Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2013-07-31, 15:43
  #13
Medlem
Rakiis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av StonedSwede
Snarare exploitation- och indiefilmer. The Battle of Algiers och Maniac var väl filmerna som gjorde honom intresserad av filmskapande?

Stämmer, hela Bleeder är ju hans homage till exploitation och pulpkultur som han växte upp med.
Citera
2013-07-31, 16:08
  #14
Medlem
StonedSwedes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Stämmer, hela Bleeder är ju hans homage till exploitation och pulpkultur som han växte upp med.

Har du sett detta? Väldigt intressant!
http://www.youtube.com/watch?v=EaJwb9o8cI0
Citera
2013-07-31, 16:12
  #15
Medlem
Rakiis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av StonedSwede
Har du sett detta? Väldigt intressant!
http://www.youtube.com/watch?v=EaJwb9o8cI0

Hittade den av en slump på Youtube igår då jag sökte efter dokumentären NWR som jag såg tidigare i år, men inte sett denna ännu, blir att göra det idag!
Citera
2013-07-31, 22:19
  #16
Medlem
Cristuphers avatar
Personligen föredrar jag Refns stil mer, får dock en känsla av att han kan vara ganska nonchalant och att han går ibland lite för mycket på känsla. Tycker också att han har ett litet mer intressantare cv, från pusher till only god forgives liksom. Förhoppningvis kommer han fortsätta med en intressant växande karriär. Intressant med är att han både är dyselektiker och färgblind.

Trier ser jag mest som en skön gubbe, helt klart mer erfaren än Refn och skulle gissa att han är mer driven. Till skillnad från Refn så får man nästan alltid en känsla av att han vet vad han gör. Triers filmer kommer förmodligen leva kvar ett bra tag, Refn har helt klart en bit kvar tills han är på Triers nivå. Men man får hoppas att han kommer dit, har som sagt en känsla av att Refn är ganska nonchalant och känns inte som den killen som läser igenom arbetet några gånger innan han publicerar.
Citera
2014-03-01, 23:46
  #17
Medlem
Svårt att välja, föredrar dock Refn tillslut. Främst pga Drive och Pusher. Men han är inte perfekt, Only god forgives var inte bra. Men gillade Valhalla Rising, som av vissa skyddes som pesten.
on Trier är den djupare och den allvarligare av de två. Stundtals briljant som i vissa scener av Nynfomaniac.
Båda är spännande och delar av "det danska filmundret" tillsammans med Vinterberg och Brier. Det är bara att konstatera att Danmark har fler regissörer på världsscenen än Sverige just nu. Det blir spännande att se vad deras nästa projekt ska bli.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback