Bli fri från tablettmissbruk på egen hand?

Hur stor är sannolikheten att en tablettmissbrukare kan bli fri från missbruket helt på egen hand? Missbruket sträcker sig till och från (mer till än från) säkert 15år tillbaka i tiden. Senaste återfallet var i mars (vad jag vet) då var det lugnande tabletter, benzo. Innan dess var det ett återfall på morfinpreparat. Människan ifråga säger att hon är ren sedan februari. Detta utan någon hjälp någonstans ifrån. Hur stor är sannolikheten att klara detta själv?

Ingen?

Jag är tablettmissbrukare och när jag försökt sluta själv och sagt till mina anhöriga och vänner att jag är helt 100% drogfri och jätteglad och stolt över det har jag varit 100% påverkad av en eller flera olika läkemedel.

Tablettmissbrukare är de mest manipulativa och lögnaktiga människor du kan råka ut för. Missbruket är så lätt att dölja och beroendet är så sjukt starkt. Påminner om Gollum i Sagan om ringen.

(P.s. Pundare kommer nog tvåa i kampen. De är dock lättare att genomskåda och det kanske är enda anledningen till att de inte ligger etta, egentligen. Men allt missbruk är vidrigt såklart.)

Det går såklart inte att generalisera (Eller, jo det gör det faktiskt) men tablettmissbruk är riktigt svårt. Till och med när du har massor med professionell hjälp kan du sitta där som ett litet troll. Ett vidrigt missbruk där den enda sanna kärleken du har är till dina tabletter! Usch!

Själv väntar jag behandling nu. Efter otaliga försök detta år med att ta mig ur mitt över två år långa återfall har jag bestämt mig för att ta hela paketet så det blir en riktigt lång behandling. Minst 6 månader lång. Efter dess ska jag hålla mig till NA och förhoppningsvis aldrig någonsin lura mig själv till att falla tillbaka igen.

Hoppas det löser sig för er!

En lång tid av vård och "kontroll" (UP) krävs vanligtvis för att ta sig ur tablettmissbruk. En eller två veckor på avgiftningen är inte tillräcklig. Jag snackar behandling med ett stort B.

Fy fan vad rätt du har i allt du säger!

Den citerade feta texten ovanför känner jag igen mig i så otroligt mycket. Man kan dölja ett tablettmissbruk SÅ lätt, och man blir så otroligt manipulativ. Man manipulerar sin familj, sina vänner, öppenvården. Och man bli bara bättre och bättre på att dölja det.

Pundare springer omkring på stan och snortar amfetamin på toaletter. Vi tablettmissbrukare döljer vårt missbruk. Och vi gör det väldigt väl.

Än en gång: fy satan vad jag känner igen mig i vad du skrev. Det känns som att jag skulle kunna ha skrivit det själv.

Lycka till!

OT: Lyssna på Midnight. Han har helt rätt.

Lätt att dölja när man springer runt som en benzozombie? jo tjena .

Klart du kan komma från det på egen hand OM du verkligen vill sluta ångesten försvinner så småningom

Och alla alkoholister sitter i parken och självklart handlar det enbart om att ta sig i kragen för det är exakt där problemet ligger för beroendet är inte starkare än så. Men vänta nu? kan det finnas de som dricker när de kommer hem från jobbet? En vinare varje kväll? Kan narkomaner göra likadant eller är det ett mycket svårare tillstånd? Hm. Kanske är alkoholister och narkomaner olika symptom på samma beroende? Kanske är "hög" och "full" bara olika namn på förändrat sinnestillstånd? Bara att det ena ordet är mer accepterat än det andra.

Kanske skakar jag helt plötsligt om världsbilden hos en del personer när jag skriver som jag gör?

Ja jag vet att några faktiskt klarar ta sig i kragen precis som du säger men jag vet desto fler som är i aktivt missbruk för att de vägrar inse att de faktiskt MÅSTE ha hjälp utifrån.

