Substans: Ketamin
Dos: 100-120mg
Tid: 90 min
Tidigare erfarenheter: Cannabis, spice, svamp, lsb, nbome, 5-MeO-MiPT, Allyskaline, Amfetamin, Ketamin, Methoxetamine, massa olika Benzo, alkohol.
Framför mig på bordet ligger en påse innehållandes ett gram fina, vita kristaller. Jag mäter upp på linor på ungefär 100mg totalt (minst), placerar dem i näsväggen, slår på Daft Punks nya album, och lägger mig ner på rygg i soffan. Efter någon minut så känner jag hur min kropp börjar domna bort. Jag nyper mig hårt i låret, men känner absolut ingenting. Nu börjar skevheten att sakta men säkert att krypa ut med ryggraden; mitt synfält blir aningen snurrigt, motoriken försämras och tankarna blir grumliga. Musiken blir fylld utav liv och mening, och ljuset ifrån lamporna rummet verkar värmande och inbjudande. Sedan flyger jag iväg.
Jag flyger fram över ett mörkt hav. Blixtar lyser upp himmelen, och vågornas vita skum blandas med det mörkgröna vattnet. I fjärran kan jag se ett rött ljus. Solen håller på att gå upp. Jag blickar upp, och kan se en klar stjärnhimmel. Tar sats, och skjuter ifrån.
Jag befinner mig inuti en galax. Här existerar varken tid eller ljud. Jag svävar tyngdlöst. Jag sugs in i galaxens centrum, runt runt i en spiral åker jag. När jag slutligen möter galaxens centrum utbrister en kaskad utav färger som jag aldrig sett förut.
Jag färdas vidare. Jag flyger över världen, kan dock inte avgöra om det är våran planet eller någon annan. Jag flyger runt en snöig bergskedja, och kan känna hur stora snöflingor träffar min kropp.
Blackout.
Återkomst.
Jag minns tyvärr inte denna biten utav resan lika tydligt som den tidigare, men kan minnas hur jag känner min kropp töjas ut åt alla möjliga håll. Min kropp ändrar form, och jag känner hur jag faller baklänges, neråt. Jag sträcker ut mina händer, i hopp om att lyckas hålla mig kvar, men får inte tag i något.
Jag vaknar upp med ett ryck. Sätter mig upp raklång i soffan med tårar i ögonen. Fantastiskt.
Dos: 100-120mg
Tid: 90 min
Tidigare erfarenheter: Cannabis, spice, svamp, lsb, nbome, 5-MeO-MiPT, Allyskaline, Amfetamin, Ketamin, Methoxetamine, massa olika Benzo, alkohol.
Framför mig på bordet ligger en påse innehållandes ett gram fina, vita kristaller. Jag mäter upp på linor på ungefär 100mg totalt (minst), placerar dem i näsväggen, slår på Daft Punks nya album, och lägger mig ner på rygg i soffan. Efter någon minut så känner jag hur min kropp börjar domna bort. Jag nyper mig hårt i låret, men känner absolut ingenting. Nu börjar skevheten att sakta men säkert att krypa ut med ryggraden; mitt synfält blir aningen snurrigt, motoriken försämras och tankarna blir grumliga. Musiken blir fylld utav liv och mening, och ljuset ifrån lamporna rummet verkar värmande och inbjudande. Sedan flyger jag iväg.
Jag flyger fram över ett mörkt hav. Blixtar lyser upp himmelen, och vågornas vita skum blandas med det mörkgröna vattnet. I fjärran kan jag se ett rött ljus. Solen håller på att gå upp. Jag blickar upp, och kan se en klar stjärnhimmel. Tar sats, och skjuter ifrån.
Jag befinner mig inuti en galax. Här existerar varken tid eller ljud. Jag svävar tyngdlöst. Jag sugs in i galaxens centrum, runt runt i en spiral åker jag. När jag slutligen möter galaxens centrum utbrister en kaskad utav färger som jag aldrig sett förut.
Jag färdas vidare. Jag flyger över världen, kan dock inte avgöra om det är våran planet eller någon annan. Jag flyger runt en snöig bergskedja, och kan känna hur stora snöflingor träffar min kropp.
Blackout.
Återkomst.
Jag minns tyvärr inte denna biten utav resan lika tydligt som den tidigare, men kan minnas hur jag känner min kropp töjas ut åt alla möjliga håll. Min kropp ändrar form, och jag känner hur jag faller baklänges, neråt. Jag sträcker ut mina händer, i hopp om att lyckas hålla mig kvar, men får inte tag i något.
Jag vaknar upp med ett ryck. Sätter mig upp raklång i soffan med tårar i ögonen. Fantastiskt.
