Återreseförbud genom ansökan av uppehållstillstånd, förenligt med svensk lag?

En Person som rest hit på turistvisum ansöker före utgången av gällande visum om uppehållstillstånd för besök enligt utlänningslagen.
Enligt huvudregeln skall ansökan om uppehållstillstånd lämnas in i hemlandet och omfatta korrekt tid.
Dock finns undantag från huvudregeln om personen t.ex. fått ett nytt förhållande.

Personen i det här fallet meddelas genom förhandsbesked att det blir ett avslag på ansökan.
Avslag innebär enligt förhandsbeskedet att det automatiskt blir ett avvisningsbeslut.
Detta avvisningsbeslut innebär då ett automatiskt återreseförbud på tre år.

Myndigheten ger skickar också ett brev till personen som personen skall lämna till passpolisen för stämpling och vidarebefordran till myndigheten. Enligt instruktioner från verket kommer detta brev att ligga till grund för att myndigheten EJ skall behöva fatta beslut i ansökan om uppehållstillstånd.
Personen skall därigenom undgå att få återreseförbud.

Personen är helt brottsfri. Har lämnat helt korrekta uppgifter och har inte heller smusslat med vare sig identitet, vistelse i landet eller annat. Personen har inte heller tidigare rest utanför sitt land och är tidigare helt okänd av myndigheten.

Finns stöd för detta enligt vår lagstiftning?

För mig känns det märkligt att en person kan dels få en bestraffning för att ansökt om ett tillstånd.
Samt ej heller få en möjlighet till att överklaga beslutet, då beslutet bara delges om personen inväntar beslutet.

Jag hittar ingen annan tråd som handlar om lagstöd för återreseförbud annat än för brottsfall. Detta är inte brottsfalls relaterat. Utan efterfrågar lagstöd för beslut/åtgärd av myndighet.
Samt efterfrågas då även lagstöd för myndighet att ge en bestraffning när brott eller regelbrott ej skett.
Samt lagstöd för att vidtaga åtgärder som medför att rätt till prövning i svensk domstol av svensk lagstiftning ej kan ske med annat än att det uppstår ett brott enligt lagen.

Ett avvisningsbeslut innebär att personen ska lämna Sverige inom två veckor från det beslutet fick laga kraft. Avvisningsbeslutet kan förenas med ett återreseförbud som börjar gälla om personen inte lämnar landet i tid. Det krävs inte att personen gjort sig skyldig till lagbrott för att återreseförbud ska beslutas. Lagrum: Utlänningslagen, kap 8 § 18a.

Jag läste berörda kapitlet men kunde inte tolka in att det också ger myndigheten en rättighet att dels inte ge en fristtid samt att utge detta "straff" genom hålla inne med beslut i frågan för att tala om för personen att han skall lämna landet så de slipper fatta ett beslut.

Personen i fråga har ett giltigt visa för tiden och uppehåller sig inte här som flykting.
Skälet för ansökan om uppehållstillstånd för besök ytterligare från tid när visa slutar gälla var att personen mött och startat en ny relation.
Avsikt har aldrig varit att stanna längre tid än den tid som medges. Har giltigt återresebiljett inom VISA tiden, har inte lämnat felaktiga upplysingar om sitt nuvarande besök. Inte brutit mot en enda av de viseringsregler som gäller.

Det absolut enda personen har gjort, är att under tiden för sin giltiga visering, ansökt om att få stanna längre på grund av ett nyetablerat förhållande.

§18a handlade ju till större delen om att ett avvisningsbeslut skall innehålla en tidsfrist. I detta fall ger myndigheten inte ens det. Ingen av punktern 1-6 passar in i ärendet.

Förutom §16 som inte direkt passar in då den verkar handla om hantering av personer som är här utan tillstånd. Kan jag inte se ett stöd för att en ansökan om uppehållstillstånd när man redan är här på giltigt VISUM skulle ge ett återkallande av VISUM eller en avvisning som resultat.

Det är inte en flykting eller papperslös det handlar om utan en helt vanlig turist som råkat träffa en person som kan bli en livspartner.

Än så länge kan jag bara se felaktig myndighetsutövning då personen inte ges möjlighet till att ta del av beslut och få det provat av domstol. Inte utan att personen genom myndighetens försorg sätts i en situation där personen faktiskt är här utan tillstånd.

Det är inget konstigare än att avslaget på uppehållstillstånd har en större "tyngd" än visumet.
Det betyder att om du söker ett visum, får 3 år beviljat för att studera tillfälligt, och sedan söker permanent uppehållstillstånd säg dagen efter, och får detta avslaget med avvisningsbeslut, så är det bara att säga upp sig från skolan och resa tillbaka.

Man kan säga att sökandet av permanent uppehållstillstånd kan ses som ett "överklagandet" av det temporära upphållstillstånd som visumet innebär. Vilket betyder att ett beslut kan fattas som överskrider visumet så att visumet kan uppfattas som indraget, fastän visumet inte formellt är indraget.