Du kanske har klarat ta dig ifrån missbruket på egen hand? I sådana fall kan jag bara säga grattis! Starkt jobbat! Är du 100% drogfri eller har du bytt ut beroendet? Alkohol? Träning? Flickvän? Något annat intresse som ökat? Bara det inte är alkohol eller någon annan drog, kan och ska du vara stolt! Var bara försiktig så du har något att falla på när du tröttnar på det nya intresset. (ja jag har också varit drogfri på riktigt. Jag tränade hårt, blev utbränd, tröttnade och tog återfall.)

Många lever i illusionen att missbrukare är lätta att känna igen och det är inte så konstigt. Många av oss ser dem varje dag när vi är på väg till jobbet. De ser ut som zombies. En del är smutsiga. Det finns inget rätt i skallen på dem. De är aggressiva och oberäkneliga.

Själv sitter jag på universitetet och har bland annat haft seminarier om missbruk och pratat (påverkad självklart) med personer som jobbat inom missbrukssektorn i 20 år. Jag har blivit stoppad av polisen minst 5 gånger när jag kört påverkad av tabletter och ja, jag har kvar mitt körkort och har aldrig blivit avslöjad!

Men ändå, trots att jag verkar normal (nykter) på ytan och lever ett tillsynes ganska perfekt liv, är jag en narkoman med ett väldigt väldigt svårt tablettmissbruk.

Jag har manipulerat till mig tabletter av min egen familj. Från mina vänner. Direkt när någon får narkotikaklassade mediciner utskrivet är jag där och manipulerar. "Läkarna förstår ju inte att jag behöver mediciner", "Socialstyrelsen har stramat åt reglerna helt åt helvete, tro mig, om några år när socialstyrelsen har massor självmord på halsen kommer reglerna lösas upp igen", "Aj, fan du jag sträckte en muskel på gymmet och kan knappt röra mig. Har du något starkare än Alvedon hemma".

Och ändå förstod ingen att jag var narkoman tills jag berättade det. Tro mig, de är inte dumma! De lever bara efter föreställningen att en missbrukare ser ut på ett visst sätt. Hur kunde de veta att missbrukaren var den där trevliga grannen som ställer upp och vattnar växter när de är bortresta, den förnuftiga klasskompisen som inte gör mycket väsen ifrån sig, den omtänksamma storebrorsan och sonen. Va? En helt vanlig kille.

Det svåraste var såklart att manipulera läkarna. Det tog några månader och krävdes många läkarbesök tills jag fattade vad de ville höra. Fick byta läkare några gånger också.

De flesta av mina läkemedel köpte jag dock svart. Jag springer inte runt som en "knarkare" och köper på stan utan jag beställer från företag på nätet. Det ska ju vara snyggt såklart. Vill ju inte se mig som en narkoman. Det är ju lite väl under min standard ;-)

Jag har inte heller överutnyttjat läkemedel från vård, vänner och anhöriga. Jag är inte dum! (Eller, fick jag det fel nu igen?) Eftersom mina älskade tabletter alltid står först bränner jag såklart inte mina kontakter. Går jag flera gånger i rad till samma person fattar ju hon/han att något är fel! Ibland har jag väntat ett år innan jag går till samma vän igen i samma ärende.

Tänk att tablettmissbruket är så äckligt och sliskigt. Sjukt!

Ont:
Jag kan bara ge råd utifrån min egen erfarenhet och kunskap. Jag har inte alltid rätt. Jag har ett väldigt långt missbruk och personer med långa missbruk som i TS fall brukar behöva mycket vård för att klara ta sig ur missbruket. Önskar jag har fel men tyvärr har jag sällan det.

Man e ju sån go självhycklare. Åker snart t R-holm i ca 6 mån för 15-årigt benzmissbruk, å tar "bara" rc-benzo nu som nedtrappning... MEN det är för jag vägrar skriva in mig på avgiftning/misshandel på sjukan med patetiska doser sobril -det provocerar mig mer bara å risken e att jag dundrar därifrån å därmed skiter sig primärvård osv på behandlingshem.

