Arbetande föräldrar

Kanske fel rubrik och inom fel ämne men en enkel observation:
På 60-talet kunde gubben slita arslet av sig och Majsan vara hemma men ändå klarade familjen sig och kunde kanske tom ta en solsemester alternativt skicka snorungen på kollo och ligga hemma och knulla hela juli.
Idag MÅSTE båda föräldrarna jobba, kollo är svindyrt och en solsemester kostar multi.
Min poäng: I.o.m. kvinnans frigörelse att välja bort hemmet och att börja arbeta för att förverkliga sig själv blev hon snart TVUNGEN att arbeta. När de flesta hem fick två arbetande vuxna devalverades värdet av deras inkomst snart till strax hälften.
Är det frigörelse? Låter som slaveri. Näe, fel där. Livegenskap heter det.

Jag tror helt enkelt det handlar om att vi har mycket högre krav på vår levnadsstandard idag. En arbetande make skulle utan vidare kunna försörja fru och familj om man godtog att leva på 60-talsvis.

Evaristo:

Ja, du har en poäng där. Det räcker med att se hur det var när jag växte upp under sjuttio- och åttiotalet.
Då skulle inte varje familj ha allt såsom mobiltelefoner, datorer, jättetv-apparater, bredbandsupkopplingar, kabel-tv, sommarstugor (fast de bor i villa) microvågsungar och minst två semesterresor om året.

Jag växte upp med en ensamstående mor som tjänade mycket dåligt men vi klarade oss bra ändå. Idag skulle det antagligen aldrig gå.

Fanns det mobiltelefoner, datorer och allt annat på 70- och 80-talet?

jag håller helt med Evaristo där

vi hade också klarat oss på en lön, om vi hade levt som vi gjorde när jag växte upp

ASG.
Du badmouth'ar ju hela FB ramsnett.


Men visst har du i stort rätt, i det du säger.

Det finns faktiskt en till faktor i detta;
En betydande del av de frigjorda kvinnorna jobbar och får sin lön av offentlig sektor, finansierad med skattemedel.
Offentlig sektor behövs, men är idag mycket större än på 60-talet.
All denna personal, till stor del frigjorda kvinnor som annars hade varit hemma, får nu lön finansierad av ökat skattetryck som belastar makens arbetsgivare och makens lön, vilket leder till kraftigt reducerad köpkraft.
Så helt plötsligt MÅSTE kvinnan arbeta. Pengarna återcirkulerar via skatt och offentlig sektor, vilket såklart leder till stort svinn.

Jag är fullt medveten om att detta är en mycket grov generalisering, men jag tror ändå det är en faktor man behöver ta med när man diskuterar möjligheterna att leva på en lön i dagens Sverige jämfört med för 40 år sedan.

Men slutsatsen man får dra, är ju ändå, att det var inte bättre förr.
Valfriheten för alla människor, hur man vill leva sitt liv har faktiskt ökat.

Det vi har glömt bort, är faktiskt att fråga hur barnen mår. Hur vi själva mår.

Att armbåga sig fram i arbetslivet, och bränna ut sig, är lite av tidens melodi.

Men, vad tröst är framgång i arbetslivet efter ett liv fullt med rövslickande och sparkningar nedåt; om du på din 70- årsdag sitter som ett utbränt vrak som glömt att umgås med dina barn under deras uppväxt, och har missat att känna lugnet och njuta av livet.

Då är ett fett bankkonto en klen tröst. Då byter du gärna ut din styrelseplats som du rövslickat dig till, mot ett värdigt liv.

Väl talat. Det är en jäkla stress idag.

Jag tycker ofta att feminismen tar för stort avstånd från familjelivet och barnomsorg - även om det såklart är förståeligt sett till kvinnors historia och det globala läget idag. I en värld där kvinnors omsorg om barn är något självklart måste man se kritiskt på det i teorin, men i praktiken måste någon ta hand om barnen, helst båda föräldrarna.

Istället för att männen klev framåt ett steg och tog större ansvar för sina barn tog kvinnorna ett kliv ut i karriären och barnen blev ensamma kvar. Nu måste folk (mammor och pappor) börja förstå att de inte behöver alla prylar de tror att de behöver utan hellre borde ägna tid åt sina barn. Delat ansvar är dubbelt ansvar.