Citat:
Ursprungligen postat av Cyborg Baleout
Men är inte att vara "Offer" ett privilegium?
Det tycker inte jag. Jag vill helst undvika att bli sedd som ett offer.
Min poäng var att tjatas det bara på om hur synd det är om kvinnor i alla lägen så är det lätt hänt att man ger upp, accepterar, och bara ägnar sig åt att tycka synd om sig själv och skyller sina misslyckanden på att man är förtryckt. Det är inte önskvärt.
Visst finns det sätt att dra nytta av offerrollen, men det är inget en person med ens ett uns självrespekt ägnar sig åt.
En tjej på min utbildning gick till började alltid grina inför lärarna så fort hon inte fick högsta betyg. Funkade inte det gick hon till rektorn och grinade och sa att lärarna mobbade henne. Så höll hon på tills de tröttnade och ändrade betyget. Funkade varje gång för henne (hade nog inte varit lika enkelt för en kille). Visst, ett löjligt enkelt sätt att framstå som mönsterelev på pappret, men jag skulle fan inte kunna leva med mig själv om jag var så förbaskat jobbig. I enkla ordalag, jag föredrar att folk tycker jag är bra och tar mig på allvar framför att folk tycker synd om mig.