Citat:
Ursprungligen postat av jaha jovisst
Min hund (schäfer) hade en gång något problem med munnen och tyckte inte om att bli undersökt, men hon underkastar sig min vilja och jag kan konstatera att en pinne hon lekt med gått sönde och en rejäl flisa kilat sig fast hårt i gommen. Utan att tvivla på min hund kan jag köra in näven i gapet på hunden, väl medveten om att ifall hon skulle slå igen käftarna så skulle jag säkerligen riskera att mista ett finger. Hunden skriker för det gör ont men det går ganska fort att lirka loss träflisan och sen är alla på gott humör igen. Hunden förstår förstås inte varför jag gjorde illa henne, men litar och respekterar såpass på människor att hon går med på behandlingen. Så ska en hund bete sig, allt annat är oacceptabelt och potentiellt farligt.
Har även jag en Schäfer nu.
Jag "felsökte" hunden en gång, han haltade en hel del med ena frambenet.
När jag sedan träffade med tummen där han hade ont, så tog han vänligt med bestämt tag i min arm och tog bort den för det gjorde ont.
Det kändes inget, utan han tog i princip bara bort den.
Visst är det det mest optimala, men när det gäller smärta så reagerar dom, som vi, olika beroende på hur stark smärtan är.