The Friend Zone

Såg ett uppriktigt och väldigt bra inslag från Karen Straughan, som verkligen berörde mig, hon är en av de enda tjejer som verkligen verkar ha tänkt igenom det här. Hur det varit om hon ställde lika stora krav på sig själv, och varit lika hård mot sig själv som många tjejer/feminister är mot killarna och männen de kritiserar..

Hon inleder med att beskriva syftet med videon:



Hon fortsätter:



Hon följer upp med en lång, svavelosande artikel av en icke-namngiven feminist på reddit. Argumentet går ut på att män/killar ser tjejer som "sparkly trophies with vaginas", och att en kvinnas vänskap är någonting som borde värderas, inte ses som ett sunkigt andrapris.

Karen följer upp med vad allt det här skulle innebära, om man hårddrar det:



Jag låter Karen avsluta med en lång, men väldigt varm och läsvärd redogörelse för hur hon själv tänkt om sitt eget förhållande:




Till skillnad från många andra jag pratat med så...Karen verkar verkligen ha förstått det här. Vad all inflammerad retorik skulle innebära, om man verkligen var tvungen att leva efter den. Videon är mycket längre än så här, och fylld med fler tankeväckande exempel. Rekommenderar verkligen att ni ser den!

Mitt ursprungliga blogginlägg hittar ni här.

Med vänlig hälsning/Magnus

Som vanligt så är det viktigt att påminna sig om att "killkompis" är tjejspråk för "reserv".

Denna kvinnas påhitt är en aldrig sinande källa av dumhet. I det här fallet bygger det på en oförmåga att förstå kritiken, och därför lyckas hon inte tangera den från första början. Problemet ligger inte i orden i sig, utan den bisarra subkultur som dessa ord blivit intimt förknippade med, som främst syns till på internet. (En subkultur som även frodas på det här forumet, vilket en snabb sökning på termer som snälla killar och friend-zone visar tydligt.)

De män som brukar dessa ordval är så gott som aldrig män som har ett intresse av att vara kvinnornas vänner och bara blivit besvikna för att de utvecklat djupare känslor för sina kvinnliga vänner som sedan inte är besvarade. Det handlar om män som enbart poserar som vänner för att komma nära objektet för deras intresse. Om intresset sedan inte är besvarat så ser dessa män sig själva som förlorare som investerat tid på kvinnan. Får man inte sex är man en förlorare, just eftersom det inte finns något värde i en kvinnas vänskap. Sedan skriver man arga inlägg på internet om hur alla kvinnor är horor som bara ligger med alfahannar och inte dessa "snälla killar". Vill man driva det till sin spets talar man också om hur kvinnor är manipulativa för att de påstår sig tycka om snälla killar.

Mitt i allt detta framträder sedan männen som förkunnar att "jag brukade vara en snäll kille men sedan läste jag [random PUA-bok] och nu får jag ligga hur mycket jag vill". Det är det enda som umgänget med kvinnor handlar om för någon av dem.

Detta är den kvinnosyn som feminister kritiserar, och det med all rätt. Att Karen Straughan missar detta faktum gör ju hela klippet meningslöst.

Är det bara vad du känner på dig, eller hur vet du det? Sedan är det väl klart att om du alltid blir placerad i "Friend Zone", och att du aldrig ses som någonting mer, så har du väl rätt att känna dig förminskad och irriterad?


Men det är väl så alla gör? Försöker komma närmare och lära känna den man är intresserad av?

Kanske inte borde gå djupare in på det här, men I'm going to try anyway.

Jag tycker inte kvinnor är manipulativa när de säger de gillar snälla killar, däremot tror jag många kvinnor är tillrättalagda, och säger vad de tycker de "borde" vara attraherade av om de vore de bra och jämställda människor de egentligen enligt de själva borde vara. Nu tycker jag personligen alla sådana "måsten" är helt fel.

Sedan tror jag tjejer underskattar sin egen makt också, att de tror killar inte skulle bry sig tillräckligt för att anpassa sig efter hennes (uttalade) preferenser i första taget.

....Och det är här jag tror det blir problem. Óm du som kille anpassar dig till ett ideal kvinnor [I}säger[/i] sig vilja ha, men inte egentligen är attraherade av, så är det väl klart du känner sig lurad?

Det är min tolkning iaf!

/Magnus

Tja!

Har sätt den där videon själv, startade faktiskt en tråd om det också.

Ett väldigt intressant men tabubelagt-ämne. Girlwriteswhat är dock på pricken. Det är ju liksom väldigt naturligt att försöka komma närmare en person en gillar, och bli besviken om det inte är besvarat.

Känns väldigt illa och konstigt att man få det till dessa män bara ser tjejerna som objekt och beskyller dom för att vara rent av onda. Kanske kan det vara så den snälla-killen (och då menar jag snäll alltså inte ett lömskt och osäkert svin som försöker mygla till sig tjejer) skapar ett obehag och en verklighetskontakt med sig själva? Eftersom den snälla killen är vad hon säger sig vilja ha, men hon känner bara avsky, så hon måste göra den snälle killen till något annat och slipper därför titta på sig.