Det görs alltså ingen skillnad om man reser hit utan visum och söker uppehållstillstånd, för en som har visum och söker uppehållstillstånd. Samma tidsfrister och beslut gäller båda.

Med andra ord, det är ingen rättighet att vistas i landet bara för att man har ett visum och följer viseringsreglerna, utan det är ett privilegium. Om man enligt en annan lag (tex utlänningslagen) fått ett avvisningsbeslut så gäller detta över visumet.

Uppehållstillstånd och visering är två olika regelverk, det är jag medveten om.
Personen sökte ett tillfälligt uppehållstillstånd för besök. Enligt migrationsverkets egen inrådan. Där migrationsverket dessutom påpekar på sin egen hemsida med lagrum att detta är det korrekta förfaringssättet att förlänga ett besök när man fått ett nytt förhållande.
Personen har inte sökt och har ännu inte haft för avsikt att söka uppehållstillstånd för bosättning. Personens situation i hemlandet är sådant att den måste ovillkorligen återvända hem för att senare ta livsavgörande beslut.
Det är inte fråga om ett land med oroshärdar eller andra problem med mänskliga rättigheter. Personen har inga problem i landet och har gällande pass, identitet, arbete.

Jag talade själv med handläggaren i fredag som nu hävdar att bakgrunden till beslutet är att utlänningslagen inte är applicerbar på uppehållstillstånd för besök. Vilket är märkligt då det är den lagen som reglerar uppehållstillstånd. EU viseringskodex reglerar viseringen.
Detta skulle iaf. enligt handläggaren vara den enda anledningen till beslutet. Handläggaren påpekar samtidigt att den inte föreligger anmärkningar mot inblandade personer och att en ny ansökan från hemlandet om VISA eller uppehållstillstånd troligtvis kommer att godkännas då sökanden uppfyller alla kraven för att få VISA eller uppehållstillstånd.

EU viseringskodex är ju dessutom tyngre än utlänningslagen i vissa områden då den ger en rättighet för en utlänning att vistas inom Schengen länderna utan att söka annat uppehållstillstånd. Om inte landet har spärrat personen p.g.a. brottslighet eller annan allvarlig misskötsamhet eller misstanke därom. Där är vid dessa tillfällen som utlänningslagen har en större tyngd vad jag förstått.

Att man får avslag på en ansökan är helt begripligt. Att man dessutom skall bestraffas för att gjort en ansökan är för mig märkligt. Jag kan inte hitta stöd för det i lagtexten hur jag än läser.
Ingen av punktern i lagtexten jag läst än så länge nämner att man skall kunna ge avvisning utan fristtid vid andra tillfällen än brottslighet eller om personen i fråga själv är motvillig.

Men jag är ledsen, jag ser inte sammanhanget ändå eftersom det resonemanget också skulle innebära att om du har körkort för bil och söker körkort för en högre behörighet som lastbil. Så skulle du förlora körkortet och förbud att försöka ta om körkortet för den lägre behörigheten igen, bara för att du fått avslag för den högre behörigheten.
Och så fungerar det ju inte inom det regelverket.

Du bestraffas inte. Du har ditt visum kvar, bara det att det finns ett beslut som säger att du inte får vistas i landet.
Dessutom får du ju inget återreseförbud om du lämnar landet inom tidsfristen.

Med andra ord, för att du ska få uppehålla dig, så måste du BÅDE ha ett giltigt visum OCH vara fri från avvisningsbeslut. Säger någon av lagarna stopp så är det stopp som gäller.

Det är lite samma som du ska publicera en bild på nätet på en person. Då måste bilden både vara upphovsrättsligt korrekt, OCH vara korrekt enligt PUL. Om någon av lagarna säger stopp så är det stopp som gäller.

Bara för att en av lagarna säger att du har rätt att göra något (vistas i landet eller publicera en bild) så betyder det inte att du i slutändan har rätt att göra det. Alla lagar måste beaktas för att man i slutändan ska kunna avgöra om något är tillåtet eller inte.
Det enda som kan stå över dem vanliga lagarna är grundlagarna.

Det gäller ALLA, oavsett om man har visum eller inte. Och EUs viseringskodex gäller inte när utlänningslagen appliceras och migrationsverket tar ett beslut att spärra/avvisa dig. Viseringskodexet säger bara att du som EU-medborgare har rätt att vistas inom Schengen området utan att behöva söka något inresetillstånd, men om du blir spärrad eller avvisad så är du spärrad eller avvisad. Med andra ord, normalfallet ska vara att du är tillåten att vistas i länder inom Schengen området, om inget annat sagts. Utanför EU gäller oftast att du är förbjuden inresa om inget annat sagts.

Men i det här fallet ger inte myndigheten en tidsfrist heller. De meddelar muntligt att de kommer att fatta beslutet och att det innebär en omedelbar avvisning med återreseförbud, utan tidsfrist i sådant fall.

Personen får alltså inte ens chansen att få pröva beslutet.
Det är svårt att tolka det som annat än bestraffning för att personen sökt.
Återreseförbudet skulle enligt myndigheten träda i kraft om personen kvarstannar i landet för att delges ett beslut.
Det känns som utpressning.

