inte är där för att vara packad? Själv tycker jag knappt om det när jag är packad så kan ju omöjligen bli bättre nykter.

Säg inte det, kunde man bara städa ut fyllesvinen så skulle det nog bli trivsamt.

Att klippa med alkoholen och lägga om till fika och bowling måste fanimej vara den svåraste utmaningen som finns i det här livet. Det här landet verkar i det närmaste konstruerat för att du skall supa.
Jag försöker själv men det går så där.

Jag tror man måste ersätta med något totalt annat. Utveckla sin spirituella sida, skapa totalt andra intressen, resa utomlands eller något annat drastiskt.

Exakt samma här. 3-4 öl är den magiska gränsen. Efter det är det oftast morsning och good bye.
Det är fan att man skall vara så törstig.

Jag känner inte igen mig i detta alls.

Jag har varit nykter ett tag, och jag gör allt som jag normalt sett gör. Jag går till jobbet, jag umgås med familj och vänner, jag går på restaurang/bio/konsert, jag tränar, och jag håller på med hobbies. Inte någon gång, inte ens under restaurangbesök, så uppmanar någon mig att dricka alkohol.

Jag känner att detta med att "Sverige är konstruerat" bara är en utsäkt som människor som i själva verket vill dricka kör med.

"Konstruerat" var nog att ta i.
Jag menar att det förekommer alkohol på så många platser och olika sammanhang, vilket gör det svårare för många människor att sluta dricka.
Men valet att trappa ner eller sluta måste man ju förstås ta själv, utan att skylla på rådande förutsättningar.

Det absolut svåraste är att hitta motivationen. Man måste ha en bra anledning att avstå alkohol. Det vore enklare om läkaren sa att man kommer dö om man inte slutar, eller om frugan hotar med skilsmässa, eller om man vaknade i rännstenen varje gång man druckit öl.
Men jag mår bara bra av det, slutar i tid, blir aldrig för full, är aldrig bakis, och stör inte nån annan med mitt drickande. Behagligt salongsberusad varje fredag och lördag, det är väldigt svårt med motivationen i mitt fall.

Jag har nog inte varit nykter en helg de senaste 6 åren, och det utan överdrift. Det började med fredag eller lördag, sen fredag och lördag och nu är det fredag, lördag och söndag. När jag är ledig andra dagar så är det gasen i botten till bolaget direkt och börja hinka i sig.

Det har gått så långt att en nykter Söndag känns som en ren seger för mig, vilket jag lyckas med ibland men då oftast tack vare att jag är så jävla bakfull att hela söndagen går ut på att ligga på sofflocket och trycka i sig chips och sen gå sova igen.

Dock så umgås jag med en god vän i princip varje helg som dricker ytterst sällan men som ändå hänger på diverse äventyr jag tar mig till i dimman, så jag får nog kommunicera med honom när det kommer till ämnet att inte känna det extremt starka behover av att helgsupa för att klara följande vecka.