Högmässa, kl 11 en söndagsförmiddag.

Ska här redogöra för en av det mest trippade upplevleser jag varit med om i mitt drogande liv. Läs och betänk!

Tidigare droger: XTC, A, Grönt och brunt, koks.

Det här är min första tripprapport så ber om överseende med att inte alla tekniska termer sitter där de ska ännu.
Det hela började med en känsla av att jag ville testa någonting nytt. Har alltid varit lite för feg för att prova hallucinogena och intravenösa droger, så efter att ha testat (kanske mer än testat - i ärlighetens namn) av det "mildare" knarket: läs tidigare droger, beslöt jag mig för att prova det som den komunistiska fadern Marx kallar "opium för folket".

Klockan 08:00 (Söndag)

Jag vaknar med en smått nervös känsla i maggropen. Tankarna snurrar i huvudet. Tänk ifall någon kommer att se att jag går in i kyrkan. Vad ska jag svara då? Min hjärna börjar genast processera diverse undanflykter som; "jag ska bara låna toaletten", "Oj! Såg visst fel på byggnaden - hit ska inte jag!", m.fl. tills jag beslutar mig för att köiva upp och göra fruckost.

Klockan 09:00

Nervositeten pockar på igen och tankarna säger mig att det kanske är en galen sekt jag kommer bli indragen i. De kanske kommer se att jag är en nykomling som underlåtit mig att besöka herrens hus, kanske får jag stå i någon skamvrå i ett hörn under gudstjänsten och lida pin för alla de gånger jag inte varit där, vem vet? allt är möjligt när farhågorna är som störst.

Klockan 10:00

Börjar så sakta min vandring mot vad som ska bli att komma att förändra en del av min tillvaro och tankesätt hör på jorden. Ser mig skyggt omkring efter om några vänner eller bekanta eller möjligen bekantas bekant skulle se mig men ingen syntes till under hela promenaden till kyrkan. Nojjar fett mycket ibland, och tror mig se någon jag känner igen och paniken växer inom mig. Tänker att det kommer att synas på mig vart jag är på väg och att om jag ljuger om vart jag ska så kommer lögnen att avslöjas direkt. Står en stund och trycker vid ett buskage och funderar på att vända om. Tar tillslut mod till mig. Och bär åstad igen mot mitt mål.

Klockan 10:45

Är i god tid före gudstjänsten ska börja. Står utanför porten och nu är jag i gränslandet mellan himlen och helvetet någonstans ifall jag ska gå in eller ej. Tankarna rusar som ett expresståg genom skallen, "nu eller aldrig", och minns inte riktigt vad jag mer tänkte just då. Ser mig själv lite i ett utanförperspektiv när mina ben drar sig liksom av sig själva mot ingången. Och plötsligt så är jag innanför de höga murarna och är på väg till mitt livs första gudstjänst i kyrkan. Smyger som en liten gollum-figur längs väggarna i rädsla för att någon jag känner kanske är där, tills jag kommer på att isåfall har jag juninget att frukta eftersom vi båda är på samma plats. Tanken lugnar mig lite grann och förmår mig att sätta mig på en av raderna längst bak.

Klockan 11:00

Klockorna ringer och det känns sådär halvtråkigt-svensson-blahablaha-aktigt att sitta bland till största delen pensionärer men även en hel del yngre människor.
Prästen kommer in och alla ställer sig upp. På samma gång! Kändes fett maxat, och sedan så byter predikanten och deltagarna ord med varrandra där deltagarna svarar unisont. Min farhåga om att det är en sekt som sedna kommer att steka mig på spett gör sig påminnd, och är påväg att dra mig därifrån. Men någonting håller mig kvar.

Klockan 11:20 (cirka, min tidsuppfattning är något grumlad vid det här laget).

Prällen håller låda som värsta tjack-snacket under kanske en timma känns det som (i verkligheten var det nog inte längre än max en kvart). Förstod en mikrodel av vad han sa men efter han jiddrat klart så kändes det ändå fint på något vis att ingen sa något utan alla delade stunden i tystnad. Nästan som tjack-tystnaden som kan infinna sig när alla stoners pratat av sig och alla hänger med ögonen ut i tomma luften. Men detta var nog mer fyllt av sinnesro, plus att jag inte tagit något innan så jag var faktiskt helt klar i kroppen.

Cirka klockan 11:45

Prästen påbjuder alla att ta varrandra i hand, han kallar det för "ett tecken på frid", vilket alla gör. Heeelt groovy! Ser några som till och med kramar om varrandra. Rena E-trippen tänker jag och faller in i handskakandet och alla varma leende människor som ser mig i ögonen, villa jag ser tillbaka på och tar dem i hand.

Klockan 11:55, kanske..

Det är nu som trippen på riktigt börjar gå över i hallisar, p g a den tro som kyrkan förmedlar. De menar på allvar att det vin och bröd som prästen läser över blir till Jesus Kristus blod och kött, de facto! Alla blir kallade att ta för sig av detta och nu först förstår jag att det krävs något mer än bara syra, svamp eller kemiska prepparat för att ta del av det här på riktigt. Det krävs en tro. Den har jag inte där och då - så allting ter sig en smula underligt och känner mej ganska förvirrad.

Klockan 12:10

Det som händer sist är att prästen tackar för sig, och bjuder in till fika efteråt. Lite som att dra hem och dra i sig en kartong oboy och en hel limpa efter en skön brajkväll. Sitter kvar och pratar lite med de äldre som stannat kvar, och sen går jag hem.

Slut på rapporten.

Ganska underhållande läsning, men du verkar vara ovanligt omogen så jag vågar inte ens tänka på åldern du besitter. Att gå till kyrkan spik nykter låter som allt annat än en tripp men du verkar iaf fått ut något utav det.

Jag och en polare var rökta inne på ett dop i en domkyrka en gång. Vi trodde det skulle vara skoj men nä, inget särskilt. Det var inte ens någon som kollade snett på oss ovårdade stoners som satt längst bak.

Tack för att du tog dig tid och läste - MAN! Antar att det inte var någon du kände på dopet, utan random bara..

Det handlar om att skaffa sig perspektiv på saker och ting och inte begränsa sin värld endast till substansernas rus, mannen.

Jag besökte ett dop som av någon anledning var öppen för allmänheten. Jag kände ingen där.

Så du menar alltså allvar med att du medvetet sökt en religiös eller andlig upplevelse? Var det bara något du fick för dig eller något du funderat länge på? Varför gick du till en kristen (svenska kyrkan) kyrka?

Det finns dem som menar att religion är likt en drog. Jag ska inte gå in närmare på det. Men va fan, sett utifrån så är det en aning trippat om man bokstavlingen tror på allt det som står i skrifterna. Men, men, det hör hemma i ett annat forum.

Jag är konfirmerad i svk, men hade inte någon andlig upplevelse när jag konfades, utan det var mest för presenterna, så att säga. Det här var en katolsk kyrka eftersom du undrar.

''Religion är opium för folket'' tror jag var Karl Marx hävdade, fast det kanske snarare var ur ett politiskt perspektiv och inte att man blev berusad av religion.