Museichef på Kungliga Myntkabinettet stal på auktionsvisningar mm

Hovrätten har på grund av åtalspreskription ogillat ett åtal för häleri, grovt brott, avseende mynt från Statens historiska museer. Hovrätten har också ogillat Statens historiska museers skadeståndstalan. Högsta domstolen har, med utgångspunkt i att personen som åtalet riktades mot har haft de aktuella mynten i sin besittning före december 2008, meddelat prövningstillstånd i frågan om de skadeståndskrav som Statens historiska museer har framställt i anslutning till vissa åtalspunkter är preskriberade (partiellt prövningstillstånd).

Högsta domstolen har ansett att preskriptionstiden för en ägares anspråk på skadestånd mot den som sålt lösöre som påstås ha stulits från ägaren ska räknas från dagen för försäljningen, och att det saknar betydelse under hur lång tid dessförinnan den som sålt stöldgodset kan ha haft det i sin besittning.

Statens historiska museer är en myndighet som bl.a. driver Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet.

En tidigare anställd vid myntkabinettet åtalades i december 2018 för grovt häleri för att vid sex tillfällen under åren 2009–2013 ha sålt eller överlämnat mynt som tillhörde myntkabinettet till annan. Myntkabinettet yrkade samtidigt skadestånd med knappt 4 miljoner kronor.

Den tidigare anställde förnekade brott.

Tingsrätten och hovrätten avslog åtalet och skadeståndsyrkandet huvudsakligen på grund av preskription. Domstolarna ansåg inte att det var visat att en första skadegörande handling – dvs. en första hälerigrundande befattning med mynten – ägt rum efter december 2008. Domstolarna hänvisade till Högsta domstolens uttalanden om åtalspreskription vid häleri i ”Omegaklockorna” NJA 1984 s. 564.

Statens historiska museer överklagade hovrättens dom såvitt avser skadeståndet.

Högsta domstolen kommer fram till att skadeståndsanspråket inte är preskriberat och lämnar tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning i aktuella delar.