Citat:
Ursprungligen postat av
Moment
Lätt att dölja när man springer runt som en benzozombie? jo tjena .
Klart du kan komma från det på egen hand OM du verkligen vill sluta ångesten försvinner så småningom
Och alla alkoholister sitter i parken och självklart handlar det enbart om att ta sig i kragen för det är exakt där problemet ligger för beroendet är inte starkare än så. Men vänta nu? kan det finnas de som dricker när de kommer hem från jobbet? En vinare varje kväll? Kan narkomaner göra likadant eller är det ett mycket svårare tillstånd? Hm. Kanske är alkoholister och narkomaner olika symptom på samma beroende? Kanske är "hög" och "full" bara olika namn på förändrat sinnestillstånd? Bara att det ena ordet är mer accepterat än det andra.
Kanske skakar jag helt plötsligt om världsbilden hos en del personer när jag skriver som jag gör?
Ja jag vet att några faktiskt klarar ta sig i kragen precis som du säger men jag vet desto fler som är i aktivt missbruk för att de vägrar inse att de faktiskt MÅSTE ha hjälp utifrån.
Du kanske har klarat ta dig ifrån missbruket på egen hand? I sådana fall kan jag bara säga grattis! Starkt jobbat! Är du 100% drogfri eller har du bytt ut beroendet? Alkohol? Träning? Flickvän? Något annat intresse som ökat? Bara det inte är alkohol eller någon annan drog, kan och ska du vara stolt! Var bara försiktig så du har något att falla på när du tröttnar på det nya intresset. (ja jag har också varit drogfri på riktigt. Jag tränade hårt, blev utbränd, tröttnade och tog återfall.)
Många lever i illusionen att missbrukare är lätta att känna igen och det är inte så konstigt. Många av oss ser dem varje dag när vi är på väg till jobbet. De ser ut som zombies. En del är smutsiga. Det finns inget rätt i skallen på dem. De är aggressiva och oberäkneliga.
Själv sitter jag på universitetet och har bland annat haft seminarier om missbruk och pratat (påverkad självklart) med personer som jobbat inom missbrukssektorn i 20 år. Jag har blivit stoppad av polisen minst 5 gånger när jag kört påverkad av tabletter och ja, jag har kvar mitt körkort och har aldrig blivit avslöjad!
Men ändå, trots att jag verkar normal (nykter) på ytan och lever ett tillsynes ganska perfekt liv, är jag en narkoman med ett väldigt väldigt svårt tablettmissbruk.
Jag har manipulerat till mig tabletter av min egen familj. Från mina vänner. Direkt när någon får narkotikaklassade mediciner utskrivet är jag där och manipulerar. "Läkarna förstår ju inte att jag behöver mediciner", "Socialstyrelsen har stramat åt reglerna helt åt helvete, tro mig, om några år när socialstyrelsen har massor självmord på halsen kommer reglerna lösas upp igen", "Aj, fan du jag sträckte en muskel på gymmet och kan knappt röra mig. Har du något starkare än Alvedon hemma".
Och ändå förstod ingen att jag var narkoman tills jag berättade det. Tro mig, de är inte dumma! De lever bara efter föreställningen att en missbrukare ser ut på ett visst sätt. Hur kunde de veta att missbrukaren var den där trevliga grannen som ställer upp och vattnar växter när de är bortresta, den förnuftiga klasskompisen som inte gör mycket väsen ifrån sig, den omtänksamma storebrorsan och sonen. Va? En helt vanlig kille.
Det svåraste var såklart att manipulera läkarna. Det tog några månader och krävdes många läkarbesök tills jag fattade vad de ville höra. Fick byta läkare några gånger också.
De flesta av mina läkemedel köpte jag dock svart. Jag springer inte runt som en "knarkare" och köper på stan utan jag beställer från företag på nätet. Det ska ju vara snyggt såklart. Vill ju inte se mig som en narkoman. Det är ju lite väl under min standard ;-)
Jag har inte heller överutnyttjat läkemedel från vård, vänner och anhöriga. Jag är inte dum! (Eller, fick jag det fel nu igen?) Eftersom mina älskade tabletter alltid står först bränner jag såklart inte mina kontakter. Går jag flera gånger i rad till samma person fattar ju hon/han att något är fel! Ibland har jag väntat ett år innan jag går till samma vän igen i samma ärende.
Tänk att tablettmissbruket är så äckligt och sliskigt. Sjukt!
Ont:
Jag kan bara ge råd utifrån min egen erfarenhet och kunskap. Jag har inte alltid rätt. Jag har ett väldigt långt missbruk och personer med långa missbruk som i TS fall brukar behöva mycket vård för att klara ta sig ur missbruket. Önskar jag har fel men tyvärr har jag sällan det.