Hej Recognizereal, och tack för svaret!

En reflektion:

Vad menar vi egentligen med ett lömskt och osäkert svin som försöker mygla till sig tjejer, och vad exakt är skillnaden mot en äkta snäll kille?

Det är ju inget som säger att en snäll kille inte kan vara osäker...menar vi att det lömska svinet inte är känslomässigt intresserat av tjejen, och att han bara är ute efter sex, men att han inte vill erkänna det?

Eller är det någonting annat?

Jag tycker att det är konstigt att hon citerar en tjejs uttalande om hur man känner sig som ett pris med vagina, och sedan argumenterar emot det med ett exempel om romantik och känslor.

För det första är det killar själva som många gånger uttrycker sig väldigt negativt om den sk Friend-zonen och beter sig som att det är det värsta i världen att hamna där - många uttrycker klart och tydligt att om man inte får något mer så är tjejen inte värd att ha. Alltså inte att det var för jobbigt att vara vänner, utan de inte är intresserade om det bara ligger vänskap i potten. Konstigt att man känner sig som en vandrande vagina då, eller? Nä.

Sen, låt oss ta det igen. Det är ingen som har problem med att en kille blir ledsen och besviken över att hans känslor inte är besvarade, vilket hon tycks tro. Det man har problem med är när en kille blir sur, bitter och otrevlig för att man - när han tillslut faktiskt säger att han är intresserad efter att ha betett sig som en vän - säger att man inte känner samma sak. Och så blir man anklagad för en massa saker, för att ha skickat signaler osv. Sådana beteenden skickar en tydlig signal till en att man som tjej visst var skyldig honom något och nu har snuvat honom på konfekten.

Det skall även sägas att snällhet är inte ett sätt att lära känna någon eller komma någon nära. Det gör man genom att vara sig själv, inte genom att ösa komplimanger och tjänster över någon (enligt min erfarenhet är det detta som uppfattas som snällhet). Att använda snällhet som ett medel är i stort sett som att klä ut sig som vän och försöka smyga sig på en person, istället för att vara rak och ärlig med sina intentioner (romantiska eller sexuella). Det är inget fel i att vilja något mer, felet är när man inte är uppriktig och som sagt, smyger med det. Det är ju liksom därför folk dejtar, eller? Det finns ett uttalat intresse som man vill undersöka närmre.

Så att... var tydlig från början. Blanda inte vänskap och dejtande.

Tolkar väl det där annorlunda än vad du gör...att alltid bli placerad i Friend-zonen är någonting som väl kan upplevas som förminskande och förnedrade. Att man aldrig kan få ses som någonting mer?


Fast jag tycker väl jag har rätt att vara sur och bitter efter en sådan sak? Är det bättre att vara sur och bitter men låtsas som ingenting? Då ljuger du ju för tjejen om hur du känner? Hur kan det ens vara ett riktigt vänskapsförhållande om man inte kan vara ärlig med sina känslor?


För det första. Jag tycker det finns ett element av dubbelbestraffning här. Först säger tjejer/feminister att killar är pushiga, och alltid vill ha tjejers uppmärksamhet, även då de inte är intresserade. De klagar på att känna sig jagade och objektifierade. Men sedan när en kille faktiskt vill vänta, och se om personkemin fungerar, så är han helt plötsligt en Nice Guy (TM) som bara vill manipulera hennes känslor?

Många (inte alla) feminister har ägnat ansenlig energi åt att skuldbelägga män och mäns sexualitet. Kan man då komma och klaga på att män har svårt att uttrycka sitt intresse?

Tycker det här är jättekonstigt. Skulle aldrig för mitt liv berätta för någon jag var intresserad, om det inte fanns en skaplig chans att personen kände likadant. Hur skulle jag kunna veta det om jag inte först lärt känna henne? Och hur skulle jag burit mig åt för att göra det, om inte genom att vara trevlig och prata med henne?

Det är väl inte som att jag har något statistiskt underlag, utan det är väl bara observationer, både från internet och populärkulturen. Man ser sällan termen användas utan några implikationer att kvinnan borde ha sex med den påstådda vännen, och att om hon inte har det så utnyttjar hon killens ”snällhet”. Om du tar en snabb titt på några feministiska resonemang kring ämnet så handlar det ju verkligen inte om att man angriper män för att de blir besvikna över obesvarad kärlek.

Straughan missar här helt enkelt målet, troligtvis med avsikt.

Självklart försöker man närma sig sitt intresse, men när man gör så bör man vara öppen med att man bara har ett mål med kontakten om så nu är fallet.

Det här håller jag faktiskt inte med om. Då riskerar du skrämma bort personen du är intresserad av redan från början?

Jag tycker inte alls det är fel att börja en relation på kompisstadiet. Hänga med på varandras event, festa med varandra och så vidare. Sedan kan man väl se om det finns potential att gå vidare?

Mycket bra skrivet.

Det är inte vännen som ärligt deklarerar att den söker vänskap som är ansvarig för att den som under skenet av vänskap försöker få ligga eller ingå relation blir sårad. Det är dennes egna oriktiga framställan av sig själv och falska förhoppningar som slår tillbaka..