Ja jag undrar samma sak.

Jag har ätit citodon i 10 år och ofta överdoserat, när jag åt dolcontin var det inga problem att lägga ner, jag gillade dom aldrig.

Men benzon,benzon suck. Jag har minidoser med intervall från läkare, men har blivit en av askens trognaste kunder.

Att jag började var efter en olycka som gjorde mig handikappad,pappas död och att jag skilde mej , allt på samma gång.

Men nu är jag trött på skiten,värktabletterna hjälper inte och jag har träffat en ny underbar man som inte känner till det här. Han klagar på min rökning, om han bara visste.

Men det är inte för hans skull jag vill sluta, jag är less på zombielivet, och vill börja leva normalt .

Tips och råd mottages tacksamt, jag har redan trappat ned citodonen till hälften, sen benzon och tillsist rökningen har jag tänkt.

Alkohol är inga problem för mej ,jag kan ta ett glas obs. ett, ibland men det är mycket sällan.

Som sagt, tips och råd, tack på förhand.

Jag var ju heltorsk på opiater, faktiskt mest kodein "bara", men sen eskalerade de till subutex å dolcontin(ekonomiskt ju För 4 mån, av en slump tappade jag kontakt med min opiatsupplier -å sen dess har jag inte rört skiten. DOCK är mitt benzoberoende mer lömskt. Opiat-AT t.ex. känns mer fysiskt med smärtor å kräkningar mm. Bensot gör att man,som jag då, efter 15 år av dagligt intag gör att man inte litar på att man KAN göra saker utan nåt i systemet. Tror fan jag te.x. gått till affären å köpt mjölk utan nån benzo i mig 2 ggr senaste halvåret. Å då har jag mått skit å det känns som alla stirrar osv ja,ni vet. Nu ska jag iväg iaf -men de hjälper ju inte direkt att alla rc-shoppar gör det lätt att greja. Förr räckte det med att radera telenr t.ex. eller hålla sig isolerad.... Vi får se vart det barkar hän..

Håller med dej fullständigt,citodon-nedtrappningen skrämmer mej inte alls bara man tar det lite långsamt,men gå utanför dörren utan en benzo skrämmer skiten ur mej.

Men jag ska, jag ska, det här är inget fullvärdigt liv.
Livet är ju både toppar och dalar och jag orkar inte gömma mej längre.

För att citera Mowgli i djungelboken "jag är nog mycket tuffare än somliga tror"

Jag läste nyligen att det är bara 10% av alla opiatmissbrukare som reder
ut det hela.
Undrar bara hur de övriga 90% klarar sig ? Om det hela nu är helt omöjligt,
ger man då upp helt och hållet om man nu är en vanlig "medel-Svensson"
som inte har några som helst kontakter ?

Jag är själv i samma situation, fått av medicinska skäl men vill ändå sätta
ut då det blir allt svårare och svårare att få utskrivet med tanke på allt
missbruk som finns vad gäller medicin som egentligen är till för sjuka -
inte för att missbrukas.

Jag fick det självklart av medicinska skäl och överdoserade inte för att det var skoj, utan för att det hjälpte sämre och sämre.

Jag snarare ofta tog mindre än läkarordination eftersom jag alltid sett opiater som just medicin.

Kollade i skåpet nyss ,jag har ett lager i en pappkasse som borde räcka till en MYCKET långsam nedtrappning utan inblandning av beroendeenheter, har en mycket dålig erfarenhet av dem, när läkarna lurade i mej att Citodon inte var beroendeframkallande (1997).

Gud och jävlar vad sjuk jag blev när jag tvärslutade.

Dolcontin gillade jag inte alls , vad är det för kul med att somna och sen vakna och känna som man vaknat från ett 50-års kalas