Hade det varit så att personen kvarstannat efter en tidsfrist så är det självklart att det också skall bli en åtgärd för det. Det ser jag också stöd för i lagen.

Men att inte ge en tidsfrist för avvisningen med återreseförbud när annat skäl än enbart en ansökan finns. Det är där jag känner att jag inte får ihop det.

Ett förtydligande. Det är inte så att jag beskrev felaktigt händelseförloppet.

För mig är det naturligt om jag när jag ansöker om en sak har rätt att få ett beslut.
När jag fått beslutet har jag en viss tid på mig att korrigera mig efter beslutet.
Om jag inte korrigerar är det naturligt med en åtgärd som t.ex då återreseförbud.
Jag har inte hörsammat de beslut som gäller mig.

Alternativt om jag anser att det är felaktigt. Skall jag kunna få saken prövad i rätten. Om rätten följer grundbeslutet, så gäller också tidsfristen. Och jag kan korrigera efter det.

I detta fallet är inte följden det beskrivna.
Beslut delges inte.
Muntligen i telefon får personen reda på att om personen stannar i landet för att ta del beslutet. Så innebär detta enligt myndigheten att personen får ett omedelbart avvisningsbeslut utan tidsfrist inkl återreseförbud, som ett paket. Som handläggaren uttryckte det.
Enda skälet för detta anges vara avslag på ansökan.

Handläggaren medger också att det inte finns anmärkning på personen eller ärendet i övrigt.

Nej. Tidsfristen är att om du lämnar landet innan denna, så slipper du beslutet. Man kan säga att normalfallet är att du blir avvisad + återreseförbud, men lämnar du självmant innan tidsfristen (och gör all pappersexercis korrekt) så slipper du avvisning och återreseförbud.

Att man konstruerat det juridiskt med ett beslut som ligger på "vänt" tills en tidsfrist löper ut, och att beslutet aldrig fattas om man fullgör sina skyldigheter inom tidsfristen, är antagligen bara för att man ska vara skyldig att lämna in papperet till passpolisen.

Denna "skyldighet" att uppvisa papperet finns inte i lag, och man är inte skyldig att kunna bevisa att man lämnat landet inom fristen, enligt lag heller.

För att komma runt problemet med bevissvårigheten, så gör man såhär för att kunna "kontrollera" att dem som ska lämna landet inom 2 veckor, också gör det, annars blir det återreseförbud.

Så det är helt enkelt en formalitet som Migrationsverket gör för att förhindra att man missköter sin formella pappersexercis.
Inte heller något brott mot lag, eftersom beslut på ansökan av uppehållstillstånd skall ges SENAST 3 månader (8kap 5§) efter ansökan, och den tidsfristen som gäller i lag uppnås med marginal om de ger beslut om avvisande efter bara några veckor efter ansökan.

Den som ärendet angår har rätt att överklaga beslut om omedelbar avvisning. Medan domstolen prövar ärendet får man vänta i hemlandet. En annan ordning skulle innebära att gränspolisen inte skulle kunna neka någon person alls att resa in i landet.

För det första personen redan här i landet på godkända papper.
Efter myndigheten utpressat med detta hot är de vänliga nog att skriva ett email:

"Du behöver inte skicka in passkopia eftersom polisen registrerade xxxx utresa i vårt datasystem. Beslutet att avskriva ansökan är nu klart och en kopia har skickats."

Svårt att överklaga något när ärendet är avskrivet med hjälp av tvångsmedel av myndighet.
Och fortfarande svårt att se ett lagstöd som ger myndigheten rätt att utdöma återreseförbud för att personen sökt ett tillstånd.

(Edit)
D.v.s. grunden för ett beslut att ge personen återreseförbud är ATT personen sökt ett uppehållstillstånd. Enligt myndigheten är enda sättet att undgå detta återreseförbud att lämna landet med styrkt utresa av passpolisen före beslutet fattas och kan delges, så att myndigheten kan avskriva ansökan.
Ledsen, jag har fortfarande svårt att se lagstöd för det. Och lika svårt att se, att det inte är fråga om bestraffning för att personen sökt ett tillstånd.

Efter några dagars letande kan jag svara på frågan själv.
Nej, det fanns inget lagstöd. Handläggaren på myndigheten bröt mot ett antal lagar.


Handläggaren menade att det är förbjudet att lämna in ansökan om uppehållstillstånd när man redan är i landet på VISA. Därav hennes straffpåföljd, som inte heller var laglig.
MIG 2011:1

Enligt alla lagar jag hittar finns enbart referenser till återreseförbud OM personen begått brott, eller visar ovilja genom att t.ex. inte resa tillbaks efter en fristtid.

Handläggaren var ut på rejält bräcklig is. Synd att personen ifråga inte vågade stanna för att ta upp det i domstolen.
Kunde också vara föremål för en JO anmälan.

Migrationsverket säger själva på deras hemsida.

Handläggaren hade inte brytt sig om att ta reda på sin egen myndighets regler.