Citat:
Ursprungligen postat av
Ostrobothnia
Hmm en kul trådstart på sitt sätt.
Även om det ur rättstavningssynpunkt kanske är svårare med engelskan än andra språk, när ljudbilden vandrat iväg en del från ett konservativt skriftspråk kan jag tycka det är charmigt med vad man skulle kunnna kalla bakåtkompabilitet. Många akademiker drev väl också den linjen i Sverige före stavningsreformen 1906, där de många ord tidigare såg mera ut som sina engelska motsvarigheter.
Jag kan bara hålla med dig där. Det är nog tack vare alla filmer och musik på engelska som gör att vi kan uttala för oss främmande engelska ord med korrekt uttal, hur vokalerna skall uttalas och vilka konsonanter som är stumma. "Circus" blir "sörkus" (eller sörkös). Charmen med konservativ stavning håller jag med om, även om det irriterar mig. Står det "Bordeaux" på en flaska istället för "Bårdå" så ser det onekligen mer charmigt ut, men det ger mitt språkcentra klåda.
Citat:
Ursprungligen postat av
ClairviusNarcisse
Det är uppenbart att dina kunskaper i lingvistik på sin höjd motsvarar grunskolans svensk- och engelskundervisning.
Hey, jag är irriterad och skrev därför lite provocerande och ilskt. Jag är bara glad över att du reagerar på det. Språk skall talas och skrivas av människor, oavsett vilken utbildning man har. Det spelar ingen roll om man bara gick grundskolan eller studerat språkhistoria på universitetsnivå. Det är något "fel" om man skall behöva uttala 'I' som 'Ö'. Historien bakom detta kan vara intressant, men det visar ju på att skriftspråket inte har uppdaterats som det borde.
Citat:
Din uppfattning om att engelska inte uttalas som det skrivs stämmer, det är ett språk som skiljer sig enormt mellan uttal och stavning, men inte av de skäl du anger. Man kan inte transkribera ett språk till ett annat språk och sedan skrocka och säga att "hö hö hö engelsmännen är dumma i huvudet, för om jag transkriberar deras språk till svenska så stavas det inte alls som det låter längre!" utan att bevisa att man endera är dum i huvudet eller inte vet vad man snackar om.
Nej, transkriberar man engelska till svenska så stavas det som det låter på svenska. Med undantag för "th", som vi i svenskan har tappat sedan medeltiden. "Take your car to the store" skulle bli "Täjk jår kar to döh står".
Citat:
Ett exempel du skulle kunna ha tagit upp är Ghoti. Ghoti skulle enligt engelskt uttal uttalas "fish". Detta om du tar f-ljudet från "enough", i-ljudet från "women" och sh-ljudet från "friction".
På så sätt är engelska ett enormt egendomligt och frustrerande språk.
"Hö hö hö", bra exempel.
Citat:
Svenskan är också rätt märklig. Varför uttalas "ett" just "et" och inte "et-t"? Det är ju två t ju, varför uttalar vi bara ett? Och hur kan ordet "banan" uttalas och betyda två helt olika saker, trots att de stavas likadant? Och när du menar att deras bokstäver uttalas som flera så syftar du på diftonger, något som finns i svenskan också, även om de främst är dialektala. Och varför behöver svenskan typ tio miljoner olika sätt att skriva "sh" på? K, G, J, Sh, Sch, Sk, Skj, Stj, Sj osv... kan ju alla uttalas på ett sätt som vi inte ens har en bokstav för, och dessutom i princip likadant, hur jävla efterblivet är inte det?
Efterblivet vet jag inte, men det tyder ju på att vi skulle kunna genomföra en ny stavningsreform. Men svenskan är inte lika "efter" i stavningen som engelskan och franskan.