Är studier i kinesiska språk överskattade?

Jag vet inte riktigt vad du menar med "var de placeras". Naturligtvis är tonerna betydelseskiljande, så att t.ex. má och mà uppfattas som olika ord. Därav följer att den hypotetiska meningen "má mà" betyder något annat än "mà má".

Men det betyder inte att kineser måste lära sig sådant här aktivt i skolan. Det är lika självklart för vilken kinesisk analfabet som helst att má heter má och att det betyder en sak, samtidigt som mà betyder något annat, som det är för svenskar att kunna skilja på ordpar som klimp och klump.

Ja, givetvis. Fick något av en brainfreeze. Men låt oss instämma om att kinesiska är ett otroligt svårt språk?

Absolut!

Det som jag tycker helt glöms bort i denna diskussion i stort (inte bara i denna tråd) är att Kina har sitt eget politiska system, sin egen litteraturskatt och sin egen film/radio-histora. Så när man i västerländsk litteratur möts av referenser till Stjärnornas krig, citat av Churchill, eller Casablanca så möts man i kinesisk litteratur /film etc av referenser till motsvarande kinesiska klassiker. Vi får "på köpet" referenser till västvärldens klassiker när vi växer upp i Sverige. Däremot kan få svenskar redogöra för huvudpersonerna i Drömmar om röda gemak eller vad Mao pratade om i Yanan 1937. Så även om man reder ut kinesiskan rent språkligt, så måste man också sätta sig in i en bra mycket annan kunskap om Kina för att verkligen förstå innebörden av det man hör och läser. När man sysslat med kinesiska några år så seglar detta upp som ett problem lika stort som språket i sig.

Därför ska man se upp med argument av typen "kinesiska är lätt", det är sant i viss grad, men det handlar om oerhört mycket mer än bara ett språk.

Ja, givetvis. Väldigt klok synpunkt!

Har du rötter i Kina, eller är du bara väldigt intresserad av dess kultur? Eller kanske inget av alternativen?

Det tror inte jag, visst det tar mer tid att lära sig ett helt nytt språk, än att fila på en perfekt Shakespear-Engelska. , och kunna vara "kreativ" med sin engelska som artikelförfattaren föreslog.
Men min tes är att det är mer användbart att kunna grundläggande kinesiska och flytande Engelska, än att ödsla tid på att lära sig perfekt Engelska (bättre än de som talar engelska som modersmål) och ingen Kinesiska alls.

Som jag sade innan, det kommer inte vara en nödvändighet att prata kinesiska i framtiden, inte inom de närmsta hundra åren, och om man varken kan Engelska eller Kinesiska skall man naturligtvis lära sig Engelska, mycket mer användbart. Men om man redan behärskar Engelska språket på den nivå de flesta svenskar faktiskt gör, är det bortkastat med att studera det till perfektion. Då är det bättre att lära sig grundläggande Kinesiska. Ja till och vilket nytt språk som helst som talas av många männsikor är bättre än att tala perfekt Engelska.

För det första är det MÅNGA svenskar som inte kan ett skvatt om Mao, eller Casablanca. Tror du de haft problem att lära sig Svenska?

Du ser det som ett problem att man får större inblick i en annan kultur. Jag ser det som ett utmärkt tillfälle att lära sig mer om världen.



Jag har själv erfarenhet av att studera ett Asiatiskt språk, som inte har något med Svenska eller Engelska att göra, har inte behövt lära mig ett skvatt om deras kultur, däremot har jag gjort det helt AUTOMATISKT. Hur kan man undgå att förstå mer av världen när man plötsligt kan läsa och prata ett helt nytt språk??

Jag säger inte att det är ett problem eller negativt att lära sig om en annan kultur, tvärtom tycker jag det är jättebra. Men den här tråden handlar om ifall det är värt den tid det krävs att bli bra på kinesiska eller om den tiden istället borde läggas på andra ämnen.

Jag är rädd för att en storskalig satsning på kinesiska hade lett till att vi fått många elever som bara kunde ytterst grundläggande kinesiska, som de knappt haft någon nytta av. De hade ändå fått använda engelska i Kina för affärssyften. Den tiden hade istället kunnat läggas på saker som eleverna haft större nytta av som matematik, bättre engelska o s v. Jag tror att när det gäller kinesiska så ska vi inte satsa på bredd utan istället spets, vi borde ha fler som är riktigt bra på det, än många som kan lite.

Engelska är viktigare än Kinesiska, kommer att vara så en lång tid framöver, däremot hävdar jag att svenskar kan tillräckligt bra engelska för att kunna uttrycka sig nästan lika bra som en med engelska som modersmål. Att lägga extra energi på att lära sig engelska helt perfekt, anser jag är helt bortkastat med tid.

När jag talar om "nivå bättre", talar jag givetvis inte om någon Shakespeare-Engelska. Det bör noteras.

Och vad för avkastning tror du gemene man får av grundläggande kinesiska? (Utöver partytrick-nivån) Anser istället att en uppdatering av personen i frågas engelska kommer till en mycket större användning då man har en möjlighet att kommunicera på en högre nivå med de som besitter liknande kunskaper i engelska.

Och trots att majoriteten av Sveriges befolkning talar flytande engelska, så har jag noterat att majoriteten av dessa engelsktalande svenskar (medelklass och uppåt) enbart kan kallprata med amerikaner/engelsmän osv. Sådant som djupa diskussioner kring politik, ekonomi och egentligen allt annat som kräver djup kommer inte på tal. Vilket jag tror är relaterat till ett bristande ordförråd som yttrar sig i en obekvämlighet, och därmed en oförmåga till att diskutera ämnen med djup.

Att då utöka sitt ordförråd, och bli mer bekväm i sin engelska i allmänhet, skulle möjliggöra djupa och givande konversationer med personer från andra kulturer och bakgrunder. För den som vill.

Här skiljs våra åsikter åt, och kanske är kärnan till vad som är problemet. Du anser att svenskars engelskanivå inte sträcker sig utöver vanlig alldaglig konversation, vilken jag inte anser.

Själv anser jag mig prata flytande, jag diskuterar filosofi, politik, ekonomi, konst, och allt annat mellan himmel och gjord, flytande på engelska, med mina främst amerikanska vänner. Pratar däremot inte helt perfekt. Jag tror jag är ganska representativ för gemene svensk.

Om man som du, anser att svenskens engelskkunskaper inte sträcker sig så långt att man ens kan ha konversationer utöver, tack för kaffet, vackert väder, vad kostar denna biljett? Då förstår jag att du anser att det är bättre att lära sig bättre engelska, och det håller jag då med om.

Ett viss intresse för kinas språk är säkerligen givande så jag tror inte det är mer bortkastad tid än att lära sig andra språk. Engelskan utgör ett undantag som alla ska lära sig.

Jag tror att kina lär sig engelska. All affärsverksamhet blir på engelska och de företag som idkar mycket handel med kina kan med fördel anställa kineser som även talar engelska.

Däremot åtminstone seklet ut är det en stor fördel för oss att lära sig språket om man vill åka till kina eller känna deras kultur och land. Den lilla grupp icke kineser som klarar detta kommer att ha alla möjligheter till ett rikt yrkesliv.